Ja ni, det här med att skriva varje dag och sedan publicera när det fanns tillgång till nät kunde jag ju snart glömma. Dagarna har varit otroligt intensiva och långa. Det är inte en enda dag jag har gått upp senare än halv sex på morgonen, några dagar har kl. ringt redan kl 5.
Nåväl, jag ska försöka hålla mig till en dag per inlägg, men det blir inte lätt att komma ihåg allt för vi har hunnit med så otroligt mycket på denna veckan. Nu är jag hemma i Kiel igen och har ett digert arbete framför mig med att ta hand om alla de tusentals bilder jag tagit.
Vet inte om jag skrev det i förra inlägget, men vi bodde på Okaukuejo Rest Camp som ligger strax innanför Anderssons gate. Så här i efterhand så kan man konstatera att det var det klart sämsta stället vi bodde på under vår rundresa i Namibia. Men det var inget större fel på det förutom att jag inte hade något varmvatten och det blev en oförklarlig översvämning i mitt badrum.
Vet inte om jag skrev det i förra inlägget, men vi bodde på Okaukuejo Rest Camp som ligger strax innanför Anderssons gate. Så här i efterhand så kan man konstatera att det var det klart sämsta stället vi bodde på under vår rundresa i Namibia. Men det var inget större fel på det förutom att jag inte hade något varmvatten och det blev en oförklarlig översvämning i mitt badrum.
På lördagen var det uppstigning 5.30 för att vi skulle stå redo vid gaten in till Etosha nationalpark när de öppnade kl. 6.15. Etosha täcker en yta på 22912 km2. vilket är lite drygt halva Schweiz. När parken grundades 1907 var den hela 80 000 km2 stor. Alltså nästan två gånger Schweiz yta. Helt otroligt!
Målet med denna första resa på denna dag var att se om vi kunde hitta några lejon i morgonljuset.
Men det gick inte så bra. Trots många mils bilkörning så såg vi inga spår efter lejon. Däremot fick vi se en vacker dimma och några djur som var ute och promenerade i morgonljuset.
Eftersom vi inte hittade några lejon så återvände vi till lodgen och åt fick i oss lite frukost innan det var dags att ge sig ut på ännu en tur i parken. Denna gång var det öppna safaribilar som gällde.
Vi fick se ganska många djur och många mil avverkades. Här kommer ett gäng bilder på några av alla djur vi såg.
Ibland blir resultatet av fotograferandet inte riktigt som man tänkt sig.
Dags för ett drickastopp.
Det gäller att turas om.
Skiftbyte.
Gott att åka snålskjuts ibland
Här ser man lite av Etosha Pan som är otroliga 4731 km2 stor. Etosha pan är för det mesta torrlagd.
En av våra chaufförer och guider i parken. En mycket trevlig man.
När det började kurra ordentligt i våra magar så styrde vi bilarna tillbaka mot lodgen där våra parkguider serverade en enkel men trevlig och god lunch.
Denna bild är tagen med min pocketkamera och tyvärr är det något galet med den. Det blir en immliknande fläck mitt i alla bilderna.
En fågel med fin näbb gjorde oss sällskap vid lunchen. Southern yellow-billed hornbill heter den tydligen.
Halva detta huset var mitt krypin de två första nätterna i Namibia.
Efter lunch fick vi någon timmes andningspaus. Då var det överföring av bilder till datorn som gällde för mig. När man är lite väl ivrig med fotograferandet och man fotar i raw-format så tar det lång tid att få över dem på datorn.
Sen eftermiddag var det så åter dags att ge sig ut. Vi ville komma ut och fotografera när ljuset blivit lite trevligare. Tyvärr får man inte stanna i parken ända tills solen gått ner, utan man man måste var ute innan solnedgång. Det innebär att man måste ge sig hemåt när ljuset börjar bli som bäst. Det är ju ganska långa sträckor att köra och det är inte så många minuter som det handlar om innan det blir helt mörkt.
Lite hopp och lek i väntan på att elefanterna ska lämna vattenhålet.
Stackars gamle man har fått hål i örat.
Spara lite vatten åt mig också så är ni bussiga.
Att få 8 fototokiga personer att ge sig hemåt i tid är ingen lätt sak. Vår guide fick säga till ganska många gånger att det var dags att åka innan vi alla insåg faktum att det var dags att åka hem :) Det blev en hemresa i ganska hög hastighet för att vi skulle hinna ut ur parken i tid.
Väl tillbaka på lodgen var det dusch som gällde. Att åka i en öppen safaribil på snustorra grusvägar är ingen hälsokur för håret vill jag lova. Trots ihärdigt tvättande så var det nästan omöjligt att ta sig igenom med borsten.
Till middag vankades buffé. Där bjöds det på Kudu som är en antilopart. Känns lite märkligt att först åka runt i parken och beskåda dessa vackra djur för att senare med god aptit äta dem. Men det är ju så det är när man är köttätare så det är bara att acceptera.
Till middag vankades buffé. Där bjöds det på Kudu som är en antilopart. Känns lite märkligt att först åka runt i parken och beskåda dessa vackra djur för att senare med god aptit äta dem. Men det är ju så det är när man är köttätare så det är bara att acceptera.
Mätta och trötta samlades vi sen alla för bildgenomgång och lite föreläsning. Sen borde man förstås om man haft lite vett i skallen gått och lagt sig. Men det gick inte riktigt att motstå frestelsen att ta en promenad till det upplysta vattenhålet. Det kunde ju vara så att där stod alla möjliga slags stora och ståtliga djur. Nu fick jag även möjlighet att testa en lånekamera som Martin hade med sig. Det var en Canon 6d och det blev ju förstås en stor skillnad på resultatet. Hur mycket man än vill tro att det bara är fotografen som tar bilderna och inte utrustningen så måste man faktiskt erkänna att utrustningen gör skillnad. Bilden nedan har jag fotograferat utan stativ. Jämför den med nattbilden i förra inlägget som tagits under samma ljusförhållanden.
Klockan var en bra bit efter midnatt innan vi styrde stegen mot våra rum. Men innan jag gick och la mig så packade jag och avslutade sen kvällen med att titta igenom dagens skörd av bilder. Det ar en utslagen Marie som somande alldeles för sent och tyvärr vaknade alldeles för tidigt. Kl. stod på ringning kl. 5 men när klockan ringde hade jag redan varit vaken mer än två timmar.
Ja, det var ungefär det som hände dag två i Namibia.
Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram/Marie
by Marie
Anna - Vad roligt att läsa! Nu kommer jag också ihåg!!
Erika Leander on Facebook - Bebiszebra!!!
Ditte - Fantastiskt! Och vilka bilder…..Det känns som om jag också är med.
Förstår att det varit en otrolig resa på många sätt.
Ser fram emot att läsa fortsättningen och se fler bilder.
Kramar!
Elisabeth Landberger on Facebook - Jättefint Marie! :o)
Harriet Pedersen on Facebook - Valdigt vackra bilder. Landskapet helt annorlunda an det vi har i Bots, Zim och Zam. Det far nog bli ett besok till Namibia.