Ögonavtäckning, rehab och glass. Africa Mercy del 12

Även idag var en ledig dag. 

Direkt efter frukosten gick jag ner till ögontältet för att se när de tog av täckningen på de patienterna som hade opererats för grå starr igår. Det var första dagen de gjorde detta och de behövde samtidigt lära upp day crew/tolkarna så det tog lite tid innan de kom igång. Men jag hann se när de tog av täckningen på två patienter som var helt blinda före operationen. Den första hade fått synen tillbaka på det opererade ögat. Han visade inte så mycket känslor men han tittade sig runt en massa och när de testade synen på honom så säg han nästan lika bra som jag. Häftigt. 
Den andra patienten satt alldeles tyst efter de bett honom öppna ögonen. Jag såg direkt hur ledsen han var. Han grät inte synligt men det var nog väldigt nära. Han såg inget alls. Vilken enorm besvikelse det måste vara. Personalen berättade att ibland kan det bero på någon svullnad eller högt tryck som kan gå ner efter ett tag och då kommer synen. Men det kan också finnas något fel som inte upptäcks förrän gråstarren har tagits bort. Så ledsamt att se, man man får tänka på att det är väldigt få fall de har som inte får synen tillbaka. Vi får hoppas att det går bra för denna mannen också. 

Kl 9 hade jag bestämt möte med Mark, ansvariga för kommunikationsavdelningen, där fotograferna ingår. Stanley hängde också på. Mark förklarade var han och hans team gjorde och det var väldigt intressant att höra. Det har en hel del utmaningar att ta hand om innan resultatet blir de fina videos och bilder man får se. Vi träffade även videofilmaren och han skulle just ner till sjukhuset och filma en tjej som skulle göras iordning inför operation. Följ med sa han och det gjorde vi förstås. Där nere pågick dans och sång och det var fullt med folk i salen. Inte lätt för filmaren och fotografen att jobba där. 

Sen blev det lite jobb med klippkort och sen var det återigen dags för lunch. 

Efter lunchen gick jag ner till tälten där den lilla tjejen från igår skulle få sin första rehabträning. 
Det tog en stund innan hon kom men direkt när hon kom så sken både hon och mamman upp när de såg mig. Och det gick inte att förstå att det var igår hon tog sina första steg efter operationen. Nu släppte hon rullatorn och tog mig i handen och gick bort till det öppna tältet som fungerar som väntsal. Det gick inte snabbt och hon ville inte böja på knäna, men det var en oerhörd förändring sedan igår.

Sen blev det några timmars väntan innan det blev hennes tur. Under tiden hann jag att sjunga många sånger tillsammans med henne och några andra barn som också väntade på träning. De undersökte mitt hår och mina armar noga. En pojke gick igenom hela mitt instagramkonto och valde vissa bilder han ville titta på i större format. De flesta bilder han valde ut var miljöbilder som te.x Läppstiftet i Göteborg, någon ö utanför Göteborg och några andra naturbilder och en bild på två motorcyklar i luften. De afrikanska vildhundarna var han också nyfiken på. Man skulle ju kunna tro att det som fångade honom mest var alla de vilda djuren jag har på min instagram, men de var bara vildhundarna av djuren som var intressanta.

Så fantastiskt att se alla dessa glada barn. 
Som sista patient blev det flickans tur och jag hängde med in i rehabtältet. Hon jobbade på bra, men att böja på knäna var hon inte helt bekväm med. Det blev bättre på slutet, så hon kommer nog böja på dem ordentligt så småningom. När träningen var slut så tackade jag för mig. Jag sa hej då till flickan och mamman. Mamman var så glad och hon bad tolken att be om mitt telefonnummer. När hon fick reda på att jag hade ett svenskt telefonnummer och att jag skulle åka hem på söndag så sa hon ok och tack massor av gånger till. De ska tillbaka på träningen imorgon, men då jobbar jag så då ser jag nog inte henne. 

Efter middagen så gick jag och Stanley och en amerikansk elektriker ut på stan för att äta glass. Vi var på väg till ett glassställe men på väg dit så såg vi ett annat glasställe där min arbetsledare och några andra Mercy shippare var. Så vi stannade där och köpte glass istället. Den smakade väldigt bra. Och plötsligt var det kväll igen och dags att gå och lägga sig så fort jag har postat detta inlägg. Imorgon ringer kl 5.00. Så jag får hoppas att jag kan sova några timmar. 

Jo förresten. När jag satt och lekte med barnen kom en av tolkarna fram och hälsade. När jag sa att jag var från Sverige så sa han att han kunde lite svenska. Det visade sig att kunde jättebra svenska. Han hade nämligen jobbat på ett av de stora Call center som Sverige anlitar när man ringer efter färdtjänst. Så han hade gjort många bokningar med färdtjänst mellan Bengtsfors och Bäckefors. Jag frågade om han inte tyckte det var svårt att förstå när gamla människor ringde och kanske pratade lite svagt. Nej, man vänjer sig sa han. Det svåraste var gotlänningar och skåningar tyckte han. Så kul att träffa honom. 

Idag blev det inga bilder tyvärr. Jag har en liten videosnutt som visar min väg från hytten till min arbetsplats. Men den hinner jag inte fixa till nu. Den kanske kommer en annan dag. 

Ha det gott och ta väl hand om varandra. 

Kram/Marie