Nu flyger jag snart och en fallande Lillpise

Nu lämnar jag detta regniga Tyskland för en dryg vecka.

Ja, nu sitter jag här i Frankfurt och väntar på att få checka in. Eftersom jag inte kunde åka ifrån Hamburg till Namibia via Frankfurt på samma bokning var jag tvungen att köpa biljetten till Frankfurt separat. Då har man ju inga som helst hjälp om man skulle missa sin anslutning, så jag tog det säkra före det osäkra och såg till att jag skulle landa i Frankfurt 7 timmar innan nästa plan skulle gå. En dryg timme tog det mig att stiga av planet, hämta upp bagaget och ta mig till terminal 2. Så det är bra att man inte har bråttom. Men nu sitter jag alltså här och väntar på att incheckningen ska öppna. Det gör de kl 17. Bra, då hinner jag blogga lite.

Som ni alla vet så hatar jag att packa, spelar ingen roll vart jag ska resa, när jag ska packa så mår jag riktigt dåligt och är inte alls trevlig att umgås med. Så igår var jag inte något vidare kul sällskap. Kanske tur att vi skulle till tennisen för att ha fotovisning för alla oss som var med i Mallorca. Ett litet avbrott i stressen. Nåväl, jag har packat färdigt och det blev 7.7 kilo incheckat bagage och lite drygt 6 kilo handbagage med kamerautrustning och laptop plus diverse laddare, extra hårddiskar och en himla massa minneskort. Så jag klarade gränsen på 18 kilo. Så man kan ju undra vad jag har missat att packa.

Ska bli spännande att träffa mitt resesällskap. Vi är ju 8 personer totalt. Fotosidans representant Martin känner jag sen innan. Han var klasskompis med Pär på högskolan i Halmstad. Men vi har inte sett på 23 år så det var ett tag sedan. Förutom oss två så är det proffsfotografen Roger Borgelid som ska vara vår fotografiska ledare under resan och utöver det är det två herrar och tre damer. De tre damerna åker från Stockholm via Frankfurt så jag hoppas på att vi kan sluta samman innan vi går på planet så att vi har lite koll på varandra :)

Det ska förstås bli väldigt spännande att ge sig ut på den här resan, samtidigt är det så många som har sagt att Namibia är så fantastiskt och överväldigande och alla förväntar sig att man ska komma hem med kameran full av fantastiska bilder. Det gör ju jag också förstås men samtidigt är jag lite rädd för att jag har för höga förväntningar efter allt prat så att jag istället kommer att bli lite besviken. Men det tror jag inte, jag tror att det kommer att bli riktigt bra det här.

Angående den fallande pisen så har det nu hänt som jag har varit orolig för. Pisen gick ut på balkongen i förgår kväll. När jag skulle gå och lägga mig så hade hon inte kommit in. Men eftersom vi alltid sover med balkongdörren i sovrummet öppen så bekymrade det mig inte. Hon kommer väl in när hon tröttnat tänkte jag. Kl 2 vaknade jag, då regnade det ute och Pisen var fortfarande inte inne. Då blev jag orolig. Efter att ha letat i hela lägenheten så öppnade jag till slut ytterdörren, och där satt hon. Alltså måste hon ha trillat ner från en av sina våghalsiga klättringar på räcket alternativt i hängrännan. Väl nere så har hon väl sprungit till ytterdörren och där har hon haft tur att någon kom och öppnade dörren för henne. Men vi visste ju inte att hon var ute så vi kollade ju inte efter henne. Hon har alltså suttit i trapphuset i över 4 timmar. Hon har inte fått några synliga skador efter fallet. Hon går utan att halta. Men hela dagen i går låg hon och vilade och äta ville hon inte. Jag fick tips om att hon kunde fått hjärnskakning och då var det bara vila som gällde. Idag när jag åkte så var hon mer sig själv igen, hon gick till och med ut en runda i morse. Men hon åt inget. Så Pär har fått order att ha koll på henne så att hon äter idag, annars så får han ta henne till veterinären.

Till slut så ska jag terrorisera er med lite fler blombilder. Jag och Pär cyklade till Botaniska trädgården förra söndagen. Det var riktigt trevligt där.

När vi kände oss färdiga med vårt besök i parken så satte vi oss på en bänk vid utgången innan vi cyklade hemåt. Pär som kommit hem från Texas dagen innan var ordentligt trött. Så han satt och vilade lite.

Till slut så cyklade vi hem och efter en stärkande kaffe så skulle Pär ge sig ut och springa. Jag och kameran följde med till vår lilla skog och kollade på när han plågade sig upp för mördarbacken 5 gånger.

Och så fotograferade jag ytterligare några blommor :) En del med tillhörande insekter.

Jag njöt av det fina vädret och att ströva omkring med kameran. Jag vet inte om Pär kunde säga att han njöt. Men det var ju helt självvalt så det var väl ok även om det inte riktigt såg ut så när han kom uppför backen den femte gången.

Så nu har jag plågat er tillräckligt med bilder på blommor för ett tag. Har jag tur så blir det lejon på bilderna i nästa inlägg. Jag tror inte att jag kommer att kunna publicera något under tiden jag är i Namibia. Men när jag är tillbaka så hoppas jag att jag har några fina bilder att visa i varje fall.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram/Marie