Ett nytt bloggverktyg

Idag provar jag att blogga med ett annat verktyg bara för att se hur det fungerar. Så ser inlägget lite konstigt ut så får jag skylla på verktyget. Min tanke med att använda detta verktyg är att med det kan man skriva sina inlägg offline och sedan publicera dem när man får tillgång till uppkoppling. Kunde kanske komma väl till pass i Namibia tänkte jag.

Ja, nu är det bara en vecka kvar tills jag åker och fjärilarna i magen börjar bli lite väl vilda tycker jag. Ännu värre blir det när deltagarna skickar runt sin packningslista där de anger hur många kilo de kommer att ha med sig. Men jisses, det är ju en vecka kvar, inte kan man redan nu veta hur många kilo man kommer att packa. Det kommer jag att veta på onsdag kväll om jag har tur:) Jag önskar verkligen att jag vore lite mer välorganiserad men det är jag inte och kommer aldrig att bli.

Det var ju ett tag sedan jag bloggade och det har absolut inte berott på att jag inte har haft tid, utan har nog mest berott på lusten. Pär är i Texas sedan en dryg vecka tillbaka och kommer hem igen på lördag. Jag har nog helt enkelt känt mig lite ensam och lite håglös. Fast om jag ska vara ärlig så har jag egentligen ingen anledning att känna mig direkt ensam, jag har goa vänner här som jag träffar ofta så det går igen större nöd på mig. Men visst längtar man efter att Pär ska komma hem igen, vardagen blir lite trevligare när han är hemma.

I förrgår, Valborgsmössoafton var vi några från tennisen som var ute och dansade in maj som de säger här. Ja, ni som känner mig förstår nog att jag hoppade över det där med dansandet, jag kollade istället in alla de andra som stod på ett knökfullt dansgolv och försökte få några millimeter att röra sig på. Med eller utan dans så var det en trevlig kväll och jag var inte hemma förrän kl halv tre på natten. Det är inte ofta nu för tiden man är ute så länge och härjar.

Vad det gäller tennisen så är vi nu inne i en period då inomhussäsongen är slut och utomhussäsongen inte har börjat. Ja, egentligen har utomhussäsongen börjat, men eftersom vi hade snö på banorna så länge så har allt blivit försenat och vi vuxna i klubben har inte tillåtelse att beträda banorna förrän nästa vecka. Så det blir tyvärr inte så mycket tennis just nu. Jag lyckades få till en privatlektion i tisdags ändå och det är så kul att gå ifrån träningen och vara riktigt riktigt trött, då känner man att man gjort något. Nästa vecka börjat vi med lagträningen utomhus, men jag kommer att missa våra två första träningar då jag är i Namibia då. Jag kommer också att missa vår premiär i seriespelet. Lite trist, men Namibia går faktiskt före :) Om jag ska vara ärlig så är jag ganska nervös inför seriespelet. Alla lag måste innan serien drar igång lämna in en rankinglista på sina spelare. Normalt så tror jag att den listan baseras på föregående års resultat. Men eftersom vi är ett nytt lag och bara spelat en säsong så finns väl inte tillräckligt med underlag antar jag. Jag spelade ju te.x bara en match innan min säsong var över pga min tennisarmbåge. Men vad det gäller vår rankinglista så är det vår tränare som bestämt rankingen och han har satt mig som nummer i vårt lag. Visst, det är ju hedrande att han tycker jag är duktig, men det innebär också att jag alltid måste spela mot den bästa spelaren i motståndarlaget och det tror jag faktiskt inte kommer att gå så bra för min del. Vi i vårt lag är ganska så jämna sinsemellan, så det är te.x inte så stor skillnad på nr 1 eller nr 5. Medan var jag har sett i de andra lagen så har de för det mesta åtminstone en riktigt riktigt duktig spelare. Den spelaren får alltså jag möta varje gång. Ja ja, man får se det som att man får se och lära och se till att ha kul medan man lär sig. Och har jag riktig tur så kanske vi måste ta in någon från damer 30 lag 1 för att fylla på vårt lag vid någon match. Då blir automatisk den spelaren satt som nr 1 :).

Vad har hänt här mer då?

Vi har många ekorrar i trädgården och en dag så hade vi tre stycken som lekte tafatt i träden. Jag försökte att fota dem men de är snabba små rackare så det var inte helt lätt. Ekorrarna hade dessutom två mycket intresserade åskådare. En av åskådarna var Pisen som satt på balkongen och följde noga deras lek. Den andra åskådaren var grannens stora schäferhund som nog hoppades på att någon av korrarna skulle tappa taget och ramla ner på marken.

Ser ni hunden som står på pass?

 

Jag har också hunnit med att ta ytterligare någon promenad med kameran och försökt mig på att fota blommor. Ja ni, liiite mer träning skulle nog inte sitta fel. Men man ser att det är blommor på bilderna, det är ju inte illa :)

Pisen har börjat att gå ut mer och mer. Får hoppas att hon klarar sig från slagsmål och fortsätter att vilja gå ut.

På sin vakt måste man vara hela tiden. Kommer det dessutom in en liten pudel på tomten så är det väl inte konstigt att man ser lite misstänksam ut?

Efter att ha varit ute någon timme så vill hon väldigt gärna förlag med in när någon öppnar dörren. Bäst att sätta sig riktigt nära så man inte glöms bort.

Att spela tennis är inte helt ofarligt har det visat sig. Jag trodde att man skulle slippa alla blåmärken på smalbenen nu när jag inte spelar innebandy längre. Men är det den där Marie Leander som håller i tennisracketen så vet man aldrig riktigt vad som kan hända. Jag kan intyga att det gör riktigt ont att smälla i raketen med full kraft i sitt eget smalben.

Allt är ju flera veckor försenat här i Kiel, men har det börjat skifta till grönt även om det går riktigt långsamt. Men det dröjer nog inte länge nu tills vi inte ser huset på andra sidan gatan.

Till slut måste jag ju visa en present jag fått av Pisen. Hon brukar lämna något till mig varje natt. Men för det mesta brukar jag vakna med en grå liten tygmus på eller bredvid kudden. Men häromnatten så hade jag istället fått hennes lilla fågel som vi köpte när vi bodde i Texas. Det var den första leksak som hon överhuvudtaget visade något som helst intresse. Hon är ju uppvuxen som utekatt och har inte fått lära sig att leka som normala huskatter. Hennes tid har väl mest gått åt till att se till att äta sig mätt. Men när vi köpte den här fågeln som lät precis som fåglarna ute i vår trädgård så blev det fart på henne och hon har lekt otroligt mycket med denna fågel. Nuförtiden har den slutat att kvittra, men den är fortfarande en kär leksak.

Nu ska jag ta och publicera det här inlägget. Ska bli spännande att se hur resultatet blir. Så här långt så är jag inte riktigt nöjd över verktygets funktioner. Te.x kan man bara lägga till en bild i taget. Jag som ofta har många bilder i mina inlägg vill ju gärna ha en funktion där jag kan lägga till många bilder samtidigt. Det verkar inte heller finnas någon funktion att skriva texter under bilderna som jag brukar göra. Jag ser heller ingen möjlighet till att se texten som html.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram / Marie