Ja, det ni! Hur många av er har haft blommor från stadens Borgmästare stående i ert hem i flera dagar? Det har jag haft, fast helt ovetande. Det var så att i lördags förmiddag ringde det på dörren och utanför stod postbudet med en blombukett till grannen nedanför. Hon var inte hemma så han bad mig ta hand om blommorna och sätta dem i vatten tills grannen kom hem. Visst, inga problem. Det var en jättefin rosenbukett som fick stå i en vas i min hall i väntan på grannen. Problemet var bara att hon inte kom hem på hela lördagen och inte på hela söndagen. När nästan hela måndagen också hade gått utan att hon kommit hem så började jag tro att hon åkt på en veckas semester och skulle mötas av en ledsen blombukett när hon kom hem. Men faktiskt, framåt måndagskvällen så kom hon hem och jag gick ner till henne och sa att jag hade en bukett blommor till henne. Hon såg ut som ett levande frågetecken och hade ingen aning om vem de kunde vara ifrån. Genast öppnade hon kuvertet och läste. Åhh, sa hon, de är från Borgmästaren. Det visade sig att Herr Borgmästare är hennes chef, så konstigare än att chefen skickat blommor till en anställd var det inte. Men lite roligt var det iallafall, det är första och med all säkerhet enda gången jag har blommor i mitt hem från Borgmästaren, så man får ta vara på tillfället :)
Jaha, vad finns mer att rapportera? Det borde finnas massor av saker eftersom det varit så glest med bloggandet på sista tiden, men så himla mycket har nog inte hänt här. Jag har varit ute och ätit sommaravslutningsmiddag med mitt tennislag. Kul att kunna vara med på det även fast jag inte gjort någon som helst nytta för laget i år. Får hoppas att jag kan vara med på vinterträningen som startar om någon vecka, men det ser inte helt hoppfullt ut. Jag går på smärtsam massage och försöker att vila armen så mycket det går, men även om jag inte har jätteont nu så känns det väldigt ömtåligt. Det känns som att det skulle vara kört direkt om jag spelade tennis igen, så på så sätt känns det ganska hopplöst. Jag och Pär har anmält oss till en tennisresa på Mallorca i april, så då jäklar måste armen vara bra.
Så här sitter jag två gånger i veckan, armen inlindad i is i väntan på att massören ska komma med sitt tortyrredskap som framkallar sån smärta i armen så att jag nästan kräks. Men det känns som det gör nytta så det är bara till att stå ut.
Jag har tagit en fika med min fd. Tyskalärare. Det var väldigt kul att träffa henne igen. Hoppas vi håller kontakten även i fortsättningen. Jag har varit ute och käkat middag med Britta som var ensam och barnfri för första gången på säkert sju år. Och jag har käkat lunch med Linda och Patrik. Så det är på det sättet jag fördriver mina dagar, lunch, fika och middagar :)
Fast jag har faktiskt varit lite nyttig också. Jag har ägnat åtskilliga timmar åt Laxarby Fibers hemsida. Det är ju så att när man inte riktigt vet vad man gör så tar allting så himla lång tid. T.e.x så skulle vi ha ett kontaktformulär på sidan. Jag hade gjort ett som fungerade, men var inte riktigt nöjd med lösningen. Så jag filade på ett annat och lyckades få det att fungera. Men jag var inte riktigt nöjd med det heller så jag filade på ytterligare ett som jag hur jag än gjorde aldrig fick att fungera. Då gick jag tillbaka till ett av de som faktiskt hade fungerat innan. Men hur jag än försökte så fungerade plötsligt inte det längre. Hjälp vad många timmar jag spenderat på att felsöka och försöka lista ut varför det inte fungerade. När det inte på något magiskt sätt fungerade nästa dag heller så gjorde jag något jag aldrig brukar göra annars, jag kontakte supporten. Alltså supporten för vårt webbhotell för att höra om de kanske hade något fel på sin ”mailfunktion”. Då fick jag reda på att jag behövde skriva en liten liten ynka kodsnutt i min fil som gjorde att systemet inte uppfattade alla mail som kom igenom formuläret som spam. Utan den lilla ynka kodsnutten så kunde man bara skicka 25 kontaktformulärsmail per 24 timmar. Såklart hade jag gjort långt över 25 testutskick i mina försök att skapa ett formulär. Jaha, där kunde jag suttit och rivit mig i skallen fortfarande, och ännu konstigare hade det ju blivit när 24 timmar hade gått och det plötsligt utan anledning fungerade igen och sedan lika plötsligt slutade att fungera. Vad har jag lärt mig av det här då? Jo, att faktiskt ta hjälp av den support som finns. Jag är alltid så dålig på det eftersom jag känner att jag har alldeles för lite kunskaper för att ens ställa en vettig fråga. Men man får väl strunta i ett det och bara fråga på. I vilket fall som helst, till slut tog jag hjälp av ett script som jag installerade på serveren istället så slapp jag sitta och koda formulären själv. Problemet är ju då att man blir lite mer begränsad i hur man kan styla det. Men hellre ett ostylat formulär som fungerar än ett stylat som bara kanske fungerar.
Vill ni se hemsidan så finns den här www.laxarbyfiber.se , kom gärna med kritik, och framför allt, ni som bor i Laxarby socken, se till att anmäla er som medlem i föreningen.
Runt vårt hus finns det ju en massa jättestoraträd. Och i de träden finns det nog en hel del spindlar. Många av de spindlarna vill av någon anledning vara inne hos oss. Usch, inte roligt med äckliga spindlar i lägenheten. Men ännu fler spindlar vill vara på balkongen. Det gäller verkligen att se upp när man går där så att man inte plötsligt går rakt igenom ett sånt här nät. Det var väldigt nära ska jag säga att jag gick rakt igenom det när jag skulle kolla om katten satt och var ledsen framför ytterdörren. Kan riktigt känna den panik man skulle få när man inser att man har fullt med spindeltråd på kroppen och troligtvis en stor spindel också.
I söndags var det dags för Champion League match mellan Kiel och Göteborgslaget Sävehof. Jag och Pär har ju biljett till alla fem hemmamatcherna i första gruppspelet, men nu var det ju så att Pär hade prioriterat älgjakten istället för handboll, så jag försökte ragga någon annan att gå med mig. Men alla var upptagna med annat så det slutade med att jag gick själv. Sicken match det blev. Kiel hade lekstuga med Göteborgarna i första halvlek och nykomlingen Niclas Ekberg fick spela hela första. Den svenska målvakten i Kiel var riktigt bra i första halvlek och Marcus Ahlm var som vanligt otroligt stark på linjen. Kanske det var så att svenskarna i Kiel blev extra tända när de mötte ett svenskt lag, vad vet jag, bra var de iallafall. En tag tyckte jag nästan lite synd om Sävehof då målen rasslade in i en farlig fart och de själva inte riktigt lyckades lura Andres Pallika. I början av den andra halvlek så vilade Kiel nästan alla som spelat i första halvlek och grabbarna som då kom ut på plan tog nog inte spelet på så stort allvar som krävdes, för plötsligt så jobbade sig Svensklaget närmare och närmare i målprotokollet. Men när de kommit allt för nära så kom Ahlm, Ekberg och de andra grabbarna in igen och återställde ordningen :)
En målvakt från Sävehof som skulle få det hett om öronen.
Tur att man inte jobbar som fotograf. Då skulle man behöva träna på gymmet för att orka bära de supertunga objektiven.
Kändes bra att komma in i hallen och se den svenska flaggan. Domarna var från Norge, därav den norska flaggan.
I halvtidsvilan blev det ännu mera svenskt. Först intervjuades ex. Kielaren Staffan Olsson för tv, så den intervjun fick inte vi höra…
..Sen intervjuades både Staffan och ännu en exKielare Stefan Löfgren inför publiken. Inte för att jag hörde ett ord av de sa, men man förstod av publikreaktionerna att de är två mycket populära killar här i Kiel.
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Missade fokuspunkten lite här. Meningen var att ta kort på Staffan och Stefan som står i gruppen längre bak. Men tv-kameraassistenten blev ju också fin på bild :)
I slutet av andra halvlek var Kiel så långt före i målprotokollet så grabbarna hade tid att gå och småprata lite med varandra samtidigt som en kille i egna laget la en straff på andra planhalvan. Undrar om Marcus och Niclas pratar svenska eller tyska med varandra? Svenska skulle jag tro.
Ingen brådska här inte. Ser ni den fullsatta läktaren. Det var väl bara Pärs plats som stod tom skulle jag tro. Men titta lite extra noga ovanför läktaren. Ser ni vem som hänger där? Just det, Magnus Wislander. Ytterligare en oerhört populär svensk i Sparkasse arena. Jag vet att även Stefan hänger på väggen, kanske även Staffan. De har verkligen gjort ett stort avtryck här, de svenska killarna.
Hmm, just här så lyckades inte Niclas hålla riktigt tätt. Ser lite kul ut när sex spelare i Kiel bara står och tittar när motspelaren bara vräker sig fram. Men men, vad ska de göra, är han förbi så är han.
Våra platser är nästan farligt placerade. Det gäller att vara på sin vakt hela tiden. Vi sitter på första rad, i höjd med mållinjen, så det skulle inte förvåna om man får en boll i trynet någon gång. Men det är riktigt häftigt att se dessa bjässar till handbollspelare på så nära håll. Man får en helt annan känlsla för hur stora och starka de verkligen är än när man ser dem på tv.
På torsdag smäller det igen. Kan tänkas att det blir en eller annan bild från den matchen också, liksom lite svårt att låta bli. Då är det ett lag från Rumänien som kommer på besök. Gissa vad det givna samtalsämnet är mellan mig och min massör? THW Kiel givetvis. Han har ju jobbat med laget i många år, men gör det inte längre då hans tid behövs på hans praktik. De är en populär farbror som jag går till. Givetvis har han biljetter till alla matcher, han missar nog inte många matcher per säsong.
I morgon kommer Pär hem, just nu befinner han sig på Stenabåten som ska ta honom till Kiel. Från båten kör han direkt till jobbet, så framåt eftermiddagen får jag ta del av hans närvaro igen. I alla fall för några dagar. På söndag åker han till Houston.
Erika och Pär har enligt rapporterna haft det väldigt bra i Svarttjärn. Att älglaget lyckades skjuta en tjur och en kalv gjorde väl inte saken sämre antar jag. En lyckad älgjaktspremiär för Erikas del alltså. Men vännerna här i Kiel tycker allt att det är lite märkligt när man säger att Pär är i Sverige och jagar älg :)
Finns det mer att rapportera? Skulle väl vara att jag fått min nya leksak då kanske. I går anlände nämligen min Iphone 5 till dörren. Så då var det bara till att ge sig av på cykeln och cykla in till stan för att sätta sig i den eviga kön hos T-mobile för att byta ut mitt simkort. Men när det väl var min tur så fick jag all service och hjälp man kunde tänka sig. Så en stund senare kunde jag traska ut med ett nytt och aktiverat sim-kort och det var fritt fram till att börja leka. Än så länge är jag väldigt nöjd, förutom med batteritiden då förstås. Och nu har jag ju äntligen ett abonnemang där det ingår surf också, så då kommer ju en iphone lite mer till sin rätt. Jag ville inte skaffa ett abonnemang direkt när jag flyttade hit, just med tanke på att jag ville köpa en ny telefon lite senare och ville då inte sitta fast i ett kontrakt. Men nu är jag alltså med kontrakt och därmed har jag ett nytt tyskt telefonnummer också. Är det någon av er som är i behov av mitt nya nummer så får ni höra av er. Mitt svenska mobilnummer som jag skaffade 1996 är dock oförändrat.
Nej, nu kommer jag för tillfället inte på något att rapportera. Så nu tar jag kväll. Godnatt på er.
Ha det got och ta hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie