En sen rapport från Photo Kina

En liten uppdatering kanske skulle vara på sin plats. Bäst att passa på att sitta vid datorn en stund medan jag går på inflammationsdämpande medicin, då känner jag ju inte av det onda lika mycket :)

Ja, i fredags hoppade jag och Pär på tåget som skulle ta oss till Köln. Lillpisen stannade hemma och vår snälla hyresvärd tittade till henne flera gånger om dagen.

Jag bokade tågbiljetterna för någon månad sedan och förvånades över att det var 10m euro billigare att åka 1.a klass än 2:a klass. Men när man såg standarden på första klassplatserna så var man inte så förvånad längre. Visserligen såg jag inte hur det så ut i andra klass, men så mycket sämre än förstaklass kan det inte ha varit. Men vi hade iallafall turen att vara bokade i en kupé, och största delen av resan så satt vi ensamma där. Så det var ganska slappt.  När man åker genom Tyskland i nästan 6 timmar så märker man hur otroligt dåligt utbyggt 3 g nät de har. Det var inte många meter på hela resan som det var tillgång till 3g. Jag vet att många klagar på Sverige, men de står sig nog ganska bra i jämförelse med de flesta andra länder. Visserligen har vi inte 3g i Svarto, men vi passerade betydligt större ställen än Svarttjärn som inte hade täckning.

Hur som helst, resan gick smidigt och vi var framme i Köln på utsatt tid. Det första vi gjorde var att leta upp hotellet och checka in för att sedan genast ge oss ut i Kölnkvällen för att få npgot i magen. Vi var riktigt hungriga så det var bäst att skynda på.

Men innan vi gick ut hann vi med att konstatera att vi kunde se den berömda domen från rummet. Nu var det ju en ganska dominant byggnad i statsbilden, så det är väl nästan större chans att ha utsikt över den än inte.

Vi hamnade på ett ställe där de serverade Steaks. Helt ok, men inte i klass med Texasbiffarna precis. När vi sen var mätta kunde vi lite mer i lugn och ro promenera runt i närområdet. Vi passerade förstås Domen på vår väg mot Bierhaus en D´r Salzgass. Så här kommer ett gäng foton på domen, helt utan tidsordning, men så är det gjort liksom :)

 

 

 

 

 

Ganska snart kom vi fram till en liten gränd och där låg vårt mål för kvällen. På ölställena i Köln så ska man dricka Kölsch. De serveras i tvådecilitersglas i en rasande fart. Man hinner knappt blinka efter man druckit ur förrän det står en ny öl framför en.

 

Vi satt där en stund och drack några öl innan vi styrde stegen tillbaka till hotellet. Då kändes det bra att krypa ner i sängen och sova lite så att man var pigg och rask till mässan nästa dag.

Vi skippade hotellfrukosten och gick ut på stan och letade upp ett frukostställe. Vi hittade ett helt ok ställe ganska nära hotellet. Så där åt vi oss mätta och kunde sedan med raska steg ta oss över bron för att komma till mässområdet.

Som sagt, för att komma till mässområdet var vi tvunna att ta oss över Rhein via järnvägsbron. På bron var det väldigt många som velat visa sin samhörighet med en annan person genom att hänga upp ett hänglås. Jag har sett det här på många ställen förut, men detta var nog det största antal hänglås jag sett på ett och samma ställe.

 När vi kommit över vattnet så var det inte långt kvar till mässområdet. Härligt när man har en mässa så centralt så man slipper krångla med transport. Vi var där strax innan öppning och jag blev lite förvånad att det inte var så väldigt mycket folk utanför och väntade

Men det fick ju snart sin förklaring, det var innanför portarna alla stod och väntade.

När vi väl kommit in på själva mässan så var det förstås hysteriskt mycket folk i de montrar som var närmst alla ingångar. Så vi drog oss snabbt lite längre in i byggnaden och hittade några ställen där det var lite färre folk en stund. Vårt första mål för dagen vara att se om mitt foto hade kommit fram och var uppsatt bland de andra 32 utvalda bidragen. Vi hittade den, men lät den hänga kvar och beslöt oss för att komma tillbaka senare för att hämta den.

Vi traskade vidare i alla dessa hallar som inte verkade ha någon ände. De flesta utställare försökte ju göra något som drog uppmärksamhet på just dem. Te.x hade Samsung ett vattenfall i form namnet av en av deras kameror.

Ja, sen följde det ena spektaklet efter det andra. Ibland hade det även någon slags av presentation där de fotograferade uppträdandet och förklarade alla fördelar med just deras kamera. Men eftersom allt snack var på tyska så brydde jag mig inte om att lyssna på dem

 

Ja, det fanns mycket att se. Och väldigt många tyckte nog att man var tvungen att fotografera precis allt man såg. Visst, jag tog också några kort där inne, men det var mest för att dokumentera en bråkdel av allt jag såg. Efter ett tag tyckte jag att det faktiskt var roligare att fotografera alla som fotograferade. Jag har nog aldrig varit på något ställe förut där det har vartit så många fotograferande människor samlade på en gång. Men så var jag ju faktiskt på en fotomässa :)

Mycket fanns att se och vi såg väl bara en mycket liten del av allt som fanns att se. Det fanns nog något för alla smaker här. T.o.m Pär hittade sin favoritkamera. Så nu vet ni det, om Pär någon gång (vilket jag har väldigt svårt att tro) skulle få för sig att köpa en kamera så skulle det vara den här Hasselbladaren i guld och läder.

 

Hur intressant jag än tyckte det var att gå runt bland alla dessa utställare så orkade man ju inte gå hur länge som helst. Synd att vi inte satte på vår löp-app innan vi gick dit, den hade nog visat att vi gått åtskilliga kilometer under dagen. Innan vi gick därifrån så var vi ju tvungna att hämta min bild. Den hängde på sin plats och det var bara att säga till så kom en kille och tog ner den och packade ihop den åt mig. Hela grejen med den här tävlingen gick ju förstås ut på att någon skulle sälja något. Just i detta fall var det det fina pappret de marknadsförde på detta sätt.

Efter att ha sett det ena spektakulära jippot efter det andra så var det med mycket trötta ben vi styrde  mot utgången. Men innan vi hann ut så stötte vi på det i mitt tycke bästa reklamjippot av dem alla. De var ett gäng unga killar som marknadsförde en slags kamerahållare som man fäste i te.x livremmen eller i ryggsäcksbandet. För att riktigt demonstrera hur superbra denna grej var så bjöd de alla som råkade befinna sig i närheten på en kall go öl efter presentationen. Detta för att ytterligare understryka hur bra denna produkt var. Man kunde alltså bära med sig två kameror lättillgängligt på kroppen och ändå ha händerna fria för att dricka öl. Fantastiskt va! Killen nedan var en av de som ordna jippot. Ser ni så lättvindigt han bär sina två systemkameror samtidigt som han kan njuta av sin öl? (Men han kunde inte helt låta bli att pilla på den ena kameran, han var ju tvungen att vara beredd om det skulle dyka upp något häftigt att fotografera :) Vi köpte inga kamerahållare, men ölen sa vi inte nej till, den satt fint efter många timmars promenerande.

 

Det var ganska frestande att ta tåget över bron, men vi kämpade på och gick över Rhein även på tillbakavägen. Innan vi kom fram till hotellet blev det en hamburgare framför Domen och sen var det skönt att slänga upp benen på sängen och vila lite innan det var dags att ge sig ut i Kölnkvällen igen.

 

När vi kände oss redo för att ge oss ut igen så tog vi sikte på ett Italienskt ställe som skulle vara väldigt bra och servera goda pizzor. Jag tycker ju inte pizzorna här i Kiel är något vidare så jag såg fram emot och hoppades på att få äta en riktigt god pizza där. Men efter att ha gått ett par kilometer för att komma till restaurangen så visade det sig att det var fullt och det fanns ingen chans på något bord på minst två timmar. Surt, jag som hade jobbat upp ett riktigt pizzasug. Nej, det var bara att vända tillbaka och leta upp ett annat ställe. Vi hittade ett annat Italienskt ställe som såg mysigt ut. Det var ett mysigt och trevligt ställe, men inte serverade de pizzor inte.

 

Mätta och nöjda trots att jag fick vara utan pizza så promenerade vi tillbaka den långa vägen till gränden vi var i kvällen innan. Några Kölsch skulle väl alltid gå ner innan vi tog natten.

Kyparen håller reda på antalet öl han serverat oss genom att dra streck på ett ölunderlägg. Här ser ni lördagskvällens konsumtion för vår del. Totala priset för tio Kölsch blev 19 euro, ganska billigt.

Söndag morgon tog vi oss en brunch på hotellet innan det var dags att hoppa på tåget mot Kiel igen. Pär var inget särskilt socialt sällskap då han satt och jobbade under nästan hela resan, men vi hade gott om plats i vår kupe så det var en ganska slappa sex timmar på väg mot Kiel. Nu kunde man ju tro att vi fått nog av promenerandet för ett tag. Men nejdå, när vi hoppat av tåget promenerade vi de ca 3 kilometrarna hem. Men vi tog oss faktiskt ett matstopp längs vattnet innan vi var hemma hos pisen igen. Hon var glad att se oss och hade blivit väl omhändertagen av vår hyresvärd.

Ja, report om andra saker som eventuellt har hänt här i Kiel under min bloggtorka får jag återkomma till senare. Nu ska jag snart till Sparkasse arena för att förhoppningsvis se Kiel slå Sävehof i CL. Pär är i Svarttjärn där det väntas älgjakt  i morgon, så han missar matchen.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie