Baldersnäsjoggen och Kongobesök

Här i Svarttjärn rullar tiden på i maklig takt precis som det ska göra på semestern. Men det är klart, lite stressigt kan det vara på semestern också.

Fredagen ägnade jag i stort sett hela dagen åt bakning. På söndagen hade vi ju bjudit in till kaffekalas med anledning av Fredriks födelsedag tidigare i veckan. Så har man bjudit in folk så få man ju ha något att bjuda på också.

Efter baket åkte vi in till Bengtsfors och hämtade upp Fredrik som kom från Falkenberg. Vi passade även på att gå på Rossellmagasinet och käka middag. Riktigt god mat hade de. Kanske inte den snabbaste servicen, men maten var toppen.

På lördag förmiddag blev det ännu mer bakning innan jag och Pär drog iväg till Baldersnäs för att Pär skulle springa 12 kilometersloppet  .

Pär började sin uppladdning inför loppet med att käka en hamburgare :)

Baldersnäs är en Herrgård med en tillhörande stor fin park. Baldersnäs ägdes förut av Ingvar Oldsberg, men det gick inget vidare och nu ägs den av Anders Kihlberg. Vi hörde mycket talas om Anders och hans familj när vi bodde i Houston. De bodde nämligen där före oss och är vänner med många av våra vänner i Houston. Så fast vi inte känner Andres så tyckte vi förstås att det var kul att just han köpte Baldersnäs efter att ha hört så mycket gott om honom och hans familj.

I år var det 30-års jubileum för Baldersnäsjoggen och det var första gången den nådde över 500 deltagare. Kul att tävlingen växer.

Även om man inte är med på loppet så är det trevligt att bara vara där i de fina omgivningarna.

Inte helt oväntat så sprang vi på en annan Houstonbekanting. Men denna gången var det vän till oss. Nämligen Gunilla som bor i Houston sedan många år tillbaka. Men hon hennes mamma har rötterna i Bengtsfors så hon och barnen är här varje år. Väldigt kul att få tjattra lite med henne och bli lite uppdaterad om Houston.

Gunilla, hennes dotter och mamma och ett systerbarn.

Starten av seniorloppet går av stapeln framför herrgårdsbyggnaden. Det ser riktigt trevligt ut när alla löparna ger ser av. Man kan välja att anmäla sig till att springa ett eller två varv, dvs 6 eller 12 km. Pär hade anmält sig till den långa sträckan.

Herrgårdsägare Anders i egen hög person.

Pär efter två kilometer, fortfarande i god form.

 

Trevliga omgivningar löparna har att ta sig fram i.

Fem kilometer, fortfarande i god form.

 

Och faktiskt, målgång efter 12 kilometer och fortfarande i riktigt god form.

Skönt att lufta fötterna efter loppet.

Efter loppet är det utlottning av en himla massa priser och man måste vara på plats för att få sitt pris, så de var bara till att vänta och se om Pär vunnit något. Det hade han inte. Sen blev det direkt hem och duscha och göra sig någorlunda i ordning inför middagen hos Jan och Stina. Dit var vi bjudna eftersom den Kongolesiska pastorn Vincent som vi träffade mycket när vi var i Kongo är på besök i Sverige och nu var bjuden till Slätta tillsammans med Åke och Greta som är värdpar åt Vincent under hans tid i Dalsland.

Jan, Åke och Vincent

Greta, Pär och Lisa.

Efter maten ville Vincent gärna titta på OS-fotbollen, och det var några stycken som gärna gjorde honom sällskap.

Innan pastorn lämnade byn så gick vi upp till Ulvåsa för att vissa vårt hus. Det första som möter oss när vi kliver in i huset är en stor kräkkorv som Pisen lagt innanför dörren. I köket låg en andra kräkkorv, en himla massa gräs och rumpan av en mus. Kanske inte riktigt det jag ville visa av vårt hem:) Men trots kattkräk tyckte han nog att vi bodde fint. 

Jag, Pär, Vincent Åke, och Jan framför Ulvlåsa.

Vincent sitter och beundrar utsikten och passar på att läsa en dikt på franska för oss.

 

När Kongobesöket var avklarat så satte vi oss i soffan och kollade OS. Samtidigt som jag kollade på tv försökte jag få iväg en fil på 398 Mb. Inte helt lätt vill jag lova när man har vårt slöa internet. Anledningen till att jag skulle ha iväg en så stor fil var  att jag ville beställa en ny Kongobok så att vi kunde ge den gamla till Vincent. Jag kontaktade företaget där jag beställde boken förra gången för att höra om det var möjligt att göra en nybeställning. Jag skickade iväg min förfrågan på lördagskvällen och bad om att få ett snabbt svar eftersom Vincent ska åka ifrån Dalsland under måndagen. Men inte hade jag trott att jag skulle få svar sååå snabbt. Ca fem minuter efter att jag skickat iväg min förfrågan hade jag ett positivt svar från Volker på Fotobok.com  . Sen återstod då problemet med att få iväg den stora filen, de hade väl inte kvar den efter så lång tid. Som tur var hade jag kvar den i min dator. Men hur jag än försökte så gick den inte igenom med vårt usla internet trots försök både genom skype och en annan webtransfertjänst. Så det blev till att låna Jans internet på söndagen. Så slutet gott allting gott. Men jag måste verkligen återigen framhålla vilken otrolig bra service man får av Volker på fotobok.com . Det var likadant när jag beställde min första bok för ett par år sedan. Det känns verkligen som man är deras absolut viktigaste kund, fast jag är helt övertygad om att jag är deras allra minsta kund.

På söndagen var det då dags för kaffekalas, mer om det blir det i nästa inlägg.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie