I väntan på Sverige

Just nu händer här inte så mycket. Väntar mest på att vi ska hoppa på Stenabåten på onsdag kväll och åka till Dalsland. Lite extra spännande blir det denna gången då Lillpisen ska åka med. Vi har bokat djurhytt på färjan. Undrar hur hon gillar att åka färja? Stackars katt, vad vi utsätter henne för en massa saker. Mest av allt hade hon nog önskat att bara gå och dra hos oss i Houston.

Annars händer här inte allt för mycket just nu. Igår var jag ute och joggade två gånger. Sakta sakta går det och inte är det några långa rundor, men ändå har jag lite känningar i benen idag. Det är inte klokt tycker jag. Jag har gjort ett uppehåll på en och en halv vecka från mina små små joggingturer och så får jag träningsvärk. Jisses!!

Jag var på sjukgymnastens mottagning för att beställa en tid tills jag kommer tillbaka från Sverige. I receptionen satt en väldigt glad och trevlig dam. Vi tragglade oss fram på engelska och tyska ända tills hon fick reda på att jag kom från Sverige. Då tyckte hon att det var bättre att vi pratade svenska! Ja, det kunde jag ju hålla med om. Det visade sig att hon hade flera goda vänner från Sverige och att de varje år semestrade i Sverige. Hon pratade inte jättebra svenska, men betydligt bättre än vad jag pratar tyska, så det var ju verkligen en bonus för mig att komma dit. Får bara hoppas att sjukgymnasten kan bidra till att min arm blir bättre. För inte har det hänt så mycket på denna vecka som gått sedan jag fick den senaste sprutan. Jag har riktigt ont, och eftersom man spänner sig och troligtvis ligger lite konstigt när man sover så har jag nu ont i både axlar, nacke och rygg också. I morgon hoppas jag på att träffa läkaren igen.

Idag på tyskalektionen sa min lärare att det var sista timmen som Caterpillar hade godkänt för den här gången. Oops, får hoppas att de ger mig ytterligare några timmar, annars känns det ju lite snopet att det plötsligt bara är slut på mina lektioner. Jag har en del kvar att lära om man säger så :)

Igår när jag var ute och joggade i vår lilla skog så kände jag knappt igen mig. Nu är det verkligen riktigt grönt överallt. Att jag sen sprang min runda åt motsatt håll mot vad jag brukar gjorde ju inte saken lättare. Inte för att jag höll på att springa vilse på något sätt, det ska mycket till i den skogen, men det är lustigt vad omgivningen ser annorlunda ut när det kommer löv på träden.

Nu kan vi inte längre ha koll på folk och fä i parken bakom vårt hus. Eller se när Stenafärjan kommer och går.

Grannhuset på andra sidan gatan har också försvunnet för oss. Fördelen med detta är ju förstås att folk inte heller kan se vår balkong lika lätt.

I helgen har det varit någon slags barnfestival nere vid vattnet alldeles nära oss. När vi ändå var ute och cyklade igår så tog vi en runda ner dit för att se vad som pågick. Där var sååå mycket folk. Och en del lite udda aktiviteter för barnen att göra. Bland annat var det en sorts backhoppning med miniskidor. Det såg rent farligt ut. Vi såg inte ett enda barn som kom ner utan att ramla. Modiga barn måste jag säga. En annan lite udda aktivitet var plastbacksåkning. De hade lagt ut någon slags räls i backen som en plastback sedan fick åka på. Det blev ganska duktigt med fart vill jag lova. Barnen såg ut att gilla det skarpt.

På kattfronten är det inte mycket nytt. Hon har varit ute några korta stunder tillsammans med mig. Men hon går inte många steg bort från mig och när jag har lämnat henne ensam och gått upp i lägenheten så har hon genast stått och vid ytterdörren och velat gå in. Då är det bara att gå ner igen för att släppa in henne. Knaskatt!

Det var väl allt för denna gång.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie