En intet ont anande katt

Pisen har legat och snusat till ljudet av regnet så här gott hela dagen i sin favoritfotölj.

Inte har hon kunnat ana vad som väntar henne senare idag. Men när jag kom upp från källaren och hade hennes bur med mig upp så förstod hon direkt att något var på gång. Nu sitter hon under bordet och blänger på mig. Stackare!

Jag har ägnat dagen åt att hänga i soffan och tittat på tennis och lite emellanåt varvat med lite packning och städning. Jag fick ju några muskelavslappnande tabletter av läkaren i tisdags för att jag på grund av min onda arm har spänt mig så mycket och därmed fått otroligt ont i nacken, axlarna och huvudet. Dessa tabletter gör mig dock lite yr i bollen, så det känns bästa att ta det lite lugnt. Min stolta plan var annars att ge mig ut att springa en liten runda på förmiddagen. Men dum som jag var så tog jag en tablett vid frukosten och sen var det ju helt uteslutet att ge sig ut.

Läkaren gav mig också en ny spruta i armbågen. Denna gången med ett annat innehåll. Det känns faktiskt som den bet lite bättre än den förra. Får hoppas på det. Men läkaren lovade iallafall att han skulle fixa till min arm helt och hållet när jag kom tillbaka från Sverige. Det låter ju förhoppningsfullt. Samtidigt så sa han att tennisarm var den åkomma som orsakade flest sjukfrånvarodagar i Tyskland. En del var hemma från jobbet i 6-8 månader för att de inte kunde hålla i en penna. Och då tror jag inte att alla dessa spelar tennis, utan många har nog fått det pga av sitt datorarbete. Och jag som både spelar tennis och sitter mycket vid datorn, inte konstigt att jag drabbats. Sen stod det ju i sjukvårdsupplysningen som jag en gång hittade på nätet att kvinnor över 40 år ofta drabbas, så jag känner att jag har oddsen lite emot mig. Men skam den som ger sig.

Snart kommer Pär hem med ett släp som vi ska fylla med våra gamla sängar som ska till Ulvåsa och ett skåp som ska till Erikas nya lägenhet. Som tur är har han nog med sig en kollega också. Jag blir nästan gråtfärdig bara av tanken på att behöva bära dessa möbler upp från källaren och in i släpet med min onda arm. Så jag hoppas verkligen att han har bärhjälp med sig.

Vädret har inte varit så bra här den senaste tiden. Mycket blåst och idag ganska mycket regn. Får hoppas att blåsten lägger sig lite tills vi ska ut på havet i kväll. Annars så ser väderprognosen lite hoppfull ut för Sverige nästa vecka. Får hoppas att det stämmer. Skulle verkligen vara gott med lite sol och värme nu.

Tydligen har jag blivit beviljad ytterligare 50 tyskalektioner. Så det är bara att ta tag i det igen när jag kommer tillbaka. Bra det.

Nej det var allt från idag. Slänger in några bilder från Istanbul som avslutning.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie