Nu börjar mörkret falla över Kiel. Det har varit en väldigt fin och solig dag. Strax efter kl 12 gav jag och kameran oss ut på en promenad.
Jag gick in i parken bakom vårt hus. Där var det gnistrande vitt.
Nu på vintern kan man se baksidan av vårt hus ifrån parken. Det kan man inte på sommaren, då är där en vägg av lövträd i vägen.
Det var lite mer snö i pulkabacken idag, och betydligt färre människor. Barnen var väl i skolan kan jag tänka mig.
Jag fortsatte promenaden mot vår lilla skog.
Men innan jag kom fram till skogen passerade jag baksidan av hotellet Kieler Kaufman. Jag har hört eller läst att det är där kronprinsessan Victoria brukar bo när hon är i Kiel. Varför hon brukar vara i Kiel har jag ingen aning om.
Sen kom jag in skogen.
Skogen är inte så stor, men det finns många olika vägar att välja på. Man kan gå ganska långa sträckor utan att gå på samma ställe två gånger.
Efter en stund kom jag ner till vattnet.
Tittar jag åt vänster så ser jag Seebar. På sommaren är det ett trevligt ställe att gå och ta sig något litet att äta och dricka. Men av förklarliga skäl så är det stängt där nu. Jag ser fram emot att våren ska komma så att man kan gå ner och sätta sig där en varm vår eller sommarkväll.
Tittar jag rakt fram så ser jag båthållsplatsen, där någon står och väntar på nästa båt.
Tittar jag åt höger ser jag gångvägen som leder in mot stan, Jag måste säga att jag är riktigt imponerad av hur fort de snöröjer här. Det kom en hel del snö i natt och gångvägen längs vattnet är redan barskrapad.
På min promenad går jag förbi många tomma bänkar. Annat är det på sommaren. Då är alla sittplatser upptagna.
Självklart möter jag många joggare på min promenad. Jag kan inte komma ihåg en enda gång som jag varit ute och gått här i Kiel utan att möta någon joggare.
Sjöfåglarna passade på att sola lite.
Till och med bryggan ut till några insnöade båtar hade de snöröjt. Är det verkligen nödvändigt kan man ju undra.
De flesta båtar är upptagna vid det här laget. Men några tappra båtar finns ännu kvar att titta på.
Den här väldigt röda båten har jag lagt märke till tidigare.
Men jag har inte sett de fina detaljerna förrän nu.
Även denna dagen var det förstås många ute och gick även fast det var mitt på dagen en vanlig jobbardag.
Jag passerade också de här för mig okända bomullstussarna igen. Idag hade de en fin liten vit luva på sig.
Sjöpolisen har nog inte så bråda dagar just nu kan man tänka sig.
Givetvis så såg man några galningar som trotsade minusgrader och en bitande kall vind och satt ute och fikade. Jag tycker faktiskt inte att det såg ut som om de njöt precis.
Lagom till att jag kom fram till Reventlou så kom passagerarbåten dit. Jag är förvånad över hur många det är som nyttjar båten på vintern.
Efter Reventlou vek jag av hemåt och passerade då framsidan av Finansminiseriet. Baksidan hade jag redan passerat när jag gick nere vid vattnet.
Jag tog vänster upp på Karolinenweg och passerade strax en vintervilande tennisbana. Åh vad jag längtar efter att näten ska komma på plats igen.
När jag passerat tennisbanan har jag bara några hundra meter kvar på min promenad och snart ser man vårt hus igen.
En härlig promenad i ett härligt väder, men jag frös ordentligt om hakan av den bitande vinden. Så det var ganska gott att komma in i värmen igen.
Jag gosade med kisen ett tag och sedan tog jag en promenad bort till tennishallen där Lindas son skulle vara på en Schnupperstunde, alltså en prova på tennistimme. Det var riktigt kul att se dessa fyra nybörjare prova på tennis för första gången. Det riktigt lös i ögonen på dem alla. Och tränaren verkade ha ett stort tålamod och ett stort kunnande. Jag önskar att jag hade haft en tränare när jag var sju år. Tänk vilken fördel att det finns någon redan då som ser till att du står rätt med hela kroppen när du slår dina slag. Jag tror att det är lite lättre att få det rätt då än om man ska försöka sig på samma sak med en som är 40+ :) Men vad jag kan minnas så höll jag inte på med någon organiserad sport när jag var sju år. Den enda sport jag kom i närheten av då var när jag spelade fotboll med killarna på rasterna i skolan. Jag tror inte det var förrän jag började i sjunde klass som jag gick med i en klubb och utövade en sport på riktigt. Det var handboll med Halmstads idrottsflickor. Jag kanske hade tränat lite fotboll i Getinge IF innan dess, men det var inget långvarigt och inget jag tyckte var särskilt kul.
Lite senare så fick en av mina kompisar med mig på hennes fotbollsträning i Heberg och jag började spela där. Jag har aldrig varit någon fotbollsspelare och kommer aldrig att bli heller. Fråga mig inte hur det gick till, men jag vann faktiskt skytteligan i vårt lag under mitt första år i Heberg. Jag som inte ens visste att det fanns något som hette skytteliga. Jag är ganska övertygad om att det inte berodde på mina stora fotbollskunskaper utan det som hjälpte mig mycket var att jag på den tiden var ganska snabb. Haha, det kan man inte tro om man ser mig springa nu.
Nåväl, efter varierande framgångar i HIF, DROTT, (handboll) Heberg, Alet (fotboll), Getinge BK och Hallandia (Bowling) så flyttade ja till Vänersborg och började spela innebandy. Jag var även med i handbollslaget och tränade och i Bowlinglaget Frida och spelade lite. Men ganska snart så tog innebandyn över helt och hållet. Det var inte så lätt att hinna med mer än en sport när man hade en liten bebis, tränade tre kvällar i veckan och spelade match nästan varje helg. Men det valet har jag inte ångrat. Innebandy är en riktigt bra sport att hålla på med och jag hade ju också turen att kunna fortsätta spela när jag flyttade till Geneve och Kina. Men tyvärr så har det inte blivit något spel efter att jag flyttade ifrån Beijng (om man inte räknar de få gångerna vi spelat som uppvärmning på tennisen). Men det är väl så att man faktiskt har en liten fördel av att ha hållit på med en del sport innan när man börjar med en ny sport. Så även om man är 40 när man börjar så har man ju lite boll i sig i allafall. Ojoj, glömde ju bort att jag faktiskt började spela golf när jag bodde i Houston. Jag hoppas att jag kan ta mig i kragen när det blir vår och komma iväg och spela lite mer. Det är faktiskt riktigt kul med golf, det gäller bara att ta sig för att åka till banan.
Haha, vad konstigt det blev. Jag som bara skulle skriva om min promenad i solen har nu haft en lång utläggning om min inte helt lyckade idrottskarriär. Opps, som det kan bli. Men sport är kul, riktigt kul. Det lidande och de operationer i diverse kroppsdelar utövandet har medfört för mig behöver vi ju inte prata om nu. För även om jag har ständigt ont i min fot så tror jag att kroppen ändå går plus på att få röra på sig ordentligt, även fast det innebär en del smärta.
Nej, nu är det dags att se till att få något i magen så att vi är redo för tennisspel kl nio i kväll. Måste erkänna att det inte känns helt lockande att ge sig iväg kl nio och spela. Men jag tycker det ska bli kul att jag och Pär för en gång skull kan spela tillsammans, så det får det vara värt.
Vad har alla ni därute för helgplaner?
Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie
Elisabeth i Åhus - Tack för att jag fick följa med på en fantastiskt härlig promenad i ett vintervackert Kiel! Sååå underbara bilder! Ni bor ju jättetrevligt! Blir sugen på ett litet besök.
Bollsinnet & intresset har vi nog gemensamt. Jag är trots mogen ålder fortfarande barnsligt förtjust i bollsporter. Har mycket svårt att låta bli bollar som kommer i min närhet. Men inser tack och lov min begränsning för det mesta.
Blir det någon snöängel?
Åhuskramizar från
Elisabeth
Marie Leander - Elisabeth, du är såklart väldigt välkommen på ett besök.
Nej, det har inte blivit någon snöängel på balkongen. Jag har väldigt svårt att se mig själv lägga mig ner på rygg i snön därute och flaxa med armar och ben. Sånt gör man bäst när man är utrustad med rätt kläder :)
Nu har det börjat snöa igen, så imorgon har det nog fyllt på lite till. Ha en go helg. Kram
Elisabeth i Åhus - Tack, jag ser fram emot ett besök!
Kläder efter väder! Kanske ändå? Hihi!
Hur gick tennisen med maken? Du tog väl hem segern?
Ha en riktigt go helg du/ni med! Hoppas att ni inte får fööör mycket snö!
Nattinatti-kramizar från en trött
Elisabeth