Inte så många nyheter från Kiel

Nej, här händer inte så mycket just nu. Jag har kommit igång med mina tyskalektioner igen. Det är ju välbehövligt, men jag har fortfarande svårt att hitta motivationen. Igår när jag cyklade iväg till lektionen så blåste det från alla håll samtidigt. Det var inte helt lätt att veta hur man skulle parera för vindarna. Men jag kom fram, nästan i tid. När jag skulle cykla hem igen så hade det börjat regna också. Det var inte många meter jag hunnit cykla innan jag var dyblöt och genomfrusen. Väl hemma var det bara till att ta sig en varm dusch.

I tisdags var det dags att köra igång med tennislektionerna igen. Jisses vad dåligt det gick. Ska det vara så? Bara för att man har haft tre veckors uppehåll så ska man spela som en kratta. Usch och fy, bättring krävdes till onsdagen. Jo, lite bättre var det på onsdagen, behövde inte skämmas lika mycket då:)

Igår var Pär med på cardio-tennnisen igen. Senast han var med var nog någon gång i november. Det var två timmars slit. Men det är riktigt kul. Jag har anmält oss till en turnering som går den 21:a januari. Vet inte riktigt vad det innebär, men jag gillar verkligen namnet på turneringen, Kuddel-Muddel. Va, vem kan avstå något som heter så? Det går typ ut på att man ska spela ett gäng dubbelmatcher och för varje match byter man partner. Ska bli spännande att se hur det fungerar, för alla er som är hemma i tenniskretsar så är det säkert inga konstigheter. Men för mig är allt som har med tennis att göra en helt ny värld. Det tar väl en stund att bekanta sig med den världen antar jag. Turneringen följs av lite samkväm där det serveras grönkål!!! Kunde de inte hitta något trevligare att servera? Vem tusan vill ha grönkål? Jaja, man får hoppas att det finns något annat att äta annars får man väl gå hungrig därifrån.

I onsdags hade vi ett par middagsgäster här. Det var två kollegor till Pär. En finsk kille som bor i Geneve och en Marockansk kille som bor i Tyskland. Tur att man har engelskan gemensam annars skulle det inte vara så lätt. Mikko från Finland känner till en av mina laster och hade med sig Schweizisk choklad, mums. Killen från Marocko hade med sig hembakade Marockanska kakor. Vackra att titta på var de definitivt. Och det visade sig även smaka mycket bra:)

Hur går det med katten kanske någon undrar. Eller kanske inte. Hursomhelst, jag berättar det iallafall. Jodå, det går bra, men någon utekatt har hon inte blivit ännu. Om hon råkar stå nära ytterdörren när vi öppnar den för att gå ut så springer hon fort och gömmer sig. Hon vill absolut inte gå ut igenom den dörren igen. Idag hade jag en av balkongdörrarna öppna. Jag skulle knäppa några kort på en pågående lydnadskurs för hundar som pågick precis utanför vår trädgård.

När pisen märkte att dörren stod öppen så kom hon och ville kolla. Efter noggrant övervägande så tog hon ett steg ut på balkongen. Men då fick hon syn på hunden i parken och ändrade sig genast och gick in igen. Efter en stund så kom hon tillbaka och satte sig och luktade på uteluften en stund. Men sen vände hon på klacken och gick och la sig i våran säng istället. Nåja, det får väl ta sin tid, så småningom vågar hon väl sig ut. I onsdags när vi hade gäster så försvann hon bara. Precis innan gästerna kom så låg hon och slappade på vår säng. Men när jag kikade in i sovrummet precis efter gästerna kommit så var hon borta. Jag letade precis överallt, men hon var borta. Konstigt. Hade hon verkligen lyckats smita ut den lilla stunden dörren stod öppen? Hon som aldrig går i närheten av ytterdörren när den är öppen. Nej, det kunde ju inte vara möjligt, så jag fortsatte att leta. Och hittade henne, UNDER vårt täcke. Hon har aldrig gått under vårt täcke förut. Man kan tydligen göra många konstiga saker när man är rädd. Under täcket låg hon ända tills gästerna gick hem. När hon hörde att det var tyst och lugnt i lägenheten igen så kom hon fram. Knäppa katt.

Idag har faktiskt solen visat sig. Så jag bestämde mig för att ta en promenad genom parken och ner till vattnet. Vår lilla skogspark är inte riktigt lika inbjudande nu som den var i höstats. Jag ser fram emot när man börjar se de nya löven spricka ut.

Nere vid vattnet var jag som vanligt inte ensam. Jag blir lika förvånad varje gång att det är så mycket folk som promenerar där även när vädret inte är det bästa. Visserligen var det soligt idag, men det var inte så många plusgrader och vinden bet en aning.

 

    

 

 

Till skillnad från Texasborna som tyckte det var kallt när temperaturen var under 20 grader så verkar tyskarna ta alla chanser till att sitta ute och fika. Skit samma om man fryser lite, solen lyser ju.

Men glasskioskägaren verkar tycka att det är i kallaste laget för att göra business.

Och titta på den här token då. Han verkar tycka att det är perfekt väder för att ge sig ut i kanoten. Usch, jag vågar inte tänka tanken på att han snurrar runt med kanoten där ute i det kalla vattnet.

Men han hade ordnat lite för sig. Ser ni det lilla seglet han fällt upp?

Medan jag gick min lilla promenad så mötte jag Norgefärjan som just påbörjat sin resa mot Oslo.

 

Stötte även på den lite mindre färjan som fungerar som linjebuss här i Kiel. Det var förvånansvärt mycket folk som gick av vid den hållplatsen som jag såg. Jag trodde det bara var något man nyttjade sommartid. Men där hade jag tydligen fel.

Nu ser jag fram emot att min nya kurs ska sätta igång på måndag. Jag har tjuvkikat lite på innehållet och blir allt lite nervös. Det verkar ganska svårt och komplicerat. Men jag ska ge det en ordentlig chans iallafall och jag hoppas att jag tar mig igenom den, för jag vill verkligen lära mig kursens innehåll.

På måndag åker Pär till Istanbul. Kul för honom, men mindre kul för mig. Vem ska nu heja fram Sverige i handbolls-EM tillsammans med mig :) Och för övrigt så har jag aldrig varit i Istanbul. ; ) En liten hint som jag inte tror går hem, men man kan ju alltid försöka, eller hur.

Nej, jag får vara kvar här, plugga tyska, skripspråk och spela tennis. Inte så dåligt det heller faktiskt. Och så måste jag ju vara hemma och passa katten.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

  • januari 13, 2012 - 8:47 e m

    Maybritt Raun on Facebook - Heja fram Sverige??? Nej nej nej det är Danmark vi ska heja på från på söndag-:))))ReplyCancel

  • januari 14, 2012 - 1:16 e m

    Marie Leander on Facebook - Nej, Sverige först och främst. Men om Sverige åker ur så kanske jag håller på Danmark. Vi får se :)ReplyCancel

  • januari 16, 2012 - 10:32 f m

    Abbfrun - Underbara bilder som vanligt!! Jag har en award till dig på min blogg, bara att hämta. /SReplyCancel

  • januari 18, 2012 - 2:28 f m

    Ditte - Nu har jag försökt att läsa i kapp! Härlig och rolig läsning med fina bilder som vanligt.
    Och katten är med till Kiel! Det tror jag ni alla tycker. Men jag håller med om att hon/han verkligen är personlig. Kul!

    Du verkar ha fullt upp , men jag kan nog också tycka att Istambul vore trevligt för dig också. Men du har ju katten…

    Ha det gott! Många thailandskramar!ReplyCancel

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*