Här rullar veckorna på och jag roar mig så gott det går.
I helgen hade vi tro det eller ej riktigt fint väder. Både på lördagen och söndagen tog vi en promenad längs Kiellinie som jag precis fått lära mig att det heter. redan på lördagen häpnade vi över hur mycket folk det var ute och strosade. Men på söndagen häpnade vi ännu mer när vi kom ner till vattnet och såg hur mycket folk det var ute. Jag fick senare rapport från en Kielbo att det faktiskt var mycket mer folk än det brukade vara en söndag i januari. Folk är väl liksom vi svältfödda på sol vid det här laget och de söndagsstängda affärerna bidrar nog också till att folk tar sig tid till att vara ute och promenera.
I måndags åkte Pär till Istanbul och jag var på min tyskkurs som vanligt. Lärde jag mig något? Jo, det gjorde jag säkert, men det känns som att det går väldigt långsamt framåt. Fast det är klart, jag lärde ju mig vad oavgjort heter på tyska. Vet ni det? Jo, det heter ”Unentschieden”. Bra att kunna när man ska berätta att man sett Sverige och Makedonien spela oavgjort i handbolls-EM. Men det är ju ett helt omöjligt ord att komma ihåg, så nu får Sverige se till att fortsättningsvis bara vinna resten av sina matcher. Det gick ju bra mot Tjeckien, så vi får hoppas att de följer upp med en vinst mot Tyskland i morgon. Annars blir det lite jobbigt att gå till Cardio-tennisen och få massa tråkningar :)
På tal om tennis så har jag som vanligt haft lektion både igår och idag. Idag så fick min spelpartner förhinder, det innebär att det blev desto jobbigare för mig eftersom det är bara var mig tränaren kunde plåga. Gott trött i kroppen var jag när jag kom hem. Då var det ganska skönt att bara sjunka ner i soffan och titta på när de riktiga tennisspelarna gjorde sitt jobb i Australien open.
I måndags eftermiddag fick jag en spontaninbjudan på fika hos Linda. Såklart var jag inte sen med att tacka ja. Tusen tack för inbjudan och god fika Linda, det var väldigt trevligt. Och igår käkade jag lunch tillsammans med Patrik, så det går ingen större nöd på mig rent social, fast man kan känna sig lite ensam här ibland.
Nu har min nya kurs kört igång och jag börjar fundera på om jag verkligen ska klara av den. Men jag vill verkligen fixa den, så jag ger mig inte i första taget.
Nu är det snart ett år sedan jag åkte till Kina för att vikariera på Svenska skolan en vecka. Jag får fortfarande lite attacker av Kinalängtan och hoppas att det blir ytterligare någon resa dit så småningom. Jag tittade idag igenom mina bilder från resan och kom då på att jag aldrig dokumenterade på bloggen min och Annas promenad på muren. Kanske en dag att det kommer upp några bilder, vi får se. Men i brist på bilder från Kiel i det här inlägget så kommer här några bilder från Beijing.
En skön vila halvvägs på väg till vårt mål.
Det var trötta ben som tog oss upp hit. Men det var absolut värt lite träningsvärk.
En av ingångarna till den olympiska parken.
Birdsnest är en imponerande byggnad.
Dagen efter avslutningen på nyårsfirandet i Beijing. Jag hörde någon på svensk radio som påpekade problemet med nedskräpning i samband med nyårsraketer och att det numera är böter om polisen kommer på en med nedskräpning. Dit räknas också skräp som blir efter raketer och smällare. Oj, vad poliserna hade fått jobba med bötesblocket här.
Nu ska jag plugga en liten stund innan träningslandskampen i fotboll kör igång.
På lördag blir det tennisturnering för mig och Pär. Det ska bli kul, fast jag tror att det blir svårt att upprepa bedriften från min hittills enda turnering, den som jag spelade tillsammans med Katja i höstas och som vi helt överraskande vann. Det lär komma en rapport om hur det går.
Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie