Jag ska försöka få till en del 4 av min berättelse från björnresan i Ryssland. Det är inte lätt att hitta tid att titta igenom bilderna, redigera och få ihop någon text. Egentligen hade jag väl inte tid i dag heller, men ibland får man prioritera bort annat för stunden. Problemet är bara att man blir sittande och hittar den ena bilden efter den andra som gör att man minns ögonblick och som man har svårt att släppa även om de inte är några mästerverk rent fotografiskt. Det tar en massa tid, tid som egentligen inte finns.
Men nu till Ryssland. När jag vaknade efter första natten i tältet var jag pigg och utvilad. Härligt. Frukosten stod uppdukad och det var bara att sätta sig till bords och käka. Sen var det äntligen dags att ge sig iväg till björnarna.
I informationen vi fått från Zoom så stod det att vi skulle utforska området till fots men även göra båtturer på sjön. Detta hade jag tolkat som att vi mestadels skulle röra oss till fots och gå till olika fotoställen och vid några tillfällen ge oss ut med båt. Nu visade det sig att det var precis tvärtom. För att komma till fotoställena så åkte man båt. Så vi lastade med oss allt man kan tänkas behöva för en dag bland björnarna, vilket var ganska mycket visade det sig. Bland annat fick vi med oss en varsin stol allihop. Haha, vilken lyx, annat var det i Alaska där man fick sitta på bara marken mellan björnskitarna och de döda laxarna.
.jpg)
Min kamera och min ryggsäck delar plats med en död lax. Det fanns det gott om i Alaska.
Åter till Ryssland. Båttur var det alltså. Samling vid grinden som de öppnade när de noga sett efter att det inte fanns någon björn på stranden. Sen var det en snabb promenad ner till båtarna. Ingen fick gå före och ingen fick vara eftersläntrare. Nu kan man ju tro att vi gick en kilometer eller så. Nej då, vi kanske pratar om tio meter. Men det är ju väldigt bra att de tar säkerheten på allvar. Det hade ju varit värre om de låtit oss springa som yra höns.
.jpg)
Detta var den lilla båten.
.jpg)
Det var lite kyligt ute på sjön när de drog iväg i hög fart.
Inte helt lätt att fotografera under båtturerna. Men med lite akrobatik kunde man få till några få bilder.
Så var vi då äntligen framme vid fotostället. Avstigning och avlastning och iordningställande av vår fotoruta var det som gällde först.
Det var inte särskilt gott om plats i vår lilla ruta.
Jag förstår absolut tanken med rutan. Men jag såg det mer som respekt mot björnarna för att se till att de fick den plats de behövde för att kunna flytta sig runt utan att känna sig trängda, än skydd för oss. Vi inkräktar på deras område, det måste vi göra med stor respekt. Men att stå i samma lilla ruta tillsammans med 14 andra personer en hel dag tär lite på tålamodet måste jag säga. Det dödade också den lilla uns av kreativitet jag kanske ibland kan uppbåda. Att variera vinklarna, eller att flytta sig en meter till vänster för att få bort pinnen som man har mitt i nosen på björnen var inte helt lätt. Alltid kom man vägen för någon, eller så hamnade man utanför rutan. Men det var bara att göra det bästa av situationen och köra på. Undrar hur många bilder det hade blivit om jag känt mig kreativ ? Det blev väl ändå en sisådär 2000 bilder första björndagen.
Första björnbilden för dagen. En björn som vilar. Det skulle visa sig bli ett återkommande tema.
Vi hade också turen att få se jättehavsörnen.
Nallen har rest sig. Kanske laxjakt på gång. Jag gillar hur de kan böja nosen när de ska känna dofter. Här undersöker han nog hur vi doftar.
Oj, det tog på krafterna att känna doften av människor.
Bäst att vila igen.
En annan liten björn dök upp. När jag ser dem i verkliga livet så märker jag aldrig att de tittar på oss. De verkar gå förbi utan att bry sig ett dugg. Men när jag tittar på bilderna så ser jag att de allt ger oss ganska många ögonkast.
Detta var en ganska liten björn. Men stor nog att vara ensam. Jag gissade att det var en ungbjörn som gjorde något av sina första år utan sin mamma. Men när jag frågade den minst erfarna björnvakten om han trodde att den var ca 3 år så fick jag det oväntade svaret att han trodde att den var åtta år. Det tyckte jag lät ganska galet. Men då kom den andra björnvakten och sa att den var 3 år. Så jag var inte helt ute och cyklade. Antagligen berodde det första svaret på språkförbistringar.
Det var inte helt lätt för denna unga individ att fånga lax. Lite mer träning, eller lite mer lax att jaga behövdes.
Haha, nu har björn nummer ett helt gett upp.
Efter att ha vilat sig så pass att hen orkade resa sig så var det dags att gå hem. Örnen håller ett vakande öga på björnen.
Undrar om detta är en bra utsiktsplats. Vacker omgivning är det i vilket fall som helst.
Oj, jag blev nog lite trött.
Skärpning, sträck på mig. Jag är inte trött.
Oj, en lax. Den ska jag ha.
Akta dig lilla lax här kommer jag.
Va, var är du lilla lax?
En del björnar spande från vattnet.
En del björnar var mer framgångsrika än andra när det gällde laxfiske.
Det dök hela tiden upp nya individer. Jag försökte hålla ordning på dem. Men det var inte helt lätt att efter ett tag veta vem som var vem.
Är det inte något speciellt med en björntrampdyna?
Ytterligare en individ kommer gående.
Härligt, det är ledigt på mitt favvospaningsställe.
Jag lägger mig här och spanar.
Nej då, jag är inte trött, ska bara vila huvudet lite.
Å nej, vem stör friden?
Skönt, han skulle gå hem. Då kan jag fortsätta att spana efter lax.
Det var bara en fotogrupp i taget som fick vara på samma ställe. Och tur var väl det. Det hade ju varit helt omöjligt om det varit fler personer på denna lilla yta. Och det fick bara vara två fotogrupper i campen samtidigt. Andra grupper som var där var inte fotogrupper. Och det var alltid fotogrupperna som hade första tjing på fotoställena. Men varje dag kom det ett tiotal helikoptrar till Kurilsjön med turister som var på dagstur. Visst låter det helt galet med tio helikoptrar! Det tyckte jag det var i varje fall. Men hur som helst, dessa turister kom för att åka på en båttur på Kurilsjön utan att gå iland någonstans. Men eftersom dessa dagsturer alltid hade första tjing i turlistan när det gällde båtarna så gällde det att vara ute tidigt på morgonen innan de första helikoptrarna landat. När man sen väl kommit ut till fotostället så visste man inte riktigt när man kunde bli hämtad. Det berodde helt på hur många dagsturer de var tvungna att köra. Organisatörerna på campen hade ett tufft jobba att styra med detta. De hade ingen talan vad det gällde hur många turister det skulle komma varje dag. Det styrdes helt och hållet av någon myndighet. Så det blev fler och fler turister, men inte fler båtar. Så det var inget enkelt pussel att få ihop för dem.
Här ser man en av alla dagsturer. Lägg märke till den lilla stigen upp för berget. Där har det nog trampat många björnfötter.
Men, hur gick detta till! Medan jag tittade på turisterna så har det kommit en ny björn och lagt sig på favoritstället. Var är den andra björnen?
Och här kommer mamma björn med sina två små. Bäst att akta sig för besten som ligger där framme.
Du tittar åt fel håll lilla vän.
Försiktigt mina barn så ni inte väcker den björn som sover.
Hmm, jag tänkte att vi skulle gå här. Följ mig, men gör det tyst.
Bra, det är ingen som ser oss.
Gött, det gick bra. Nu vilar vi lite.
Skönt att kunna vila i mammas trygga famn.
Men säg den vila som varar så länge som en trött moder vill!
Lite syskonbråk måste man ju stå ut med om man är mamma.
Det jag inte ser finns inte. Jag vilar lite till.
En som varit i slagsmål.
En som är trött. Känns det igen?
Det finns trötta björnar, och sen finns det väldigt trötta björnar.
En ny liten familj anlände.
I broschyren vi fick inför resan fanns en del tips om hur man skulle bete sig om man mötte en björn. Där stod de vanliga råden såsom att man inte skulle försöka springa ifrån björnen eller att man inte skulle vända ryggen till. Men det stod också att man kunde klättra upp i ett träd. Kamchatkas björnar klättrat nämligen inte i träd.
Jag tror att denna mamma hade glömt att tala om att björnarna på Kamchatka inte klättrar i träd.
Vi såg denna lilla familj varje gång vi var på detta fotoställe och varje gång lämnade hon sina ungar vid trädet när hon gick för att fiska lax. Och de klättrade som bara den och hade väldigt roligt. Grejen är väl att vuxna Kamchatkabjörnar inte klättrar i tid då de är för tunga. Så då är det ju ett ganska bra ställe att lämna sin ungar på. Där uppe är de i säkerhet från stora stygga hannar.
När man tröttnat på att ligga på magen kan man lägga sig på rygg en stund. Lite svårt att se laxen då kanske.
Haha, nej det verkar vara ett vinnande koncept.
Det är fler som vill vara med och dela på laxen.
Nu blev jag trött.
Jag har inget att göra.
Jättetrött är jag.
Hmm, undrar vad som finns där nere?
Åh, jäklar, vad var det? Det har jag aldrig sett förut.
Bäst att gå härifrån.
Lite vila kanske innan jag går hem.
Och här sitter lilla jag och spanar och spanar utan att lyckas fånga en enda lax. Det var enklare när jag var med mamma. Då ordnade hon laxen.
Inte kan man åka på björntur utan att ha fika med sig. Plötsligt trollades det fram ett campingbord och massor av mat. Det gick absolut ingen när på oss där ute bland björnarna.
Här får jag nog sluta för idag. Men än finns det mycket mer att berätta om denna första fantastiska dag ute hos björnarna. Det får bli en annan dag. Innan dess ska jag hinna med att redigera och publicera Swimrunbilder, redigera och leverera bilder från SM-deltävlingen i utomhusmatlagning. Dessutom ska jag jobba i bokhandeln, fixa bokföringen, leverera klippkort för Hälsoresurs, matcha gåvor för Mercy Ships, gå på styrelsemöte och lunchträffar och en hel del annat. Så jag lovar inte att det blir snart, men så småningom, kanske…..
Ha det gott och ta väl hand om varandra. Och förlåt om jag fått er webbläsare att haka upp sig med alla dessa bilder.
(korrläsa får jag göra någon annan gång som vanligt)
/Marie
by Marie Leander