En händelserik dag, men inga späckhuggare.

Tänkte göra mina inlägg i tidsordning, men idag frångår jag det då jag vill dela med mig av våran dag idag. 

Länge var det osäkert om vi överhuvudtaget skulle komma ut till Punta Norte och attackchannel. Ett tag pratades det om att vi skulle hyra fyrhjulsdrivna bilar inklusive chaufför. Men efter att Frank i går kväll provkört sträckan fram till ett av de svåra passagerna på vägen, enkel väg 80 km, så kom de fram till att vi skulle åka i bussen fram till det ställe som de kallar Lagunen och se om vi skulle ta oss igenom med bussen. På andra sidan lagunen skulle folk från Punta Norte stå och vänta på oss ifall vi skulle vara tvungna att lämna bussen och gå över det översvämmade området. 

Vi lämnade hotellet kl 7 i morse. Vi hade med oss några extra passagerare idag då vägen var avstängd och de inte kunde ta sig till Punta Norte själva. Frank struntade i avspärrningarna och vi körde ut på den vattentyngda grusvägen. Tidvis var det som att köra i smör. Bussen sladdade från kant till kant på vägen och jag satt med en liten klump i magen hela tiden. Efter en lite väl spännande resa så kom vi fram till ”lagunen” och Frank tog sats och chansade och körde igenom. Och det gick!! En ögonblick verkade det som vi skulle fastna, men vi tog oss igenom och vi kunde fortsätta mot Punta Norte. En stund senare kom ett avsnitt med riktig lervälling. Men Frank tog ordentlig fart och lyckades även ta sig igenom det partiet. Vad han inte visste var att det efter leran var ett stort hål i vägen som vi körde i och de smällde ordentligt i bussen och vi lyfte alla från sätet en bit. De visade sig senare att vi tappat hela kofångaren bak i det guppet. Rangern som var för att möta oss vid lagunen hade hittat den och tog den med sig till oss. 

Nu var vi väl framme i Punta Norte och spaningen efter späckhuggare kunde börja. 

Det visade sig att inga späckhuggare var i området så det var bara till att tålmodigt vänta.

I brist på späckhuggare så fotograferade vi vår nyfunna vän, armadillon. En liten söt rackare. 

När högvattnet var över och chansen att se attackerande späckhuggare var förbi så var det bara till att packa in sig i bussen igen för att åka tillbaka de 9 milen till hotellet. 

När vi kom till stället med det stora guppet så saktade Frank ner lite väl mycket innan han körde in i lervällingen. Det skulle han inte ha gjort. Det tog tvärstopp och vi satt hjälplöst fast i gyttjan. Våra extrapassagerare tog sig an problemet med stor energi. 

Efter ett tags kämpande så kommer det en bil med ett franskt par. De hade också struntat i avspärrningarna och åkt ut till Punta Norte och nu var de på väg därifrån. De vände snällt om och åkte tillbaka till Punta Norte och hämtade hjälp. 

Efter några försök så lyckades de dra upp bussen från gyttjan och nu återstod att återställa vägen i någorlunda skick. 

Det franska paret fick hjälp av grabbarna att ta sig igenom gyttjan, utan den hjälpen så hade de också suttit fast. 

Imorgon kör vi här igen. Önska oss lycka till, jag tror inte att någon har fixat till vägen tills imorgon. Förhoppningsvis har det hunnit torka upp lite mer. 

Som ett lite extra plus på vår dag så blev hela byn där vi bor plötsligt strömlös. Turligt nog var det bara en kort stund. Nu har vi ström igen och vi ser fram emot lite middag. 

Ha det gott och ta väl hand om varandra. 

Kram/Marie