Japp, som vanligt går det inte så snabbt för mig att uppdatera. Men nu hade jag tänkt att redovisa natt nr 3 i det finska björngömslet.
Meningen var ju att vi skulle sitta två och två i gömslena, men jag frågade lite försiktigt inför natt tre om det var möjligt att sitta ensam. Det var det om någon annan också kunde tänka sig att sitta ensam. Det var det som tur var. Det är ju absolut inte så att jag hade något emot de andra deltagarna och inte ville sitta med dem av den orsaken. Nej, det är bara så att jag tycker att det blir en helt annan upplevelse om man sitter själv. Så jag blev väldigt glad över att det var möjligt för mig att få ett eget gömsle.
Vi installerade oss som vanligt vid halvsextiden på kvällen och sen var det bara till att vänta.
Min utsikt denna kväll.
Helt otroliga färger i skogen.
Det var verkligen inte mycket liv framför mitt gömsle. Inte ens fåglarna behagade visa sig på en lång stund. Så när det äntligen dök upp en fågel fick man ju passa på att leka lite.
Lek med lång slutartid.
Snälla björn, du kan väl dyka upp här snart!
Nej, ingen björn än på en stund. Men ytterligare en fågel kom på besök.
När man sitter där i gömslet och inget händer så sjunker man gärna in i egna tankar vilket man kan tillåta sig när man sitter ensam. Det är verkligen avkopplande även om det inte är särskilt bekvämt att sitta på en trästol och kika ut genom en liten springa time efter timme. Men plötsligt när jag satt där i mina egna tankar så ser jag något i skogsbrynet.
Det är söta lilla Blondie som kommer springande.
Visst är hon fin? Hon var otroligt stressad och kika bakåt hela tiden när hon gick på matjakt runt sjön. Så jag antog att det var en annan björn i faggorna.
Mycket riktigt. Efter några minuter så dök ståtliga Brutus upp.
Han är lite åtgången denna stora björn. En spricka i läppen och som man kan se på förra bilden så har han ett sår på kinden.
När björnarna kommer så kommer också fåglarna. DE väntar på resterna som eventuellt blir kvar i matgömmerna.
Vart tog min flickvän vägen? Bäst att springa efter henne.
Där är hon ju.
Det var det sista jag såg av dessa två denna kväll. De försvann snart utom synhåll för mig. Och jag fick återgå till fågelfotografering.
Ett kärlekspar.
Lek med långa slutartider igen.
När det blivit för mörkt så kröp jag ner i sovsäcken och sov några timmar. Klockan stod som vanligt på ringning kl. 3.00.
När jag vaknade nästa morgon kunde man faktiskt njuta av en fin soluppgång.
När det fina ljuset var borta så fanns det inte så mycket annat att göra än att vänta igen. Hade väl inte riktigt räknat med att något mer skulle hända. Men plötsligt ser jag något som rör sig på andra sidan sjön. Det tog en stund innan jag insåg att det faktiskt var en järv som kom på besök. Jag gjorde mitt bästa för att fånga den på bild. Men det var inte så lätt. Jäklar vilken snabb rackare det var.
När järven försvunnit efter sin blixtvisit så hände inget mer denna morgon, utan nu var det bara att vänta på att klockan skulle bli sju så att man kunde promenera tillbaka till lodgen.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram / Marie
by Marie
Elisabeth Lisa Flodin on Facebook - Härliga bilder!
Marie Leander on Facebook - Tack Elisabeth, och tack för att du också ville sitta ensam så att jag fick möjlighet att göra det :)