Det verkar inte som det kommer bli någon vidare ordning på mitt bloggande. Allt jag tänkt att skriva och alla foton jag tänkt lägga ut här är fortfarande ogjort. Så i väntan på att det te.x ev. blir en fortsättning på Alaskabloggandet så tänkte jag skriva lite om min lite förvirrande fotoutflykt i tisdags.
Strax innan lunchtid i tisdags satt jag på en buss på väg till ett möte med en väldigt trevlig och spännande person. Strax efter jag satt mig på bussen så fick jag ett facebooksamtal från personen ifråga som var tvungen att ändra på mötet p.g.a borttappade bilnycklar :) Lite småroligt tycker jag, men jag kan samtidigt tänka mig själv i samma situation. Då hade det inte varit lika roligt. Jag hoppas i varje fall att bilnycklarna nu är hittade så att vi snart kan ses :)
Nu blev det ju tid över till annat så jag bestämde mig för att göra en liten fotoutflykt. Valet föll på Tofta Naturreservat. Jag hade förstås kollat på kartan vart det låg och kunde konstatera att jag skulle ta E6 norrut och ta mot Marstrand i Kungälv. Jag knappade in Tofta, Kungälv i min GPS och såg att det såg bra ut, den visade att jag skulle ta av mot Marstrand i Kungälv, så det måste ju vara rätt, eller ?
Jag tyckte det var lite konstigt när GPS:en sa att jag skulle svänga vänster i Ytterby. Men GPS:en hade väl tänkt sig en anna väg än vad jag tänkt tänkte jag och litade blint på den. Plötsligt sa maskinen till mig att jag var framme vid min destination. Då var jag på en liten väg med åkrar på båda sidor om vägen och ingen skylt någonstans hade visat att jag var på väg mot Tofta. Jag fortsatte köra mot havet tills vägen tog slut. Där parkerade jag och slängde ryggsäcken på ryggen och började gå ut mot havet. Samtidigt kollade jag kartan i telefonen och kunde konstatera att jag inte alls var i Tofta utan i Sundhammarsviken. Jaja, nu var det försent att åka till Tofta så jag bestämde mig för att utforska detta ställe nu när jag ändå var där.
Det känns lite läskigt att ge sig ut på okända klippor i blåsigt och molnigt väder där man inte riktigt vet hur framkomligheten är och om man ska överraskas av ett skyfall samtidigt som man ska försöka ta sig tillbaka på regnhala klippor.
Men jag tog mig både ut på klipporna och tillbaka helskinnad.
-
- En liten solstråle nådde fram till klippan en liten stund.
-
- Bäst att gå tillbaka till bilen medan det fortfarande är ljust.
-
- Fast man måste ju stanna på vägen.
-
- Bryggan tillbaka kändes inte helt trygg.
-
- Bättre att gena över klipporna istället.
-
- Behöver lagas.
-
- Här sprudlar det nog av liv en skön sommardag.
-
- Men denna dag var det öde.
-
- När jag håller på att förbereda för denna bild så öppnas plötsligt himlen och det var bara till att slänga ner kameran i ryggan så fort som möjligt.
Ja, det hela slutade med ösregn, men på det stora hela så blev det en ok utflykt trots min klantiga felkörning. Men lite bättre hade det nog känts om man hade haft sällskap. Det går inte att låta bli att tänka på hur utsatt man är när man går där bland hala klippor helt i sin ensamhet. Så det gäller verkligen att tänka på vart man sätter fötterna hela tiden och ha koll på klockan så att man hinner tillbaka innan solen går ner och det blir beckmörkt. Lite tryggare kände jag mig dock tack vare mina nya kängor, Icebug. Det är kängor med inbyggda dubbar. Helt enkel skitbra att gå med på hala klippor. Fungerar inte lika bra att gå tyst på asfalt. Folk tittar lite konstigt när de går förbi en när man går på asfalt :)
Annars så flyter det på som vanligt här i Göteborg. Haha, ”flyter på” gör mig påmind om förra helgens storm då vi hade översvämningsdramatik utanför vårt vardagsrum. Men det får jag nog återkomma till senare.
-
- Vår utsikt från vardagsrummet i lördagskväll.
Denna helg är jag ensam här. Pär har tagit bilen och åkt till Ulvåsa. Jag valde att inte följa med eftersom jag lovat att hoppa in och jobba på måndag morgon om det skulle behövas. Då blir det lite långt att åka om man befinner sig i Svarttjärn. Fredrik är förstås här, men han ser man inte mycket av. Idag har han jobbat och ikväll har han blivit bjuden på P3-guldgalan.
Annars har jag sedan i julas dragits med en ond rygg. Det känns lite bättre för varje dag så jag hoppas att det snart är helt bra.
Erika har åkt tillbaka till Island och hennes första rapporter från nya stället är bara positiva. Gott att höra.
På jobbfronten så har jag ju avslutat mitt tvåmånadersvikariat och har därefter hoppat in några dagar på samma ställe och ska också hoppa in några dagar till under januari. Men efter det har jag inget bokat. Så är det någon som har tips på vad en snart 48-årig förskollärare som har gått tvåårig El-tele på gymnasiet, läst tekniskt basår och gjort 151p av 180p på Elektroingenjörutbildningen (blev inte avslutad eftersom vi flyttade till Geneve) och därefter läst lite webprogrammering, bildbehandling och gått lite fotokurser kan göra om man inte vill fortsätta som förskollärare så får ni gärna höra av er :) Känns inte riktigt som det är så många arbetsgivare som skulle tycka att min spretiga CV är så intressant.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram Marie
by Marie