Jakttisdag, eller terränglöpning i skogen med kamera, del 1

Det blir många bilder så jag har delat upp tisdagens jakt i två delar och detta är alltså del 1.

På tisdag morgon gick vi upp lika tidigt som dagen innan och gjorde i ordning en likadan matsäck och gav oss ut. Det visade sig vara en ganska dimmig morgon och jag bara längtade efter att kunna gå ner till tjärnet för att se hur det såg ut där. Men nu var det ju älgjakt som det var fokus på så det var bara till att rätta sig i ledet och infinna sig på plats när det var samling.

Men nu var det ju tänkt att jag skulle gå med drevet idag och det visade sig att de skulle vänta vid samlingsplatsen ett ganska bra tag så att skyttarna skulle få tid på sig att komma på plats. Toppen, då kunde jag springa ner till tjärnet och kolla läget. Och den extrarundan var jag väldigt nöjd över att jag gjorde. Det var så fint. Synd att jag hade lite bråttom och inte hade tid att hålla på att pilla med stativ och fjärrutlösare. Men det blev hyfsade bilder ändå tycker jag. Jag får nog någon annan chans att gå dit när jag har mer tid. Frågan är bara om jag klivit upp ur sängen nästa gång chansen dyker upp :) Jag brukar ju inte vara den som studsar upp ur sängen för att kolla om det eventuellt skulle var bra fotoförhållande.

Jag har ju som sagt aldrig gått med på ett drev förut så jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Och tur var nog det. Jag trodde att man lugnt och sansat gick igenom skogen för att mota ev. älgar mot skyttarna. Så var det inte. Det som gällde var att gå så fort du bara kan utan att bryta benen och gå rakt fram oavsett hinder. Ja, så kändes det som i varje fall. Jäklar vilket tempo det var. Och som jag har sagt förut, Svarttjärnsskogen är ingen dansbana precis. Det gäller verkligen att se sig för vart man sätter fötterna. Plötsligt döljer sig ett stort hål under mossan eller så är det en superhal sten under samma mossa eller så kommer man fram till ett stup, en mosse eller ett berg. Och detta skulle jag ta mig igenom med kameran i högsta hugg och ryggsäcken på ryggen. Det var minsann inte lätt att få någon chans att fotografera, för stannade man i 20 sekunder för att knäppa en bild så var Pär, som var min guide i skogen minst 100 meter före mig och då gällde det att springa för att inte tappa bort honom och därmed mig själv.

Till slut kom vi ut ur skogen och jag var väldigt glad över att både jag och kameran var i helt skick. Jisses vilket träningspass älgjaktsdrev visade sig vara. Svetten rann på hela kroppen på mig när jag mötte upp de andra i drevet.

När vi bodde i Houston så köpte jag en campingstol. Det var en som de sålde till förmån för bröstcancerfonden. Så givetvis var den rosa. Pär har ju en sån där grön ryggsäck med inbyggd stol som alla äkta älgjägare har. Men den hade Erika snott och jag tog vår campingstol med en Texasstjärna på så då blev den rosa stolen över till Pär. Gissa om han blev mobbad av de andra. En rosa stol går tydligen inte alls för sig i ett jaktlag. Tur att Pär inte är så känslig utan tar gliringarna med en klackspark.

Efter välbehövlig vila så var det dags att återigen ge sig ut i skogen för att skrämma fram älgarna. Bara att bita ihop och börja sin promenad. Men det får jag rapportera om nästa gång. För tillfället får jag nöja mig med att gratulera Falkenberg till den allsvenska platsen. Nu hoppas jag bara på att de får möta HBK i några härliga derbymatcher nästa säsong. HBK:s öde kan avgöras imorgon. Heja HBK!

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie