Tillbaka i Kiel och här har det plötsligt blivit riktigt kyligt. Det var långärmat som gällde på morgonens tennisträning idag. Som tur var slapp jag regnet. Nu hoppas jag att jag har samma tur i kväll när det är dags för cardiotennis. Just nu ser det inte helt lovande ut.
Jag ska försöka mig på en summering av helgens fantastiska naturfotoworkshop på Österlen. Jag får dela upp det i flera delar eftersom det är många bilder att gå igenom och redigera.
Så jag börjar helt enkelt från början och början på denna workshop var på fredag eftermiddag. Jag kom till Kivik i god tid och hade tid att åka ner till hamnen och få i mig lite lunch innan det var dags för samling. Lunchen blev en riktigt smarrig räkmacka som jag avnjöt medan jag satt och blickade ut över havet.
Mätt och nöjd rullade jag sedan iväg mot Systrarna på Kivik som skulle bli mitt tillhåll under helgen. Kursledarna Patrik och Peter stod på gården när jag rullade in med min tyskregistrerade bil och de blev båda lite smått nervösa när jag närmade mig och de förstod att jag skulle tilltala dem. Man riktigt såg hur lättade de blev när jag tilltalade dem på svenska :)
Att åka på en kurs eller workshop helt själv tycker jag är ganska läskigt. Jag är alltid nervös över att alla andra ska var så otroligt mycket bättre än vad jag är och att jag ska känna mig helt bortkommen. Med på denna workshop var jag och åtta andra tjejer ( det var en workshop för enbart tjejer) och det visade sig förstås att alla var urgulliga och fast de flesta var mycket mer erfarna än vad jag är så känns det bara som en fördel då man kan få så mycket inspiration av att se de andra deltagarnas bilder och deras sätt att arbeta.
Efter en snabb genomgång och en mycket god middag så satte vi oss alla i bilarna och åkte iväg ner till havet för att börja praktisera det som Patrik pratat om. Nämligen att hålla koll på histogrammet och hitta linjer och former i våra tilltänkta bilder. Ja, han sa förstås mycket mer än så, men det var i stort det som det gick ut på och det räckte mer än väl för mig. Jag som aldrig fotograferar med stativ annars utan mest bara knäpper mina vardagsbilder i all hast hade en hel del att lära. Så för min del fick linjer och former vänta och jag fick koncentrera mig på att hitta skärpa och ställa in exponering rätt. Det blev inga direkt bra bilder för mig den kvällen, men jag var ändå väldigt nöjd eftersom jag äntligen kommit fram till hur jag fotograferar med helt manuella inställningar, stativ och med långa slutartider.
Är man nu i Haväng så är det obligatoriskt att fotografera det ensamma trädet fick jag klart för mig. Så sagt och gjort, här är det.
Troligtvis ett av Sveriges mest fotograferade träd.
Så många fler foton blev det inte denna kväll. Eller jo, visst knäppte jag några till men det var inte så många av dem som är något att ha.
En höstblomsteräng.
Jag var så upptagen av att hålla koll på allt i min kamera så jag glömde helt av att gå ner till havet för att fånga vattnet. Men en bild lyckades jag i varje fall få till innan de var dags att ge sig av hemåt igen.
När solen gått ner och ljuset var borta så begav vi oss tillbaka till Systrarna och satt och pratade lite innan det var dags att försöka sova i några timmar. Klockan ställdes på 4.15 så det var bara att hoppas på att man fick någon timmes sömn innan det var dags att gå upp igen.
Innan jag avslutar så måste jag ju berätta om min GPS. När jag körde ifrån Malmö i måndags eftermiddag så ställde jag in gps:en på att visa mig vägen hem till Kiel. Den föreslog precis som jag ville att jag skulle köra ner till Rödby och ta färjan över till Puttgarden. Efter några mils körning i Danmark så gav mig tanten i maskinen en lite annan väg att köra eftersom det kommit några trafikmeddelande som gjorde den nya vägen bättre. Det var fortfarande färjan som gällde så jag lydde förstås damen i lådan och körde efter hennes anvisningar och det gjorde jag nog rätt i. Som sista bil rullade jag in på färjan innan bommen bakom mig fälldes ner och vi rullade ut på ett otroligt vågigt hav. Det gällde att hålla i sig när man gick omkring på båten. 45 minuter senare rullade jag av färjan och nu återstod ca 90 minuters körning innan jag var hemma i Kiel. Då plötsligt säger tanten i lådan att hon pga trafikmeddelande måste räkna om min väg. Gissa om jag blev förvånad när hon sa, ”varning färja på vägen”. Hon menade på fullt allvar att jag skulle vända och köra på färjan igen, köra många mil norrut i Danmark för att sedan ta Stora och Lilla bältbron för att så småningom komma hem via Flensburg. En nätt liten sträcka på drygt 6 timmar. Givetvis var jag olydig och fortsatte min ”korta” väg mot Kiel. Det visade sig att bron som är enda vägen från ön där färjan lägger till var avstängd på grund av kraftiga vindar. Vad damen i lådan inte visste var att den endast var avstängd för husvagnsekipage, så det var ju tur att jag inte hade någon husvagn med mig :) Nåväl, det var skönt att komma hem utan att behöva köra en omväg på 6 timmar :)
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie
Patrik Larsson on Facebook - Kul att läsa Marie! Och ja vi är glada att du pratade svenska :)