Juldagen

Nu är vi hemma i Kiel igen. Som vanligt sov jag inte många minuter på båten. Det gjorde inte Pisen heller. Hon kom fram från sitt gömställe under täcket under natten och var full av liv. Hon växlade mellan att gå omkring och trampa på mig i underslafen och på Pär i överslafen och sitta och kolla ut på havet. Hon hade inte alls lust att sova. Men framåt morgonen vaknade hunden i hytten bredvid, då var det dags att inta sitt gömställe under täcket igen.

Fredrik kom hem i fram till Bordeaux i god ordning även om det hängde på minuter några gånger.

Här i Kiel är det ca 7 grader, regnigt och grått. Inte mycket vinterkänsla här inte.

Att försöka ladda upp alla bilderna nedan på Stenafärjan visade sig vara ett evighetsprojekt, så till slut fick jag ge upp. Men nu kommer dokumentationen av juldagen. Jag låter mest bilderna tala, så var beredd på massor av bilder. Inget för långsamma uppkopplingar kanske:)

Vi vaknade till ett riktigt vinterlandskap även denna dag.

Men inte stoppar en massa snö oss för att ta en skogspromenad. Jag, Pär, Erika och Bosse gav oss ut i snön på en härlig promenad.

Som vanligt hamnade jag på eferkälken efterom jag stannade och fotograferade överallt. Men det bekymrade inte mig. Så småningom kommer jag ifatt igen och det är ju bara att följa i deras fotspår för att hitta dem. Men det är inte alltid det blir riktigt som man tänkt sig. Jag följde exakt i Erikas och Bosses fotspår, det är bekvämt att gå i andras fotspår så besparar man sig lite snö i kängorna. Efter att jag tagit kortet nedan så packade jag ner kameran i kameraväskan (som tur var) för att jag tyckte att det såg lite småbesvärligt ut att passera på just det stället.

Och plötsligt när jag krånglar mig fram längs bäcken så bara försvinner ena benet ner i ett djupt mellanrum mellan två stenar. Där satt jag med ett ben dinglande i luften mellan två stenar och med det andra benet kvar uppe på den ena stenen. En inte allt för bekväm ställning kan jag lova. Kameraväskan var begravd i snö och jag kände att jag fått en rejäl smäll på låret som hamnat mellan stenarna. Men det var inte värre än att jag kunde ta mig upp själv och traska vidare mot de andra. Jag hade nog ganska mycket tur, det kunde gått riktigt illa faktiskt. Otroligt att Erika och Bosse hade gått exakt samma sträcka utan att råka illa ut. Och som väl var så klarade kameran sig också trots att den blivit dränkt av snö. För det hade lyckats komma in riktigt mycket snö i väskan.

När jag kommit ifatt de andra så skulle vi plötsligt ta oss över bäcken. Lite halvspännande var det men vi lyckades ta oss över torra alla fyra.

Väl över på andra sidan så lånade Pär kameran en stund. Haha, visst blev det fina bilder!!

Sen fick jag för mig att ta ett kort med min Iphone. Jag tog upp telefonen ur fickan och vände mig om för att komma lagom långt ifrån mitt fotobjekt. Det resulterade i att jag fick en uppstickande pinne rakt i knät och föll pladask rakt ner i snön. Men rent reflexmässigt så lyckades jag hålla iPhonen över snön. Och ett foto blev det till slut.

Till slut kom vi ut ur den farliga skogen som resulterade i en rejäl lårkaka och ett blått knä för min del :)

Väl hemma på Ulvåsa igen var det dags för oss alla fräscha upp oss så vi kunde gå bort till Slätta där det vankades julkalas med diverse släktingar.

Ja, det var en del av våran juldag. Fortsättning av min juldokumentation följer.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie