Bilutflykt till havet

Måndag morgon promenerade vi bort till cykeluthyrningsstället igen och hoppades på att våra koder gällde fortfarande, vi hade ju 15 minuter kvar på våra 24 timmar. Jodå, det gick bra, vi  knappade bara in koden så kunde vi lösgöra en varsin cykel. Vi cyklade bort till järnvägsstationen och lämnade cyklarna där, förhoppningsvis inom ramen av våra 24 timmar. Sen hämtade vi ut vårt fordon för dagen. En Renault Megan.

Målet för dagen var att köra ut till Arcachon på västkusten. Bilresan dit gick smidigt och när vi kom till Arcachon var där helt dött. Dels är det lågsäsong dels måndag och dessutom lunchstängt överallt. I stort sett folktomt. Men jag kan tänka mig hur packat med folk det är här på sommaren.

 

 

När vi kände oss klara med Arcanchon så bestämde vi oss för att köra runt bukten och ta oss ut till ”riktiga” kusten norr om Bassain d’Arcanchon.

Vi hamnade i Lacanau Ocean. Vd det gäller folkliv så vara det nästan lika dött som i Arcanchon. Men något som inte var stilla var havet. Vågorna var höga och många och några tappra surfare var ute och försökte träffa den perfekta vågen.

Men plötsligt händer det, en surfare lyckas hitta vågen och får surfa flera meter. Detta var nog en av två lyckade försök vi såg på de 20 minuterna vi var nere vid havet tror jag. Det andra finns på ett litet filmklipp nedanför fotot. Dessa människor måste vara utrustade med ett stort tålamod. Men känslan när man lyckas kanske är värt all väntan. Troligtvis. Man får verkligen hoppas att de har god koll på varandra där de far omkring i havet. Det måste ju hända mer än en gång att man gör sig illa när man blir omkullslagen av dessa vågor.

Här kommer klippet. Ni får titta noga för att få syn på surfaren, det är inte länge som han finns i bild :)

Några få andra var också nere på stranden. Bland annat denna vovven. Stackaren, hans husse slängde ut en pinne som hunden sprang efter. Just då kom en jättevåg och hunden blev översköljd av vatten och pinnen försvann. Men är man plikttrogen så är man. Hunden stannade kvar länge i vattnet och letade desperat efter pinnen. Under tiden kom det flera nya vågor över honom och gjorde inte jobbet lättare precis. Men till slut förbarmade sig husse över hunden och ropade tillbaka honom.

Vi körde på lite mindre vägar tillbaka till Bordeaux. Det kändes att man var i Frankrike. Man skulle lika gärna ha varit i de små franska byarna runt Geneve.

När vi inte var så långt ifrån Bordeaux så kom vi till ett jättestort Vinery. Kul tyckte vi och körde dit och vill förstås gå in och kolla läget. Men tji fick vi, det var ju måndag!! Hur kan man vara så dum så man tror att ett sånt här ställe är öppet på en måndag? Nåja, kanske vi kommer till Bordeaux någon mer gång, Då får vi se till att undvika att vara där en måndag.

Når vi närmade oss Bordeux så fick vi känna av den franska rusningstrafiken kombinerad med vägarbete. en inte helt lyckad kombination. Men fram kom vi till slut. Och när vi lämnat tillbaka bilen tog vi spårvagnen tillbaka in till centrum. Vi bestämde oss för att äta på Restaurant L’entrecote som är en en kopia på min favoritrestaurang i Geneve, Le Relais de l’entrecote . Vi kom dit tio minuter innan sju, de hade inte öppnat ännu men det var redan en lång kö utanför. Vi ställde oss i kön i tron att de öppnade kl 7. Men vi fick vänta tills kvart över innan de slog upp portarna. Vid det laget var kön väldigt lång och vi hade fått se nästan hela personalstyrkan komma ut ett antal gånger och röka under den tiden vi väntade. Helt otroligt, jag tror jag såg samma person komma ut tre gånger för att röka under de 25 minuterna vi väntade.

Måste säga att jag är imponerad av hur de klarar av att servera alla gäster så snabbt. Restaurangen bestod av fyra våningar och alla bord blev upptagna när de betat av hela kön. Ändå så dröjer det inte många minuter innan maten står på bordet. Men det underlättar väl att det enda man kan välja är hur köttet ska vara stekt och vad man vill dricka. Och vill man dricka vin så fanns det heller inget val, det var bara en sort som gällde.

Ja, som sagt, detta är en kopia av Le Relais de L’entrecote som finns i Geneve och Paris. Det var helt ok här, men originalet vinner ändå stort. Men så kostar det ungefär dubbelt så mycket i Geneve, så man kanske inte ska begära för mycket. Och vill man äta på ett lugnt och mysigt ställe där man kan sitta och njuta länge är detta helt fel ställe. Det är lite mer av löpandebandprincipen här.

Mätta och nöjda traskade vi sen igenom stan för att ta oss tillbaka till hotellet. 

 På tisdag var det frukost på hotellet som gällde, sen en bussresa till flygplatsen. Resan hem gick helt enligt planerna. När vi kom hem så möttes vi av vår kattvakt som var lite orolig eftersom Pisen varit borta i flera timmar efter det att hon släppt ut henne i deras trädgård. Hon hade varit ute flera gånger under helgen men alltid hållit sig innanför stängslet. Men nu var hon alltså borta och hyresvärden var ganska orolig. Men jag kände ingen större oro. Jag var ganska säker på att hon skulle dyka upp snart. Vi gick ut i trädgården och jag ropade på henne några gånger. Ingen katt syntes till, vi stod och pratade och efter en stund så hörde jag ljud som kom från stängslet som är mot parken. Mycket riktigt, där kom Pisen. Wow, hon hade alltså tagit mod till sig och lämnat trädgården. Det är riktigt stort måste jag säga. Hur som helt, Pisen visade med allt tydlighet att hon var glad över att se mig igen, resten av kvällen höll hon sig nära oss hela tiden och sen sov hon på min kudde. Hon gör det ibland, men hon brukar gå därifrån efter en stund och lägga sig någon annan stans. Men inte i natt, det slutade med att jag fick hämta en egen kudde :) Usch, man får allt lite dåligt samvete över att ha lämnat henne i fyra dagar när hon visar så tydligt att vi är efterlängtade. Men jag är helt säker på att hon har fått massor av sällskap av vår kattvakt, så det har nog inte gått någon större nöd på henne.

Ja, det var Bordeauxresan det. Vi är väldigt nöjda med vår resa. Riktigt bra att åka dit och träffa Fredrik och få se lite av hans omgivning och även träffa kompisen Bastien igen. De verkar ha det bra tillsammans. Får nu bara hoppas att Fredrik snart hittar ett nytt jobb. Han sa ju upp sig från sitt förra eftersom det var ganska omöjliga arbetsförhållande där. Tydligen så är det väldigt sällsynt att någon stannar mer än en månad för den arbetsgivaren. Så nu söker Fredrik alltså jobb för fullt. Får hoppas att det löser sig snart. Stannar Fredrik i området ett tag så blir det nog fler resor dit.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie