Det är inte lätt att vara krigare.

Pisen utkämpar tydligen en liten maktkamp just nu. Häromdagen stod jag på balkongen och såg hur hon vann kampen om trädgården. Det var den gråa katten som kom in i trädgården och smög efter Pisen när inte hon såg det. Men så fort Pisen fick se inkräktaren ändrades förhållandena. Då var det Pisen som gick efter den grå och en liten stund stod de och stirrade ut varandra. Men plötsligt bestämde sig Pisen att det fick räcka och flög på den grå. En mycket kort strid utkämpades innan den grå flydde över till andra sidan gatan. Pisen återgick till att strosa runt i trädgården med stolt hållning. Hon var nog ganska nöjd med sig själv.

Men det är inte alltid man är lika lyckade i sina fighter. Häromdagen kom hon hem efter att ha varit borta flera timmar och var ganska luggsliten. Vi kunde plocka bort ganska många lösa hårtussar, men annars så verkade hon må bra. Värre var det igår. När vi kom hem efter en cykeltur mötte hon upp oss vid dörren och ville gärna följa med upp i lägenheten. Men vi såg att det inte var den vanliga Pisen som tog sig upp för trappan. Hon hade riktigt svårt för att gå. När hon kom in så gick hon och la sig på en stol och låg där resten av kvällen. När vi skulle lägga oss tog jag med henne och la henne i vår säng där hon brukar ligga på natten. Där låg hon hela natten, utan att ta de vanliga rundorna i försök att väcka oss. Nu på dagen har hon varit på toa och ätit några små matbitar, men annars så vilar hon bara. Vi får avvakta lite och se hur det artar sig, annars så får vi väl ta henne till veterinären.

Fredrik har tagit tåget tillbaka till Sverige, långhelgen här tillsammans gick snabbt. I lördags var vi i Hamburg. Där var det till skillnad mot Kiel strålande väder och över 20 grader, så vi passade verkligen på att njuta av värmen. Vi passade också på att ta oss en titt på modelljärnvägsmuseet som Pär hade hört skulle vara väldigt intressant att se oavsett ålder.

Visst, det var imponerande att se. Men det var alldeles för mycket folk för att man skulle kunna se ordentligt och jag tycker att uppmärkningen av vad miljöerna skulle föreställa var usel. Visst, man fick en liten broschyr där man med viss möda kunde se var de olika miljöerna skulle vara. Men det var inte så lätta att läsa den lilla texten i halvskumt ljus. Men om man vid något tillfälle fick tillfälle att komma nära och fick lite tid på sig att titta så hittade man lite roliga detaljer.

I Kiruna kunde man hitta dessa bastubadare.

I Schweiz (tror jag att det var) kunde man hitta detta kärlekspar mitt i solrosfältet.

I alperna kunde man se en fårskock som hindrade trafiken.

 

Under söndagen blev vi varse om att Kiel skulle spela returmötet mot Zagreb i CL hemma i Sparkasse arena samma dag. Hmm, hur får man tag på biljetter en söndag? Vi cyklade bort till arenan vid lunchtid, men det var helt stängt i biljettluckorna. Så vi cyklade hem igen. Gjorde ett kort besök på tennisklubben som hade öppet hus innan vi återigen cyklade bort till arenan. Och se, då hade de öppnat. Och tro det eller ej, det fanns några ynka biljetter kvar. Visserligen allra högst upp i arenan, men det slog vi till på. Vilket tryck det var. Första mötet i denna kvartsfinal hade slutat oavgjort, så det gällde att vinna för att gå vidare till Final Four. Svenskarna i Kiel var superheta och efter ett tag in i andra halvlek så var det ingen tvekan om vem som skulle vinna matchen.

Henrik Lundström skötte sig utmärkt när han fick komma in och spela i andra halvlek. Att höra vad han sa i segerintervjun var däremot inte så lätt :)

Jag har några videosnuttar där man kan uppleva lite av stämningen, får se om jag orkar fixa till dem och lägga upp dem senare.

Vad har hänt annars då? Jo, i fredags fick jag ju en spruta i min onda armbåge. På onsdagen skulle jag sedan prova och se hur det gick att spela tennis. Jag var riktigt nervös när jag gick till träningen, jag vet ju hur besviken jag skulle bli om det inte skulle fungera. Men det kändes faktiskt riktigt bra. Jag hade i stort sett inte ont alls när jag slog bollen. Ibland kom det lite konstiga blixrtar i armen men de bortsåg jag ifrån. Vad som däremot inte alls fungerade var att serva. Det gjorde riktigt riktigt ont. Patrik föreslog då att jag skulle träna på att slå servarna underifrån. Det kanske är den enda lösningen, men det känns inte alls bra att serva på det viset. Jag har ju ingen kontroll på vart bollarna hamnar och en del av bollarna droppade ner precis på andra sidan näten och ställer därmed motståndaren helt och hållet. Visserligen är det ju lika många bollar som går ut eller blir ett lätt byte för motståndaren. Men ändå, det känns inte bra att ha en sådan oberäknelig serv. Men men, vi får se hur det går. Ikväll har laget sin första träning tillsammans och då får armen ett nytt test. Meningen är iallfall att jag ska åka iväg och spela match på söndag. Jisses, jag kommer att vara så nervös. Viserligen är det på riktigt låg nivå vi spelar, men jag kommer ändå att vara jättenervös. Bara en sån sak som att kanske vara tvungen att räkna på tyska gör mig stressad. Jag kan givetvis räkna på tyska, men i stressade situationer hade det ju varit bra om man kunde slippa ett jobbigt moment. Nåväl, allt man kan göra är att göra så gott man kan. Jag återkommer givetvis med en rapport om hur min första seriematch i tennis någonsin avlöpte.

Innebandyn då? Jo, jag var och tränade i måndags. Vi var bara fyra stycken och jag blev som vanligt helt slut. Men det som var riktigt positivt på måndagens träning vara att jag faktiskt inte hade ont någonstans. Inte ens foten protesterade! Skönt att för en gång skull kunna koncentrera sig på något annat än smärta. Jag fick också frågan om jag ville följa med till Dresden i slutet av maj och spela tyska mästerskapen. (på liten plan) Oj, det var oväntat. Jag har ju inte ens licens. Men det skulle vi hinna fixa sa de. Och visst, det är ju en rolig upplevelse att få åka med på ett mästerskap, så efter lite betänketid så sa jag att jag gärna följer med. Nu tror jag ju inte att jag förstärker laget så mycket, utan är nog mest en bra reserv till deras tunna men duktiga trupp. Förra året kvalade de också in till tyska mästerskapet och slutade då 7:a av 8 lag. De tror själva att det blir något liknande i år. Och de är nog en rimlig gissning. Visst, jag är riktigt imponerad av tjejerna, en av dem är tom och spelar U19 VM just nu, men i kampen mot de stora klubbarna har de nog inte mycket att hämta. Men som sagt, om jag bara får licensen i tid så ska det bli riktigt roligt att få vara med. Om nu inte licensen kommer och jag inte kan vara med så får jag några dagar till i Sverige och det är ju inte helt fel det heller.

Vädret här i Kiel är ju inget att hurra för precis. Vi har haft ett par dagar med varmt och sol denna veckan, men nu har det återgått till det normala gråa och kalla och så långt prognosen visar så ska det fortsätta så.

Men i onsdags var det riktigt gott, och jag, Linda och Patrik träffades på en trevlig lunch på en uteservering nere vid vattnet. Patrik lämnade oss efter en timme för att återgå till tennisbanan, men jag och Linda satt ytterligare en timme i solen. Ojoj, det märktes i ansiktet på kvällen vill jag lova. Tänkte inte riktigt på att smörja in mig innan jag gick på lunch :)
Men nu väntar jag verkligen på lite mer stabil värme. under tiden får jag njuta av alla ljusgröna träd.

Jag har även hunnit med att äta årets första mjukglass. Jag passade på under en av de få varma dagarna som varit.

Här i Kiel får man tydligen bara strössel på halva glassen.

 Nej, nu ska jag byta om, så att jag kan ge mig iväg på tennisträningen. Hoppas, hoppas att armen håller. håll tummarna för det, och håll alla tummar ni kan för att Lillpisen återhämtar sig snabbt. Just nu är hon inte så kaxig.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie