Kattvakterna skötte sig bra

Nu är vi tillbaka i Kiel efter en väldigt trevlig långhelg i Istanbul. Såklart har jag tagit en massa fotografier, men eftersom min arm inte tillåter att jag sitter särskilt länge vid datorn så tar det nog ett tag innan jag orkar dokumentera resan här på bloggen. Det är lite synd eftersom det är ett utmärkt sätt att för sig själv dokumentera och komma ihåg vad man egentligen har gjort. Ja, vi får se om det kommer upp lite bilder så småningom. Men vi hade det i alla fall väldigt bra och väldigt tur med vädret. Två dagar med värme och sol och en dag med regn och rusk. Vi gick långa promenader. Jag tror vi i genomsnitt gick över en mil varje dag. Alla gånger gick vi inte närmsta vägen. Det  fanns många små och gränder man lätt kunde förvirra sig bland.

Medan vi roade oss i Istanbul så var Lillpisen hemma och skämdes bort av de tre kattvakterna som rest hit från Halmstad. Hon tyckte nog det var toppen att de var här. De var inte lika hårda med den matransoneringen som jag har infört :)

De tre kattvakterna åkte tåg hit. Och som vanligt när mina barn är ute och reser så händer det något. Denna gången var det tydligen rälsen som gått sönder. Efter att Erika meddelat mig om att de skulle bli minst en halvtimme sena till Flensburg så gick jag in och tittade på Deutche Bahns hemsida. Och kan ni tänka er, när jag får upp alla möjliga förbindelser mellan Halmstad och Kiel så är det en som det finns en röd triangel på. Givetvis är det den förbindelsen ungdomarna sitter på. De fanns säkert fem andra alternativ för dem inom några timmar, alla gick utan bekymmer. Det är bara på den som mina barn sitter på som strular. Men för att handla om en trasig räls så måste jag säga att man får vara glad att de bara blev en timme försenade till slut.

I söndags gav de sig iväg på äventyr till Hamburg och Bundesligamatch. Den resan gick faktiskt utan större bekymmer om man bortser från att de lyckades gå lite vilse i Hamburg och fick sig en lång promenad i det fina vårvädret. Väl på stadion fick de uppleva fullsatta läktare och till och med vara med om två idioter som sprang in på planen under pågående match. Igår efter att vi kommit tillbaka till Kiel var det snart dags att köra dem till tåget. Det var inte många timmar vi fick tillsammans, men man får vara glada för de timmarna vi hade. Deras hemresa gick hör och häpna utan problem (vad jag vet om i alla fall).

Här hemma i Kiel så har vi inte mycket vårvärme att prata om. Nu tycker jag att det räcker med kyla och vill ha tillbaka den goa värmen vi hade för någon vecka sedan.

Armen vill fortfarande inte riktigt samarbeta med mig fast jag faktiskt är riktigt duktig med att inte anstränga den. Den intensiva smärtan som var i hela armen för någon vecka sedan är förstås borta och om jag bara inte anstränger den så har jag inte ont. Men gör jag vissa speciella rörelser så gör det riktigt ont. Att lyfta en kaffekanna och hälla upp kaffe är ett exempel på rörelse som gör riktigt ont. En annan är att lyfta armen i huvudhöjd och samtidigt hålla i en borste, alltså varje gång jag borstar håret och varje morgon när jag vaknar och rör på armen så gör det ont. Det börjar kännas väldigt trist det här. På fredag kommer vi nog att ha vårt nystartade tennislags första möte inför säsongstarten och jag vill verkligen kunna spela. Antagligen slutar det med att jag provar och kör tills det inte fungerar och får sen ta itu med problemet på riktigt.

Innan jag säger hej då för idag så måste jag bara få visa den vackra vyn jag hade när vi åt på en fiskrestaurang nere vid kanten av Marmarasjön. Visst var det vackert :-)

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie