Tresticklans Nationalpark

Hej på dig kära blogg. Den 25:e september var dagen då jag skrev något här senast. Lite väl långt uppehåll kan jag tycka. Särskilt då det har hänt en massa saker det senaste året. Men kanske därför jag inte har haft tid och ork att prioritera bloggen. Det är väldigt synd tycker jag. 

Dagens blogginlägg blir en fotoblogg från Tresticklans Nationalpark som ligger i Dalsland och går in i Norge. Jag och Pär packade en lite matsäck och körde till Tresticklan på förmiddagen på midsommarafton. 

Vi tog vägen över Nössemark vilket innebär att man får åka bilfärja över Stora Le. Det är en lindragen färja som tar tio minuter att åka över med. 

Tresticklan är 2 897 ha stort och präglas av smala och höga bergryggar som sträcker sig i nordsydlig riktning. Mellan dem ligger myrmarker och långsmala sjöar. Det finns över 90 sjöar och små tjärn i Tresticklan. Ni kan läsa mer om Tresticklan på webbsidan Sveriges Nationalparker eller på webbsidan för boken Natur i Dalsland 

Vi började vår vandring från Råbocken och gick över bron vid Tresticklasundet.

Vi fortsatte mot  Budalsvika som ligger på Norska sidan. På väg dit så kunde jag inte motstå en myr där det växte Sileshår. Dessa pyttesmå ljuvliga små köttätare. 

Jag skulle kunna ligga på mage bland dessa växter i flera timmar. Men det kan man ju inte göra när man har sällskap med sig. 

Vägen mot Budalsvika gick först uppför och sedan nerför och såklart fanns det mycket att stanna och fotografera. Men man kan inte fresta tålamodet på sällskapet alltför mycket. Så det blev någon bild i farten, 

Efter ca 4,5 km var vi framme vid Budalsvika. Gränsen mot Norge går mitt i bäcken strax före själva turiststugan.  Turiststugan får man tillgång till genom turistbyrån i Ed. Men vi hade ju inte tänkt att övernatta utan skulle efter att vi fikat lite fortsätta vår vandring. Det blev en ganska snabb fika då det var otroligt mycket knott där. Vi satt och gömde oss under varsin regnjacka och drack vårt kaffe. Otroligt osocialt :) 

Vi gick sedan tillbaka 2 km. Nu fick vi ta oss uppför backarna istället. Just då så funderar man på varför man egentligen gick nerför när man strax ska gå uppför samma backe igen :) Men så svåra var egentligen inte backarna, det är bara jag som är så otroligt dåligt tränad. 

Efter att vi gått tillbaka ca två kilometer så vek vi av mot Tresticklaleden som är en rundslinga på ca 8 km. 

Halvvägs på rundslingan kommer man till en korsning där en stig går upp mot Orshöjden som är Tresticklans högsta punkt, 276 möh. Någonstans läste vi att därifrån skulle man ha milsvid utsikt. Så det ville vi ju inte missa. Så det var bara till att börja ta sig uppåt. Men tji fick vi. Det var nog ett tag sedan man hade milsvid utsikt därifrån. Just nu såg man mest träd :)

När vi kom tillbaka till korsningen så satte vi oss och käkade lite. Efter en stund kom en tysk kille vandrande från Orshöjden. Han hade varit ute i samma ärende som oss. Att hitta utsiktspunkten med den fina utsikten. Men han gav inte upp efter att ha gått några hundra meter efter den utsatta punkten utan fortsatte i flera kilometer tills parken tog slut. Då insåg han att det inte fanns någon utsiktspunkt och gick hela vägen tillbaka igen. Tur att inte vi var så envisa :) 

Hela vandringen blev lite drygt 15 kilometer. Det var en riktigt fin tur. Det var premiär för mig i Tresticklan, men jag kommer säkert att återkomma. 

Kanske vi nästa gång provar den tur som Lars Erik Fjellman rekommenderade. Men den går utanför lederna så vi får nog studera kartan lite innan vi ger oss av. 

Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge tills nästa gång jag skriver ett blogginlägg.

Tills dess, ha det gott och ta väl hand om varandra. 

Kram / Marie