Följetången med min armhåla fortsätter. Var tillbaka hos läkaren idag som inte kände sig helt nöjd över hur förloppet fortskrider och konsulterade en kollega. De tillsammans bestämde att avvakta med att skära mer för tillfället och istället skicka mig på ultraljud. I väntan på ultraljudet så hålls hålet in i armhålan öppet. Lite tjatigt börjar det bli. Men jag är tacksam över att läkarna tar det på allvar i varje fall.
Tillbaka till Alaska då. Nu hade vi ju kommit så långt så att det var dags att åka ut till flyghangaren. Men ännu kände jag mig inte helt säker på att vi verkligen skulle komma iväg. Men jag hoppades förstås.
Väl ute på hangaren så blev det många timmars väntan. Det var packning som skulle organiseras och plan som skulle komma in och tankas och framför allt så var det tidvattnet som måste gå tillbaka innan vi kunde ge oss av annars fanns det ingen strand att landa på. Det är mycket som måste stämma när man ska ut och flyga:). Vi var totalt 8 personer som skulle flyga och det krävdes tre plan för att transportera oss och packningen. Då förstår ni att det var inga jätteplan vi skulle flyga med.
En del av mina förväntansfulla medresenärer och deras packning, äntligen ute på hangaren.
Vår reseledare Christopher organiserar all utrustning och mat som ska med.
Dags för invägning. Ser lite tungt ut det där Kenny. Bäst du lämnar 500:at kvar i Homer :)
Så här liten och gullig var terminalen vi flög ifrån. Dock flög vi inte med lyxplanet som är på plats här.
På andra sidan start och landningsbanan är den ”riktiga” flygterminalen. Det var där jag landade för några dagar tidigare. Och det var ett sånt litet gulligt plan vi flög med från Anchorage till Homer.
Nu är två av våra plan på plats. Nu gäller det bara att få in all packning.
Och fylla på med bränsle. Det är piloten själv som sköter den uppgiften.
Jag sa ju det Kenny. Den får inte plats, bättre att lämna kvar den:)
De tre piloterna och Christopher kollar vikten och planerar vart vi passagerare ska sitta.
Jaha, planen tankade och lastade. Då var det bara det här med tidvattnet då. Jaja, men då hinner man ju med ett sista Facebookinlägg då.
Så var det då äntligen dags. Men hur i hela friden ska man få plats att sitta?
På plats bakom piloten. Nu pirrar det lite i magen.
Hej då Gunnar. Vi ses förhoppningsvis snart igen.
Flygningen gick jättebra och det var intressant att se landskapet under oss. Tyvärr blev det inga bilder tagna eftersom jag var rädd för att må illa om jag satt och såg på världen genom kameran. Så jag njöt helt enkelt av flygresan och såg fram emot att landa i Silver Salmon Creek.
Alla tre planen landade säkert på den lilla strandremsan.
Nu var det snabb urpackning som gällde så att planen snabbt kunde lyfta igen.
Jag passade på att fånga två av planen på film när de gav sig iväg. Ursäkta den väldigt dåliga kvalitén. Glömde visst att fokusera :) Men det ger en liten känsla för hur må planen är och vilken kort sträcka de behöver för att lyfta.
Jag har alltid bäddat in videosnuttar från youtube förut. Denna gång provar jag att lägga in själva videoklippet direkt. Ni som kan det här. Är det dumt att göra så? Är det en nackdel för ev. besökare på bloggen. Blir folk sura över att det ligger en stor videofil?
Jag måste erkänna att jag kände mig ganska liten där man stod på stranden med all packning och man såg planen dra iväg och man hör Christopher säga: Jaha, då ska vi se art vi ska slå upp campen. Det var ju första gången Christopher var där så det var lika nytt för honom som för oss. Men han såg ut ett ställe en bit upp och sen var det bara till att börja kånka på all packning och utrustning.
Däruppe, strax före träden skulle vi slå upp vårt läger.
Så var man då äntligen på plats. Visserligen inte där det var tänkt, men vi hade i varje fall fått lämna Homer. Nu gällde det om vi skulle få se några björnar. Det får bli rapport om det i ett senare inlägg.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram/Marie
ps. hinner inte kontrolläsa just nu så ni får stå ut med ev stavfel och andra konstigheter tillsvidare. .ds
by Marie
Kenny Isaksson on Facebook - Lämnar aldrig mitt 500:dra vet du väl :-)