Här i Kiel så är det ganska bra ordnat för både cyklister och fotgängare. Det finns många trevliga ställen att gå och cykla på. På vissa ställen kan man cykla längs med havet vilket jag tycker är trevligt. Men ibland har jag tänk att det är lite dumt att man inte kan cykla ute vid havet längs hela kuststräckan. När man tar en snabb titt på kartan så ser det ju ut som om man bara kan ha en liten gång och cykelväg där, inga problem. Problemet är bara att jag inte alltid analyserar kartor så noga. Jag tar liksom ingen hänsyn till saker som till exempel höjdskillnader. Det kan ställa till det lite för mig när jag väl kommer på plats och inser att verkligheten inte riktigt ser ut som jag uppfattade den på kartan.
För några veckor sedan drog jag med mig Pär till Schwedeneck och stranden där. Målet för utflykten var att äta en lunch på Strandoase och sedan ta en promenad längs stranden till den böjde av mot höger. Jag ville se hur det såg ut där eftersom jag tänkte att det kanske skulle kunna vara en bra plats att åka till en tidig morgon för att fånga det tidiga ljuset. Fram tills vi ätit oss mätta gick allting ungefär som planerat. Sen kanske inte allt gick så enkelt som jag tänkt :) Själva promenaden längs stranden bort och förbi högerböjen skulle väl gå ganska snabbt och smidigt tänkte jag, och Pär som litade på mig höll med och vi började gå längs vattnet på den ganska lättgågna stranden. Men ganska snart så förvandlades sandstranden till något annat.
Inte så mycket sandstrand här.
Det ser inte så inbjudande ut att bada precis. Men det var det faktiskt en som gjorde. Fast han slapp att bli fångad på bild.
Någon tyckte stranden behövde pyntas med lite blomster.
Nu har stranden förvandlats till en tångstrand.
Och försökte man undvika tången så hamnade man i leran. Skorna var inte så vackra när man kom hem.
Hmm, skogen håller på att ramla ner.
Efter att vi promenerat ganska länge, fast inte så långt, ca 3.5 kilometer så var vi ganska trötta på att fortsätta, och när vi studerade kartan lite närmre så insåg vi att det var en ganska bra bit kvar innan vi kom runt hörnet. Så vi bestämde oss för att gå lite till för att gå upp till en stig som ledde till en annan stig som skulle ta oss tillbaka till bilen utan att vi skulle behöva gå på stranden. Vid det laget så hade vi också börjat fundera på varför vi inte hade med oss någon fika. Vi är i vanliga fall ganska dåliga på att ta med oss fika så det var ju inte speciellt förvånande, men just i det läget skulle det suttit fint. Gissa om vi blev nöjda när vi upptäckte att det låg en restaurang/fik precis där vi tänk att gå upp från stranden. Och det var öppet! Jippie!
Så skönt att få sätta sig och dricka en kopp kaffe och dela på ett bakverk. Just denna biten av kusten bestod återigen av sandstrand. Undrar varför detta skelettet står ensamt på stranden?
Lite uppiggade av kaffe, kaka och toabesök så gick vi upp till skogen för att gå tillbaka till bilen. Ojoj, det var skillnad det, det kändes som man flög tillbaka.
Lite snällare mot fötter och vrister att gå på en skogsstig istället för stenar, tång och lera.
Men det gällde att se upp med vart man gick. Man ville ju inte sluta som trädet där nere. Undrar när nästa träd ramlar?
Efter ett tag kom vi ut ur skogen och gick längs med några åkrar istället.
Än är det inte försent att sprida lite maskrosfrön runt sig.
Flera timmar senare var vi tillbaka där vi började utan att fått uträttat det vi var ute efter.
Vi fick ta oss till stranden med bilen istället. Frågan var bara hur man skulle kunna ta sig dit. Men efter kanske en halvmils körning så såg vi en stig som det stod gångväg till stranden på. Det lät ju bra. Vi parkerade där och promenerade den knappa kilometern det var ner till stranden.
Det var inte bara vi som ville ner till stranden.
Jag börjar förstå varför det inte finns cykelvägar längs hela kustremsan,
Tittar man åt ena hållet ser det ut så här…
…och tittar man åt andra hållet så ser det ut så här. Inte riktigt som kusten i södra Halland precis.
Tänk, när vi satt där och kollade ut över havet så fick vi också se lite sol som lyste så fint på de tappra seglarna där ute. Tappra var de, för det blåste inte ett dugg.
Vet inte om jag blev så mycket klokare. Jag vet inte om detta kan vara ett bra ställe att fotografera morgonen på. Men nu vet jag i varje fall hur man tar sig hit:)
Pär tar igen sig och samlar kraft för promenaden tillbaka till bilen.
Det gäller bara att besegra dessa trappor först.
Ja, som sagt, jag vet inte om det är ett bra ställe att åka till en tidig morgon, men oavsett det så fick vi ju se delar av vårt närområde som vi inte skulle ha sett om det inte var för att jag vilje undersöka saken. Det blir nog så att jag åker dit en morgon. Även om det visar sig att det inte blir så bra fotomässigt så får man ju sig en liten utflykt och det är ju aldrig fel.
Japp, det var vår lilla helguflykt för några veckor sedan. Denna helg hade jag hoppats på en utflykt till Köpenhamn där det pågår en fotomässa, samma fotomässa som kommer till Stockholm i november. Men jag lyckades inte locka med mig Pär eftersom han prioriterar ett halvmaratonlopp i Luhtjenberg istället. Konstiga prioriteringar vissa människor har tycker jag. Nåja, fotomässan kommer väl tillbaka om ett år igen får man tro.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie