När jag ändå är igång är det väl lika bra att skriva ett inlägg till. Det blir en promenad till Örnberget.
Pär utrustad med iPaden och jag med en kamera runt halsen begav vi oss ut i skogen. Det såg nog ganska kul ut när vi gick längs vägen. Det var inga bärkorgar vi hade med oss precis. Förklaringen till att Pär promenerade i skogen med blicken riktad ner på paddan var att han skulle testa Södra Skogsägarnas app. Där kunde han se hans gränser utritade samtidigt som han på samma karta såg exakt var han befann sig i det riktiga livet:)
Som vanligt när man går i skogen i Svarttjärn så är det inte på någon utstakad stig man går på precis. Nej, det går upp och det går ner, man klättrar och man hoppar och man nästan kryper ibland.
Jaha, här var det visst ett litet berg. Bara till att klättra.
Och så bär det nerför igen.
Ibland finns det ingen mark att trampa på för att det ligger full med ris på marken. Då gäller det att se vart man sätter fötterna.
Ibland får man till och med gå över lik för att komma fram.
Pär är helt uppslukad av iPaden och gränsmarkeringar.
Målet med promenaden var att hitta ett sånt här stenrös. En gränsmarkering hittad.
Ytterligare en markering hittad. Rör i berg.
Oops, här kanske vi inte ska gå ner. Bäst att ta en annan väg.
En paus på örnbergsklippan. Här får man inte lida av svindel.
Man har en fin utsikt över Bärsjön från klippan.
Pär blickar ut över sjön och vår halva ö. Ön är hel förstås, men det är bara halva som är vår:)
Till denna ön promenerade vi över isen till i vintras.
Bärsjön
Där uppe på toppen satt vi och blickade ut.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie