Jag är en vinnare!

Oj, vilken bloggtorka. Min arm är inte så bra så jag försöker att minimera min tid vid datorn och därmed har bloggen blivit lidande. Men nu ska jag göra ett litet ryck tänkte jag och komma ifatt med mitt dokumenterande.

Som sagt, armen mår inte så bra. Det höll i en dryg vecka sen kom smärtan tillbaka. Men skillnaden denna gång är att jag kan hejda värken om jag sätter i mig en massa voltarentabletter. Så det har jag gjort ett dygn före och efter det har varit dags för tennis, och allt har känts bra. Men så fort jag slutar att knapra Voltaren kommer smärtan tillbaka. Och Voltaren kan jag ju inte leva på, så på torsdag blir det ett återbesök hos läkaren. Undrar om han blir glad över att se mig?

Hur är jag då en vinnare? Jo, jag och Pär ska ju åka till Köln i helgen och besöka den stora fotomässan där. I samband med mässan så har de en tävling. De har något som de kallar Fine art Gallery, jag vet, låter ju väldigt märkvärdigt. Men iallafall, av de 99 först inskickade fotona(den dag man ska besöka mässan)valde de ut 33 som de trycker upp och ställer ut på mässan. Man valde alltså vilken dag man tänker besöka mässan och sen la man upp en bild i det biblioteket. Efter att 99 bidrag kommit in till den dagen valde de ut 33. Och i helgen fick jag ett mail om att min bild var utval. Nu var problemet bara att skicka in bilden i stort format till dem. Jag vet inte om jag tänker helt fel, men min fil blir typ 35 Mb stor om jag ska skicka in den i den storlek de vill ha och min e-postleverantör tillåter inte så stora filer. Men men, med lite trixande så fixade jag snabbt en annan e-postleverantör som tillät 70 Mb stora filer. Men jisses vad stor brevlåda mottagaren måste ha om de ska ta emot så stora filer av alla deltagarna. Ja, ja jag hoppas att de har kunnat ta emot min fil i god ordning, jag antar att de inte hör av sig om de inte skulle få den, så det är bara att vänta och se om den finns på plats när jag kommer dit. Egentligen bryr jag ju inte mig om att den blir upphängd på deras vägg, utan det roliga är ju att jag får ta tavlan med mig hem när jag går därifrån. Så nu hoppas jag att att det gått vägen.

Vad har hänt annars här? Jag får backa lite , sisådär lite drygt två veckor. Det var fint väder och på söndagen gick jag och Pär en promenad längs Förde. Utanför Seebar möttes vi av en lång rad trehjulingar. Riktiga skönheter.

 

 

 

Vi fortsatte vår promenad och upptäckte att det var någon slags segelevent på gång. Tydligen något som hade pågått hela helgen utan att vi uppmärksammat det. Men nu fick vi chansen att se på en tävling. Det var tydligen en tävling som  startade i Kiel och fortsatte sedan till Dublin för att sen fortsätta söderut till Cascais, Marseille och Genoa.

Nu visade det sig vara ett event med endast fem medverkande båtar. Eller båtar och båtar. Det var jättestora ”katamaraner”, jag förstår att de nog inte heter katamaraner när det är tre korvar undertill, men jag vet inte vad de heter så för mig får de heta katamaraner. Stora var de iallafall.

 

Jag och Pär placerade oss på Reventloubryggan för att titta på racet. Arrangörerna hade fullt sjå med att se till att inga fritidsseglare kom in i tävlingsbanan. Som ni alla vet är jag ju ingen seglare och har inga som helst kunskaper om segling. Men jag tycker nog att det här sällskapet betedde sig lite märkligt. De kommer i väldigt hög hastighet rakt emot bryggan där en massa människor står. Precis innan de ska till att krascha (jag tyckte det, de var nog lite mer marginal egentligen) slår de om och tvärvänder. Sen gör de om precis samma manöver framför en av arrangörsgummibåtarna. De var säkert väldigt duktiga seglare, men varför ta sådana risker helt i onödan undra jag lite stillsamt.

 

Nåja, jag har inga som helst segelkunskaper, så vad vet jag, kanske detta är ett helt normalt beteende. Men säkert är det, att om de hade kraschat så hade de haft gott om publik som bevittnat det hela.

 

Vi stod ganska länge och tittade på när de fem bjässarna seglade runt inne i Förde. Vi hade till en början lite svårt att förstå om tävlingen hade börjat eller inte. Men till slut så gick startskottet och vi fick klart för oss hur banan var lagd.

 

 

 

De körde banan två gånger och när de kommit i mål efter andra rundan så fick de applåder, så då förstod vi att de nog gått i mål. Men det märkliga var att de fortsatte ut på ett tredje varv efter det. Men efter en stund förstod vi att de då gav sig iväg på sin resa mot Dublin. Usch, inget jag avundas dem precis. Men hur som helst, det var trevligt att faktiskt kunna se vad som hände under en segeltävling och faktiskt kunna förstå vem som vann. Alla segeltävlingar borde köras inne i Förde tycker jag :)

På måndagen drog Pär till Houston och på tisdagen åkte Fredrik till Sverige. Så då blev jag och katten ensamma igen. Tur att jag har vänner som vill underhålla mig.

Fredrik åkte till Sverige för att hämta ut sitt körkort som låg på posten i Laholm och väntade på honom. Sen på torsdagen åkte han till Bordeux, Frankrike. En av hans bästa vänner från Houstontiden bor där nu och de hade kokat ihop att Fredrik skulle komma dit och söka jobb. Sagt och gjort, han åkte dit och nu bor de tillsammans i kompisens lilla etta. Kompisen har precis fått jobb och Fredrik har varit på en intervju och ska provjobba i tre dagar. Ibland går det undan. Så nu hoppas vi förstås på att provdagarna går bra och att Fredrik trivs med sina arbetsuppgifter.

Pär kom tillbaka till Kiel på fredagen och på söndagen var det dags för honom att medverka i Kiel lauf. Men en rapport om det kommer senare. Nu skriker min arm åt mig att sluta skriva.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie