Tillbaka i Kiel

Ja, nu är vi tillbaka i Kiel. vi har haft fantastiska veckor i Sverige, men det är alltid gott att komma tillbaka hem igen. Tyvärr har jag åkt på ryggont. Det började lite smått för en dryg vecka sedan kanske, och sen har det bara blivit värre och värre. Det är tydligen ingen bra ide att bära upp tunga möbler upp till andra våningen på ett hyreshus eller att stå framåtlutat i mer än en timme för att frosta av en frys om man har känningar i ryggen. Just nu har jag så ont så att jag är rejält handikappad. Att sova går inte så bra, att sitta går inte så bra och att ligga går inte så bra. Med andra ord, lite besvärligt just nu. Men detta bekymmrar mig inte så mycket. Jag får så här ont i ryggen med ojämna mellanrum och jag vet ju att det går över relativt snart igen. Så det är bara till att stå ut så länge det varar. Idag hade jag min första tid hos massören som ska fixa till min tennisarm. Eftersom att cykla var otänkbart med min onda rygg och bara tanken på att tråckla in kroppen i en bil gjorde ont så återstod bara att ta en promenad. Det  var inte så långt, men det måste ha sett ganska kul ut när jag med små försiktiga steg vandrade mot sjukgymnasten. Men dit kom jag och han tog så väl hand om mig och min arm. Han klämde även in mig på en extra tid i morgon eftermiddag för att massera min rygg, fast det egentligen inte var möjligt eftersom jag bara hade remiss på armen. Så det ser jag fram emot, jag tror att lite knådning av mina näst intill krampande ryggmuskler gör susen.

I torsdags packade vi in oss själva och katten i bilen och styrde mot Halland. Vi åkte med undantag för omvägen om skattekontoret i Vänersborg raka spåret till Laholm. När vi kom in i huset ställde jag ner buren på hallgolvet och öppnade luckan. Pisen ställde sig i öppningen och såg sig omkring i några sekunder, sen sprang hon raka vägen in bakom sängen och la sig på sin vanliga plats i jeanslådan. Det märktes tydligt att hon kom ihåg och att hon kände sig hemma där. Efter en stund hittade hon även sitt drickställe. Fast det är ganska besvärligt att dricka i dessa djupa svenska toaletter.

På fredag åkte vi till Maratonvägen för att hjälpa Erika och Caroline att flytta in i lägenheten.

En glad Erika som precis tagit emot nycklarna möter oss.

Lite prylar som vi hade med från Svarttjärn

På översta våningen ska Erika, Caroline och två vovvar bo.

Här bodde jag när jag var liten. Översta våningen, mittbalkongen.  Bilden är tagen från Erikas port, så det är verkligen nära.

Mitt gamla dagis (ja, på den tiden var det ok att säga dagis). Själva byggnaderna är nya eftersom mitt dagis brann upp efter jag slutat där. Men platsen är densamma.

Erika och Pär lastar av vårt gamla köksbord som vi köpte när Erika bara var några månader.

Caroline och Erika tar en första fika i sin nya lägenhet.

Fredrik och Pär körde sen till Okome för att hämta den tillhörande köksoffan som stod i Kristians gamla lägenhet. Jag och Erika körde då till Fredriks och Erikas lägenhet och hämtade massa prylar därifrån och jag passade även på att frosta av deras helt igenisade frys.

När sen all saker var på plats så åkte vi till The wild west och åt några härliga Rib-Eye. Smaskigt, men inte riktigt i Texasklass, Tyvärr verkade Cowboysen på The Wild West inte skött sina hästar så bra:)

När kvällen var sen kördes Erika till lägenheten och vi andra tre åkte till Laholm och klappade katten.

På lördagen blev Pär hämtad av CJ och Mats. Han skulle för första gången följa med U87 gänget ut på deras traditionsenliga paddling. Han har varit inbjuden många gånger förr men alltid varit tvungen att tacka nej. Men nu kom han alltså iväg och de hade tydligen haft det väldigt trevligt, dock lite väl blåsigt.

När Pär blivit upphämtad av grabbarna åkte jag med en soffa på släp till pappa och Gunnel. Där lastades släpet med ett soffbord och ett antal lådor som stått i förvaring för Erika. Sen åkte vi till lägenheten och lastade av grejerna. Och eftersom Caroline då kommit med ett andra lass med prylar började lägenheten bli ganska komplett. Det blir bra!

Eftermiddagen tillbringade jag i Knäred där jag blev bjuden på god köttgryta.

På söndagen åkte jag in till Halmstad igen för att handla lite och lämna av Fredrik som nu ska bo några dagar hos Erika. Sen bar det åter till Laholm för att organisera all packning som skulle med tillbaka till Tyskland. Antalet kollin hade ju nu ökat betydligt eftersom Fredrik för tillfället är lite husvill och ska nu bo hos oss ett tag igen.

Framåt två levererades Pär tillbaka till Laholm i riktigt bra skick. Det är tydligen inte lika hårda fester nuförtiden när U87 träffas som det var på slutet av åttiotalet :)

Alla prylar och katten packades in i bilen och sen var det dags att åka mot Tyskland. Denna gång valde vi att åka färja Helsingborg- Helsingör (som var med om ett väpnat rån två timmar efter vi åkte där) och Rödby-Puttgarden. Allt gick fint, fast katten tyckte väl inte att det var särskilt kul, men hon skötte sig bra.

När vi till slut kom hem så parkerade vi på gatan. Jag öppnade min dörr och gick ut. Efter en stund så kom Pisen också ut och tittade sig lite omkring, sen sprang hon bort till ytterdörren coh när hon blev insläppt sprang hon direkt upp för trapporna och satte sig och väntade vid vår dörr. När hon kom in i lägenheten sprang hon raka vägen in på toa för att kissa. Hon tyckte nog att det var väldigt bra att vara tillbaka.

Nu sitter nog Pär i en bil på väg till Köpenhamn. Känns lite tokigt att vi passerade Köpenhamn i söndags och så åker han tillbaka dit idag. Men jobbgrejer kan man ju inte alltid styra över. Så ikväll är jag och Pisen ensamma. Vi får väl roa oss med att titta på Franska öppna.

I går gick jag ner till tennisbanan för att jag skulle prova våra lagtröjor. Känns inte så kul att veta att man troligvis inte kommer att få någon användning av dem den här sommaren. Men man får ju lite lagkänsla iallafall. Och vem vet, kanske sjukgymnasten är en trollkarl som kan fixa till min arm på rekordtid :)

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie