Avresedag

Ja, då var det dags att packa väskorna och åter åka tillbaka till Kiel. Om allt går som planerat kommer vi till lägenheten i morgon fredag, på eftermiddagen. På lördag morgon kommer Klas och Lena med Stenafärjan. Väldigt trevligt tycker vi, men mindre trevliga är väderutsikterna. De har lovat regn hela helgen. Hmm, då gäller det att ta med paraplyerna när vi ska gå på julmarknaden i stan.

Igår åkte jag ut till The Woodlands för en SWEA-lunch. Det kändes väldigt bra att kunna vara med på en av luncherna igen. De hade flyttat lunchen från torsdagen till onsdagen så att jag skulle kunna vara med. Tusen tack för det, det uppskattas mycket. Även igår tillät vädret att vi satt ute och åt. Frånsett alla vänner här i Houston så är det det jag saknar mest i Kiel, att kunna njuta av sol och värme i november och december.

När jag ändå var i The Woodlands så passade jag på att utföra ytterligare lite shopping. Bland annat köpte jag en ny portabel hårddisk eftersom de jag har börjar bli ganska fulla. Idag har jag ägnat stor möda åt att försöka få den att fungera med min Mac. Men det vill sig inte. Jag har formaterat den så att den ska kunna användas både på PC och Mac och då kan man inte använda alla flashiga auotomatiska back-up program som finns inbyggda. Och det passar mig perfekt för jag vill bara använda den helt manuellt, med hjälp av copy and paste. Men vad jag förstår så har jag inga skrivrättigheter på disken och kan därmed inte lägga något på den, och då känns det ju ganska meningslöst att ha en extra disk om man inte kan skriva till den. Och jag har försökt att hitta något ställe jag kan ändra rättigheterna, och efter en del sökande så hittade jag nog rätt ställe, men det verkar som om jag inte har några rättigheter att ändra rättigheterna. Någon som har några tips? Hur gör jag?
Jag provade också att koppla in min gamla portabla hårddisk och problemet var det samma där. Jag kan enkelt kopiera över allt som finns på disken sen gammalt, men inte lägga dit något nytt. Med Windows har denna disk fungerat precis som jag vill, men inte med Mac alltså.

Nu till något mycket mer väsentligt och allvarligt än en strulande hårddisk.
Idag är det en årsdag som alla önskar inte fanns. För om den inte fanns så hade ju det hemska inte hänt. Men tyvärr så hände det och nu har det redan gått ett helt år. Tänk att det redan gått så lång tid sedan den hemska dagen då Maritas och Jans son Karl, så tragiskt dog i en bilolycka här i Houston. Jag tror inte att det har gått en enda dag sedan detta hände som jag inte tänkt på Marita och hennes familj. Och idag finns de förstås i mina tankar extra mycket. Det går inte att låta bli att gråta en dag som den här. Många styrkekramar vill jag skicka till er, Jan och Marita. Det ni har gått igenom önskar man ingen att behöva gå igenom. Kram på er!

Ha det gott och ta hand om varandra så mycket ni kan medan ni kan.
Kram /Marie