Givetvis går tankarna hela tiden till alla drabbade i Norge. Tänk att en ensam man kan orsaka så mycket lidande och stor sorg hos tusentals personer. Hur gick tankarna i huvudet på den mannen när han planerade detta vansinnesdåd? Fanns tanken på nära och kära till de drabbade någonsin i hans tanke? Hur tänkte han att hans eget liv skulle se ut efter detta? Och hur kan poliserna hålla vettiga förhör med denna man? Det måste vara oerhört svårt för dem att veta vad denna man som de har framför sig har gjort och ändå vara professionella i sitt arbete. Nu får vi innerligt hoppas att detta dåd inte ger inspiration till andra fanatiker runt om världen. För hur ska man någonsin kunna hindra att detta sker när en ensam person får för sig att göra något sådant?
Trots detta tragiska rullar ju vardagen på och just nu har det varit en regnig period. Pär kom tillbaka från Kiel i fredagseftermiddag, gott att ha honom hemma igen. Jag vaknade i fredags morse av ett väldigt oväsen. I några sekunder så var jag ganska förvirrad och undrade vad som hände. Men ganska snart insåg jag att det måste vara snickar-Stig som var nere i vår källare och isolerade ett litet utrymme som vi har där. Utrymmet i fråga är ett litet rum där vi har varmvattenberedaren och där vår hydrofor ska stå när vi har fått en brunn borrad. Förhoppningsvis kommer de och borrar nästa vecka.
Pär och Fredrik drog genast igång med tavelprojektet igen när Pär kom hem. Nu sitter tavlorna på väggen. Det fattas bara en liten list på den ena tavlan eftersom de fattades två skruvar. men nu är skruvarna inhandlade och förhoppningsvis kommer även den sista listen på plats snart också. platsen de hänger på är inte ursprungsplatsen eftersom just den väggen är en utbyggnad, men det var i det hörnet av köket den målade väggen fanns, så för oss känns det som det var den väggen.
Senare på eftermiddagen när regnat lättat lite så tog vi bilen till Björnliden för att gå i skogen och kanske plocka lite blåbär. Det fanns inte många blåbär att hämta där vi normalt brukar plocka. Däremot hittade vi en hel del kantareller. Efter lite funderande så bestämde jag mig för att plocka med mig dem hem. Nu ligger de infrysta och förvällda i min frys. Vet inte riktigt när jag kommer att ta fram dem. Det är ju inget som står högst upp på min favoritlista precis. Efter att vi gett upp blåbärsplockandet på det stället så åkte vi vidare till nästa ställe. Där fanns det betydligt fler blåbär. Inte alls i de mängder vi är vana vid, men iallafall så att vi fick ihop en dryg liter på en halvtimme.
I lördags åkte vi in till Bengtsfors för att handla lite. Vi hämtade även upp Ruben och åkte till Baldersnäs för att äta lunch. Nuförtiden är det ju inte längre Ingvar Oldsberg som äger Baldersnäs utan den i svenskgänget i Houston ganska välkända Anders Kihlberg. Anders och hans fru Camilla hann flytta ifrån Houston innan vi flyttade dit. Så vi träffade aldrig dem, men alla våra vänner som bodde där före oss var goa kompisar med dem och har alltid pratat varmt om familjen Kihlberg. Och nu är de alltså i Dalsland och satsar på många olika projekt här. Än så länge går det ganska bra tycker jag att det verkar som. Hoppas att de lyckas få ordentlig fart på Baldersnäs, för det är ett väldigt fint ställe med många möjligheter.
När vi kom till Baldersnäs så pågick “Starke man” tävlingen för fullt. Det var ett gäng ganska biffiga killar som var i farten.
Efter lunch och matinköp så åkte vi hem till Ulvåsa igen. Nu när det var uppehåll så var det dags att ta tag i lite paraboljustering. Så fort det blåser och regnar lite så försvinner bilden, och så ska det inte vara förstås. Men parabolen sitter så högt upp så att man drar sig lite för att gå upp där och justera. Men nu skulle det alltså ske. Det blev Pärs uppdrag att se till att steget stod stadigt och sedan var det bara för mig att klättra upp. Ett LNB-huvud och en fördelardosa skruvades loss och sedan justerade jag parabolen lite i höjdled. Det blev en klar skillnad på signalstapeln iallafall. Nu återstår det bara att se om det blev någon skillnad i regn och blåst.
Eftersom det var uppehåll och solen faktiskt tittade fram på kvällen så beslutade vi oss för att åka tillbaka till Baldersnäs där det under kvällen och natten skulle vara “Rock i Balders hage”.
Vi stannade inte så länge eftersom Pär inte kände sig helt kry, men det såg ut att kunna bli en lyckad tillställning. När vi gick så var där riktigt mycket folk och många fler var på väg. Vi mötte många femtiotals-bilar som var på väg till Baldersnäs när vi körde hemåt. Undrar var alla dessa bilar håller hus i vanliga fall?
Jag avslutar med en bild på vår utsikt över Svärdlång härom kvällen. Det känns ibland som om det är en ny utsikt varje kväll. Ibland är det bara grått, ibland ett härligt mjukt gult ljus, ibland bara grönt och som den här kvällen ett häftigt lila skimmer.
Idag är det grått och regnigt igen. Undrar hur jag ska få tid att försöka få till mina golfscorer? Nu behövs fint väder och gärna någon att gå en niohålsrunda med.
Ha det gott och ta hand om varandra. En extra stor kram skickar jag till mina norska vänner.
Kram /Marie
by Marie