Fullbokad ledig dag. Africa Mercy del 5

Idag hade mitt team ledig dag. Perfekt att jobba en dag sen vara ledig två :) Men i gengäld ska jag jobba fredag – söndag och det blir ju tre dagar på raken. 

Men trots ledig dag så behövde jag sätta klockan på rigning på kl 7 för att inte missa frukosten. Och frukost vill man ju gärna ha, så det är bara till att pallra sig upp. 

Under frukosten kom Anneli och berättade att hon hade ordnat så att vi skulle få komma in i tältet där de träffar ögonpatienterna för första gången och ger dem ett ja eller nej till fortsatt undersökning/behandling. Det var ju förstås väldigt intressant så det hängde vi med på. Idag var det barn som blev undersökta. Det blev ett tillfälle för mig att praktisera mina väldigt begränsade franskakunskaper. Fantastiskt att se dessa barn som i början är väldigt tysta och spända på vad som ska hända och ju mer tiden går desto mer öppnar de upp sig och när jag mötte dem några timmar senare var det full fart på dem. Den sorgliga biten var att de var tvungna att säga nej till ett par barn på grund av olika orsaker. 

Vi är ju inte tillåtna att ta bilder på patienter utan det får bara göras med en speciell kamera de har på varje avdelning. Den lämnas sen in till kommunikationsavdelningen och godkänns bilderna så läggs de ut på en hårddisk där man kan ladda ner bilder senare. Får se om några av bilderna som togs denna dag godkänns och blir tillgängliga. Jag och Stanley tog några biler med kameran så det skulle ju vara skoj om man fick tag på dem. Men nu får det bli några bilder jag tog med min iPhone innan patienterna anlände. 

Kl. 9 hade vi nästa möte. Det var dags att träffa sjöbefälet Ulf igen. Denna gång hade han lovat att ta med oss ner i maskinrummet. Och på väg dit tog han oss igenom sjukhuskorridoren så att vi i varje fall kunde titta in genom glasrutan till vårdrummen. Så det var absolut bättre än inget. Självklart skulle man ju vilja kunna gå in på rummen och träffa patienterna. Men i nuläget får vi vara väldigt glada att fått se rummen från utsidan. 

Väl nere på maskinavdelningen så blev det en rundvandring med Andy. Det var intressant att se maskineriet. En salig blandning av originalutrustning och ny hypermodern teknik. Tyvärr har de ju inte några Caterpillarmotorer utan de har konkurrenterna MAN :) 

Efter lunch hade vi en möjlighet att titta in i rehabtältet där de tog hand om patienter som genomgått en operation av något slag. Just när vi var där hade de bara en patient och det var en liten flicka som fick handmassage efter sin handoperation. Det blir nog fler besök i dessa tält så man får tillfälle att se fler patienter. 

Sen var det bara till att rusa ner i hytten och hämta vattenflaskan och solglasögon för att sedan hänga på gänget som skulle åka iväg till YWAM Community children center. Eftersom jag har lite svårt för att förklara exakt vad det är så låter jag er läsa själva. 

Bilresan tog kanske en kvart- tjugo minuter och stället låg i utanför själva city center men fortfarande inne i Dakar. Precis som man kan vänta sig så var det mycket trafik, lite trafikregler och massa människor längs hela vägen. Jag önskar man hade lov att fotografera, men precis som i Kongo så var det inte tillåtet då en del kan bli väldigt arga om någon fotograferar dem. 

Även på stället vi skulle till så var det en Mercy Ship-kamera som gällde. Det togs massor av bilder med den. Får se om några av dem går att nå så småningom.

Vi hann med massor av saker på den korta stund vi var där. Vi sjöng flera sånger, chauffören/tolken dramatiserade med hjälp av några av barnen bibeltexten om hur vin blev till vatten. Sen fick barnen färglägga och klippa ut en kanna där vattnet blev till vin. Alla barnen delades upp i grupper och vi som följt med från skeppet fick ta hand om varsin grupp. Jag blev tilldelad ca 10 pojkar i 6-7 årsåldern. Alla med stark vilja och lite tålamod. Det var inte alla som hade tålamod att vänta på sin tur när det gällde att få tillgång till en sax. Alltså väldigt lika svenska barn. Men alla fick till slut en varsin papperskanna i varje fall och de var nöjda och glada och stolta. Efter pysslet var det dags för ytterligare lite sång innan det var dags att åka tillbaka till skeppet. 
När vi kom tillbaka så skrek magen av hunger och det blev en snabb tur till matsalen där middagen serverades innan det var dags att bege sig upp till den stora aulan där det var onsdagsmöte. Tydligen har de möten varje onsdag som man kan gå på om man vill. Och just dessa möten är det olika personer från skeppet som håller i. Idag var det rehabteamet som presenterade sitt arbete. Intressant att få inblick i deras arbete och se massa före och efter videos på barn med krokiga ben, armar som läkt ihop alldeles fel efter brännskador och händer som kroknat totalt efter ormbett. Fantastiskt jobb de gör. 
Sen fick vi ytterligare en visning i korridoren på sjukhusavdelningen av en av sköterskorna som var med på besöket hos YWAM. Vi fick förstås inte gå in på avdelningarna nu heller, men vi fick i varje fall ytterligare en glimt av vården och dessutom lite mer ingående förklaring om vad som hände då hon som visade oss faktiskt jobbade där nere. 

Dagen avslutade jag med att leverera klippkort, redigera bilder och skriva detta blogginlägg. 
Men nu är jag trött och ska bara publicera inlägget sen ska jag ta mig upp i sängen. 

Ni får ursäkta alla konstiga stavningar och andra konstigheter. En del blir ju ändrat utan att man märker det själv och jag har inte riktigt ork att kontrolläsa. Så ni får stå ut med konstigheterna så får jag se om jag orkar rätta till det någon annan gång.

Ha det gott och ta väl hand om varandra. 

Kram / Marie