Alaska del 4.

Så har jag nu kommit hem från dagens läkarbesök. Han gav mig efter lång betänketid frist till på måndag. Då ska jag tillbaka och det ska beslutas om de är tvungna att skära lite igen eller inte. Så nu kommer jag att vara nervös hela helgen över vad som väntar på måndag.

Igår tittade jag på min blogg genom iPaden för första gången på länge och upptäckte att alla bilder som har text under sig är små. Så vill jag ju inte ha det. Så nu har jag inaktiverat mobiltemat och nu verkar det fungera som det ska. Hur fungerar det för er eventuella läsare? Är det en fördel eller nackdel att ha mobiltema? Jag som var så nöjd över att jag efter lite efterforskning kunde lösa problemet med bilduppladdningen som plötsligt uppstått blev såklart lite sur över att upptäcka ett nytt problem. Men det är ju inga stora problem precis så jag ska nog kunna leva med dem :)

Tillbaka till Alaska. Ja vad sa då denna dagens väderprognos? Jag gick ner på stranden och sedan en liten extrasväng för att kolla läget.

Ja, så mycket mer hände nog inte denna dag. Ska jag vara ärlig så kommer jag inte ihåg. Men jag har inga mer foton från denna dag i varje fall :) Nu började det krypa ordentligt i kroppen av otålighet, olust, deppighet och frustration. Här har man åkt hela vägen till Alaska för att komma ut till björnarna och tälta i vildmarken nästan en hel vecka men istället sitter man här i Homer som jag när jag trodde att jag skulle vara där i ett dygn tyckte var rätt charmigt. I detta läge tyckte jag inte det fanns någon som helst charm med Homer. Dessutom hade man Christophers ord i huvudet där han väldigt levande har berättat om de fantastiskt fina björnmöten han har varit med om i Hallo Bay. Sen för att strö ännu mer salt i såren så kom Christophers samarbetspartner och visade oss sina fantastiska björnbilder har tagit ute i Hallo Bay.

Stackars Christopher jobbade verkligen hårt för att ordna det så bra som möjligt för oss, men det var ju inte lätt för honom. Han kunde ju inte styra över vädret.
I detta läge fick vi dessutom höra att det inte verkade finnas någon möjlighet ännu på flera dagar att flyga ut. Då tog Christopher till drastiska åtgärder och la om hela programmet och började kolla på alternativa ställen att åka till. Stället han fastnade för var Silver Salmon creek som låg betydligt närmre Homer och som det fanns betydligt större chans för oss att flyga ut till. Problemet var bara att Christopher aldrig varit där. Han visste inte hur det såg ut, han visste inte om det fanns något bra ställe att slå upp kampen på och han visste inte om det fanns någon möjlighet att få tag på dricksvatten.

Denna kväll gick vi och lade oss med en liten förhoppning om att vi nästa dag skulle komma ut till björnarna. Bara att vänta och se.

Jo, nästa dag fick vi beskedet att vi kanske under eftermiddagen skulle kunna bli utflygna till Silver Salmon. Medan Christopher fixade och trixade med all packning vi skulle ha med oss till campen så åkte vi andra ut till Anchor point igen. Men jag fotograferade inte en enda fågel förutom den här gråskäggige blåmesen som visade sina balanskonster. Jag vet att han efteråt har gett gällande på Facebook att det var mycket farligt och det var många många meters fallhöjd nedanför.

Sorry Frode, nu avslöjas sanningen:) Men jag skulle inte velat ramla ner i den kalla floden även om det bara vår några centimeters fallhöjd så jag förstår att han tog det försiktigt.

Nej, inga fågelfoton för min del denna förmiddag. Under tiden vi var ute vid Anchor point fick vi ett telefonsamtal från Christopher där han sa att det nu verkar väldigt sannolikt att vi skulle komma iväg i eftermiddag. Så vi åkte tillbaka och förberedde oss för att åka ut till flygbasen. Kunde man verkligen tro att det skulle hända nu? Ja det får vi se i nästa inlägg.

Ha det gott och ta väl hand om er.

Kram/ Marie