Tidig morgon i Laholm

Jaha, så sitter man här i köket hemma hos min syster kl 5 på morgonen och bloggar. Jag har varit vaken sedan halv två så det kommer att bli en lång dag om jag inte lyckas somna om en stund.

Men jag är inte ensam vaken. Fredrik kom precis också upp och Patrik som är banchef på en golfbana har tidiga vanor, så han är också uppe och ska snart åka till jobbet.  Och till min glädje jag har jag också Lillpisen som sällskap. Hon har nu tydligen bestämt sig för att det inte är så farligt att vara i det här huset och har kommit fram från sitt gömställe under sängen.

Resan igår gick väldigt smidigt. Allt var i tid, så det fanns inget att klaga på, förutom att jag förstås inte sov en blund på planet. Men det är jag ju van vid, så det är aldrig något jag räknar med att göra.

Man slås verkligen av hur liten flygplats Landvetter är när man ca fem minuter efter att planet tagit i marken står nere vid bagageutlämningen.

Vi hade ju en hel del väskor med oss. Närmare bestämt 7 stycken plus katt. Jag gick bort till specialbagageutlämningen, eftersom jag misstänkte att både golfbagen och katten skulle komma ut där. Efter bara en liten stunds väntan blev mycket riktigt bagen utlämnad där. Någon katt såg jag däremot inte till. Snart hade vi fått alla sju väskorna, men fortfarande syntes ingen katt till. Jag hann allt bli lite orolig. Tänk om hon var kvar i Frankfurt! Men då plötsligt så öppnades en port till ytterligare ett specialbagagesutlämningsställe, och minsann, där var hon.

Fast det var inte så lätt att se henne i buren eftersom hon låg under liggunderlaget och tryckte.

Sen var det då dags att se om tullen godkände alla papper som jag så nogsamt hade skaffat mig. Veterinären varnade mig att det skulle vara besvärligt redan i Houston. De skulle bli godkända, men det skulle säkert ta sin tid och granskas mycket noga trodde han. I Houston rörde de inte ens papperna. Tjejen i incheckningen sa att hon vid bagagebandet skulle kolla papperna innan jag kunde lämna ifrån mig katten. Hon vid bagagebandet sa att de i Sverige skulle kolla papperna så hon behövde inte se dem. Så väl i Sverige så gick Pär och Fredrik på grönt och gick i förväg för att hämta ut hyrbilen medans jag gick på rött. Tullpoliserna tittade först lite förvånat på mig när jag visade att jag ville gå in på rött. Sen såg de att jag hade en kattbur med mig och tog då emot mig. Den kvinnliga polisen tittadee på pappret som låg överst, vilket var det som sa att hon blivit avmaskad mot dvärgbandmask. Det enda hon intresserade sig för var hennes chipnummer. Hon kollade av numret på pappret med numret på Lillpisens chip och sen var det klart. Hon visade inget som helst intresse för alla dessa hälsotest, rabiesvaccinationer och rabiestest som det var sååå himla noga med att genomföra på exakt rätt tidpunkt. Så skönt att det så smidigt att få in henne i landet.

Medans Pär var och hämtade bilen så satte jag på henne ett sele och ett koppel för att hon skulle få chans att kissa. Men det r klart att hon inte gjorde. Hon var förstås livrädd för allt omkring henne. Så hon ville bara tillbaka till buren och tryggheten igen.

Väl inpackade i bilen så fick hon komma ut och ligga i mitt knä istället. Efter några fruktlösa försök att gå ner på golvet och gömma sig under sätet så la hon sig tillrätta och sov i mitt knä.

Hemma hos Sussanne så hittade hon genast det perfekta gömstället, under deras säng. Där låg hon och tryckte i flera timmar. Sen bytte hon plats och la sig under Ellas säng istället. Men vid niotiden på kvällen så fick vi äntligen fram henne och hon gick faktiskt på lådan och kissade. Vilken lättnad! Jag tror inte hon då kissat sedan lördagskväll.

Jag, Pär, Sussanne och Ella passade på att ta en runda ner till Mellbystrand i den fina kvällen. Vi passade på att doppa fötterna och blev förvånade av den riktigt behagliga vattentemperaturen.

Våra skor som vi lämnade på stranden var ganska intressanta tydligen.

Efter lite kvällsmacka med färska jordgubbar på så var det gott att gå och lägga sig. Jag somnade bums, men vaknade alltså halv två och har varit vaken sedan dess.

Lillpisen har nog hittat en plats som hon gillar. Kökssoffan.

Förresten, när vi landade i Frankfurt och Pär skulle kolla sina meddelande på sin telefon så fanns det ingen service på den. Vi misstänkte genast att AT&T hade lyckats att avsluta Pärs konto istället för mitt och Fredrik. Och, javisst, när jag loggade in och kollade så visade det sig att mitt konto fanns kvar och Fredrik och Pärs var avslutat. Nåja, Ett rätt av tre är väl inte så dåligt. Men verkligen dålig timing för Pär eftersom hans jobbdator bestämde sig i samma stund att det fick vara slutjobbat och inte ville fungera längre. Men efter ett långt samtal med AT&T så löste sig telefonproblemet iallafall. Men jag har verkligen svårt att förstå att det kunde bli fel. Vi var inne på en butik och gjorde uppsägningarna och den trevliga herren i butiken bekräftade flera gånger vilka nummer han cancellerat och vilket som skulle vara kvar, och ändå blev det fel. Märkligt. Nåja, har man inte större problem än så så ska man inte klaga. Så det gör vi inte.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram/Marie