En regnig söndag i Göteborg. Vad gör man då? Går och handlar och väljer en affär som ligger lite längre bort för att få vara ute lite mer, cyklar ut på en runda för att lära sig lite mer om våra nya hemtrakter och sen passar ju en grå och trist dag utmärkt till att blogga lite.
Först en rapport från nutid. Vår otursförföljda Pise har återigen fått besöka veterinären. Hon började låta så mycket när hon andades. Först tänkte vi att det går nog över, men det blev inte bättre, snarare värre och hon njöt inte lika mycket av att vara i sitt Svarttjärnsparadis. Så det blev till att leta upp en veterinär här i Göteborg och boka tid så fort vi var tillbaka. Väl hos veterinären så tog veterinären inte alls det med en klackspark som jag trodde att hon skulle göra utan hon var riktigt bekymrad. Det blev blodprov och tre röntgenbilder. Som vanligt skötte Pisen sig utmärkt och jag och djursjukvårdaren klarade galant av att hålla henne både för provtagning och röntgen. Hon frågade om vi skulle be om mer hjälp för att fixa det men jag sa att det är nog bättre ju färre personer vi är. Men jag får erkänna att jag var tveksam till att vi skulle fixa den tredje röntgenbilden där Pisen skulle ligga på rygg och vara helt rak i ryggen och helt utsträckt. Jag höll i framtassarna och huvudet och drog henne så lång det gick och skötaren drog i bakbenen samtidigt som hon tog röntgenbilden. Men även den bilden gick utmärkt. Pisen låg alldeles stilla samtidigt som hon morrade som en liten hund för att visa sitt missnöje. Röntgen visade att hon hade en infektion i luftrören och det gått ner lite i lungorna. Så nu är det antibiotika och kortison som gäller. Och det är verkligen inte lätt. Att hålla henne stilla i knät går bra, men att få henne att öppna munnen och att sen svälja tabletten är inte det lättaste. Vi har nu en kamp två gånger om dagen och jag tycker det är så trist att se hur ledsen hon blir på mig efter detta. Jag hoppas att hon fortsätter att ha förtroende för mig även efter denna antibiotikakur. På onsdag blir det återbesök och jag hoppas och tror att veterinären ska tycka att det hela har blivit bättre. För det tycker jag, nu låter hon inte längre när hon andras och hon har fått tillbaka energin till att gå ut.
Älgjakten får jag återkomma till i ett separat inlägg.
Fredrik börjar sitt nya jobb imorgon måndag. Så om du har problem med 3 och ringer deras kundtjänst så kan det hända att det blir Fredrik du får prata med. Först ska han bara gå igenom utbildningsperioden.
Nu tillbaka till Island.
Vi hade ju hamnat i Isafjördur i Westfjords. Där skulle en stor festival med livemusik och stor brasa äga rum på kvällen. Efter att jag och Erika hade reket i hela stan efter ett ställe att äta på så hamnade vi på en liten krog som verkade väldigt populär för det var inte lätt att få en sittplats. Men efter lite väntetid så fick även vi lite mat i magen. Mätta och nöjda begav vi oss mot hamnområdet där festivalen skulle äga rum. Om vi inte hade vetat vägen så hade det bara varit att följa strömmen av folk. Alla i stan var nog på väg mot elden.
Vid första anblicken så såg brasan ut att ligga på en riktigt fin plats med fina omgivningar.
Men så himla fint var det inte när man väl kom fram.
Jag kom på den strålande iden att dra mig lite mer åt andra sidan av elden för att få en bild på både folket och elden. Men den tanken övergav jag ganska snabbt när jag plötsligt blev attackerad av en miljard fåglar.
Och de var fler än jag som gjorde detta misstag.
Inte långt mellan fina vyer och industriområdet.
Barnens stora nöje var helt klart att kasta sten ner i gropen. Det gjorde i stort sett alla barn vi såg.
Ett gäng marsgubbar går mot elden. Undrar vad de ska göra?
Hmm, de ville tydligen komma i kontakt med Mars. De slängde på någon slags vätska på elden för att skicka ut svarta moln. Säkert någon slags röksignal :)
Nej, ärligt talat så förstod jag inte detta riktigt. Varför i hela friden springa och slänga något på elden för att åstadkomma dessa hemska rökmoln. De gjordes hela tiden och varje gång hördes ett sus genom folkmassan. Man får hoppas att det inte var så giftigt som det såg ut. Jag tyckte då inte att det tillförde något positivt till brasan. Men så är jag inte islänning heller och kan deras traditioner. En islänning som skulle komma och fira Valborg med oss svenskar skulle säkert tycka att det var obegripligt att stå runt en mesig liten brasa i dåligt väder och sjunga massa trista sånger:) Det är allt tur att vi alla har våra egna traditioner och att man kan få äran att deltaga i någon annans tradition ibland även om man kan uppleva dem obegripliga.
På scenen bakom folkmassan skulle det så småningom bli livemusik.
Undrar om alla tomtar har fått på sig sina byxor ännu.
Musiken har dragit igång och den höll på hela natten upplevde vi det som när vi lite senare försökte sova på vårt hotell.
Islandströja var verkligen ett gångbart plagg denna dag. Hur många kan du se i denna bild?
Efter en stund gick vi tillbaka till hotellet. Vi var nöjda med festival för denna dag.
Ett sista kik på det svarta molnet bara
Tre Islandströjor är ute och går. Visst är de fina?
Alldeles intill festivalområdet låg en camping. De somcampade där var nog inte där för att sova skulle jag tro. För det tror jag var omöjligt med hög musik spelandes hela natten.
Vi gick tillbaka till hotellet och la oss för att försöka sova. Det var inte helt lätt när man hade ofrivillig musikunderhållning hela natten :)
Nu får det räcka med rapport för idag. Man ska ju inte förta sig. Det blir en fortsättning en annan dag helt enkelt.
Förresten så har jag köpt en ny dator. Jag konstaterade när jag packade upp den att det var den första Macprodukten jag köpt som haft en svensk kontakt. Undrar om jag bott länge utomlands :) En annan konstig sak som jag märkt är att alla tecken på tangentbordet är på den knappen som visar tecknet. Det är inte jag van vid, jag brukar få gissa när jag t.e.x ska skriva en parantes eller kolon och andra tecken. Nu helt plötsligt är de på knappen som visar tecknet. Märkligt :)
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie