Söndag kväll i Malmö, en lite väl lång promenad.

Efter att ha avslutat workshopen så styrde jag bilen mot Malmö där jag skulle tillbringa natten. Men på vägen mot Malmö fick jag plötsligt se ett bekant ortsnamn och bestämde mig hastigt och lustigt för att ringa och kolla om familjen Holgersson var hemma. Och det var de, vilken tur. Några minuter senare satt jag på deras altan och drack kaffe. Det var riktigt mysigt att träffas igen och bli uppdaterad om hur de hade det. Det börjar ju bli ganska många år sedan jag och Lena arbetade tillsammans på Svenska skolan i Geneve. Tusen tack för att ni hade tid för mig, det var supertrevligt att träffas. Nu hoppas jag att ni tar omvägen om Kiel någon gång när ni åker söderut.

Strax före kl 18 checkade jag in på hotellet och bestämde mig för att ta det lugnt en stund innan jag begav mig ner till Västra hamnen för att att bara strosa runt. Eftersom det enligt Fotograf Patrik Larsson bara skulle ta en kvart att gå dit så hade ju inte så bråttom tyckte jag. Så här efteråt kan jag ju bara konstatera att det är tur att det är just fotograf Patrik är och inte navigatör. För den där kvarten som det skulle ta att gå, den var vääääldigt lång måste jag säga.  Jag går ganska snabbt när jag är ute och går ensam, men för mig tog det nog ca 35 minuter att komma ner till Västra hamnen eftersom det var lite drygt 3.5 kilometer dit.

Innan jag gav mig ut så funderade jag på om jag skulle ta med mig stativet eller inte, men bestämde mig till slut att inte göra det eftersom jag trodde att det skulle vara en hel del folk därnere och då ville jag inte stå och hålla på med ett stativ. Men det visade sig att efter kl. 9 på söndag kväll var det ganska dött där nere. Det var några ute och tränade och några par som satt och pussades i något hörn annars var det inte så mycket folk. Då ångrade jag förstås att jag inte tagit med stativet så klart nu när jag äntligen har börjat bli vän med det. Hur som helst. Jag måste ju ha åtminstone en bild på Turning torso innan jag går därifrån tänkte jag och hittade ett elskåp där jag kunde ställa upp kameran och ta en bild på huset.

Strecket ni ser är en rullskidåkare med pannlampa som var i bild nästan hela tiden under de 30 sekunder som bilden togs. Nu undrar jag varför ser man inte ett spår av skidåkaren? Borde det inte vara någon liten svart skugga av honom? Han var ju ändå i bild i nästan 30 sekunder. Märkligt det där tycket jag.

Jag fortsatte att gå längs vattnet och tog lite bilder, men ju längre jag gick ju mörkare och ensligare blev det. Ibland mötte jag några ensamma vandrare och plötsligt kom jag att tänka på att det kanske inte var helt smart av mig att som ensam tjej gå runt med min kamera och kameraväska i mörkret. Så då packade jag ner grejerna och hade sen turen att komma till en busshållplats lagom till att det kom en buss. Med den tjuvåkte jag en bit in mot stan för att sen fortsätta min nattliga promenad mot hotellet. Eftersom det nuförtiden inte går att köpa biljett på bussen och min telefon inte fungerade för att köpa sms-biljett så fick det helt enkelt bli en gratistur. Jag tror klockan var över halv elva innan jag kom fram till hotellet och då var det ganska gott att krypa ner i sängen med tanke på att jag gått upp kl 4 på morgonen.

Den tänkta shoppingen nästa dag gick precis som den brukar. Tanken var att hitta lite kläder att köpa, men det slutade förstås med att jag inte köpte ett enda klädesplagg. Det enda inköp som blev var ett fränt grenuttag på SIBA. Ja, ni förstå att jag har lite problem va:)

Lagom till att det började regna så lämnade jag Sverige för denna gång och körde mot Tyskland och Kiel. Det var ganska gott när jag till slut kom hem efter en intensiv men väldig lyckad helg.

Nu sitter vi i loungen på stationen i Leipzig och väntar på vårt tåg till Dresden.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie