Inspirerad av blåbären på vår tomt beslöt jag mig för att ta en skogspromenad för att se om jag kunde hitta några blåbär. Jag packade en ryggsäck men måste nog erkänna att det var mer fokus på fotografering än blåbärsplockning om man kollade i ryggan. Men en lite burk att lägga eventuella fynd hade jag allt med mig.
Det första jag stötte på var en liten fjäril som jag gärna ville fånga på bild, men som vanligt lyckades jag inte få till någon skärpa innan den försvunnit till en annan blomma.
Sen sprang jag på några kantareller och funderade på om jag skulle plocka dem eller inte. Jag är ju inte så noga med kantareller men jag vet ju många andra som blir glada för en leverans. Men jag bestämde mig för att se om jag hittade några fler först för att se om det var någon ide överhuvudtaget. Det visade sig vara ett bra beslut, för inte såg jag en enda kantarell till på min promenad.
Däremot såg jag en del blåbär. Inga jättemängder men de som fanns var ganska stora så det kändes som det var värt att anstränga sig och plocka lite.
Stora härliga blåbär. Gott!
Men det blev ju förstås lite bilder på vägen också.
Hmm, vad är det här? En liten puppa av något slag? Vem kan tänkas bo där inne? Någon som vet?
När jag sedan kom ut ur skogen med lagom många blåbär i burken möttes jag av den här idylliska bilden.
Svarttjärn är fint, eller hur?
Givetvis blev det en tallrik med blåbär till kvällsmat. Tyvärr var mjölken slut så jag fick äta dem med bara grädde, gott men inte så värst nyttigt :)
Även nästa dag blev det en skogspromenad. Denna gång gick jag runt tjärnet. Blåbärsburken fick följa med och det blev allt en tallrik med blåbär till kvällsmat även denna kväll.
När jag kom till bäcken så var det svårt att tänka sig att det var samma plats som höll på att bryta benet på i vintras när jag ramlade ner i en hålighet mellan två stenar som var helt gömda av all snön.
En skalbagge och en spindel samsas om platsen.
När jag kommit hem så njöt jag bara av den fina kvällen och mina goda blåbär. Och varje gång man tittar ut genom fönstret efter kl.22 på kvällen blir man förvånad över hus ljust det fortfarande är.
Min utsikt genom vårt runda köksfönster. Det är nästan som en tavla. Svårt att tänka sig att klockan är efter tio på kvällen.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram/Marie
by Marie