Problemresor

Först av allt. Tusen tack för alla tips och uppmuntrande ord gällande min tennisarm. Jag ska ta till mig allt och hoppas på att det blir en snar förbättring.

Nu till resorna.
Jag vet inte vad det är med kombinationen mina barn och resor. Men det känns som att det alltid blir något strul när de ska ut och resa. Det brukar alltid ordna sig, men helt problemfritt går det aldrig.  Te.x förra veckan när både Erika och Fredrik skulle iväg, då strejkade personalen på Kastrup och de gick ut med varningar om att det skulle bli förseningar, inställda flyg och långa långa köer igenom säkerhetskontrollerna. Inte helt kul att vakna upp till det beskedet. Men det löste ju sig då personalen hade återkommit till arbetet när Fredrik kom dit. För Erikas del så blev det lite ändringar med tåget eftersom tåget av någon anledning inte körde på färjan som det skulle. Men även det löste sig smidigt. När Erika skulle flyga till oss i Houston tillsammans med Kristian så kom de fram samma dag bara tack vare Erikas rådighet. De hade checkat in i Göteborg och gått igenom säkerhetskontrollen när Erika såg att deras plan till Paris skulle vara mycket försenat. Det innebar att de inte skulle hinna med planet till Houston. Detta visste de tydligen redan kvällen innan på flygplatsen, men ingen talade om det för Erika när de checkade in. Så hon påpekade detta i en service-desk och de blev ombokade till en helt annan rutt. Det visade sig vara en riktig tur att hon tog tag i det redan i Göteborg, för när de kom till Paris hade den stora snöstormen slagit till och tusentals folk blev strandade och det var naturligtvis milslånga köer till diskarna där man fick sina biljetter ombokade. Så hade hon inte tagit tag i det i Göteborg så hade de med all sannolikhet blivit kvar i Paris några dagar. Nu kom de fram till Houston, samma dag men många timmar förenade.

Och så till den senaste resan. Igår påbörjade Fredrik sin hemresa från Montreal. Han var bokad med SAS via New York. Nu är det ju så att även om man bara ska byta plan i USA så måste man gå in i USA med allt som det innebär med ESTA, fingeravtryck och foto och framförallt, köa i dessa oändliga immigrationsköer. Detta gör man normalt när man landat i USA. Men flyger man från Kanada så gör man denna process redan i Kanada. Sagt och gjort, Fredrik checkade in, fick beskedet att planet var 45 minuter sent och att det kunde bli lite tight i New York men att det nog skulle gå, tog sig igenom säkerhetskontrollen och gick igenom immigrationen. Väl på ”amerikansk mark” var det bara att sitta och vänta på ombordstigning. Då kommer beskedet upp på skärmen att planet nu är 2 timmar försenat. Då var det helt omöjligt att komma med planet till Köpenhamn, så Fredrik traskade iväg till en servicedisk och blev ombokad till ett plan till Frankfurt istället. Jaha, vad innebär det då? Jo, att Fredrik som nu rent juridiskt befann sig på amerikansk mark var tvungen att ta sig ner till bagageutlämningen, hämta tillbaka sin väska och sedan traska hela vägen till passkontrollen in tillbaka till Kanada. Nu hade han tur att det inte var någon kö för att komma tillbaka in i Kanada så det gick ganska smidigt ändå och med lite specialpapper i handen så gick det väl ännu smidigare. Sen var det bara till att checka in på nytt, denna gång med Air Cananda och sedan återigen ta sig igenom säkerhetskontrollen. Väl inne vid gaterna kunde han slappna av och sätta sig och äta lite. Tills nästa problem uppstod. När de väntar på boarding så får de beskedet att det är strejk i Tyskland och många plan är inställda. Så om det skulle visa sig att hans nästa plan var inställt så fick han stå för eventuell övernattning själv. Inte riktigt det beskedet man ville ha när man redan haft flera timmars strul bakom sig. Men det var inte så mycket att göra, bara att hoppa på planet och hoppas att det fanns ett plan för honom i Frankfurt som kunde ta honom till Köpenhamn eller Göteborg. Ganska typiskt att han blev ombokad till just det land där de valt att gå ut i stor strejk :)

Men nu verkar det som han faktiskt kommer med sitt plan till Köpenhamn. Han åker med en SK-flight och det verkar som det mest är LH-flighterna som är inställda. Så om allt går som det ska så ska han snart lyfta och om 90 minuter landa i Danmark. Men man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken. Den här uppmuntrande läsningen fanns iallafall på internet över avgångar just nu.

Så nu vet ni, vill ni ha en resa utan strul, res inte med mina barn. Men jag är tacksam över att de är så resvana så att de själva kan ta tag i situationen och reda ut det på bästa sätt i alla fall.

Nu hoppas jag att han tar sig hela vägen till Rotorp utan mer strul.

Nu ska jag äta lite frukost och sen ska jag INTE spela tennis. Fy vad tråkigt det känns. Men om det blir som planerat så ska jag i alla fall käka lunch med en av mina träningspartners. Så lite skoj har jag att så fram emot ändå.

Jag återkommer nog snart med en liten rapport från helgens vackra vårväder. Tills dess, ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie