Nu är jag tillbaka i Kiel. Det känns riktigt bra, men jag har haft en mycket bra vecka i Genève.
I fredags så träffade jag min f.d. kollega på Svenska skolan på en lunch. Cissi och jag jobbade tillsammans i sex år och hade förstås mycket att prata om. Tiden går bara allt för fort när man har mycket att prata om. Vi får se till att träffas lite oftare så att vi hinner avhandla lite mer.
På fredag kväll var både jag och Pär ganska trötta. Vi tog en middag i gamla stan och gick sedan in på ett ölställe, men ganska snart så var vi tillbaka på hotellet och tog kvällen.
På lördag morgon tog vi spårvagnen ut till Meyrin. Vi gick av vid ändhållplatsen och promenerade sedan hem till Bengt. Han lovade mig ett ex av sin bok om Svenska kyrkan i Schweiz under 50 år när vi träffades sist. Men det glömde förstås både han och jag av, så nu skulle den alltså hämtas upp. Vi blev bjudna på fika och jag fick också beskåda senaste inköpet till Svenska skolan.
Vårt nästa stopp blev sportcentret där både Fredrik och jag har spenderat mycket tid. Fredrik som aktiv och jag som åskådare. Här kommer lite bilder till Fredrik och Erika.
Den första stora förändringen vi såg var att det tillkommit en ishall. Den låg bredvid utomhusrinken. om ni inte kan orientera er så har ni alltså simstadion bakom ishallen och den gamla utomhusbanan snett bakom till höger om ishallen. Jag står alltså uppe på Rue des Vernes. vägen in till ishallen är också helt ny.
Utbyggnaden av fotbollsarenan var nästan klar. Fortfarande fanns det en del byggnadsställningar och dyl., men allt verkade vara funktionsdugligt.
ingången till nya arenan.
Nya buvetten som Adrians föräldrar drev.
Till vänster konstgräsplanen där Fredrik spelat många matcher och till höger anar man de gamla omklädningsrummen. Rakt fram skymtar den nya arenan. Läktarna på den gamla huvudarenan fanns inte kvar. Gamla huvudarenan ligger alltså mellan denna planen och nya arenan.
Efter att vi tagit en fika och pratat lite med Adrians mamma så fortsatte vi promenad igenom Meyrin.
Vi kom förbi Manege de Meyrin där Erika tillbringat många timmar i ridhuset. Det såg sig ganska likt ut tycker jag.
Strax bredvid stallet ligger barnens högstadieskola. Den såg ut precis som vanligt. Det var också hit vi gick med barnen i Svenska skolan för att ha gymnastiklektioner.
Så här ser Rue de Livron ut nuförtiden. Detta är där vägen förut svängde vid fotbollsplanen vid Forum Meyrin och blev Rue des Boudine. Nuförtiden kan bara bussar svänga in på Rue des Boudines och spårvagnen fortsätter ner till Av. de Vaudange.
Känner ni igen er? Man anar fotbollsplanen vid Av. de Vaudange på vänster sida.
Nu är vi på Av. de Vaudange. Rue de Livron upp till höger och fortsätter man att följa spåren så kommer snart ecole Bellavista på vänster sida och längst bort på denna vägen finns ändhållplatsen vid vårt hus.
Om det är så att ni glömt bort namnen på vägarna så kommer här en karta.
När vi kände oss färdiga med Meyrin så hoppade vi på spårvagnen igen och åkte till Balexert som är ett stort köpcentrum. Jag förstår om ni som är vana vid Houston Galleria skrattar när jag säger “stort köpcentrum” Men allting är ju relativt och för att vara i Geneve så är det ganska stort. De har gjort en liten utbyggnad av centret över Route de Meyrin. Detta gör att det ser riktigt trevligt ut när man kommer in i centret när man åkt spårvagn dit. Förut så fick man gå igenom garaget för att komma upp i centret och det var inte något trevligt första intryck. En klar förbättring. Vi gjorde några inköp på Migro och Interdiscount. Vi köpte nämligen ett raclettejärn till att ha i Kiel och nya stekjärn till det vi har i Sverige. Så nu kan vi käka raclette när helst vi vill. Jippie!
På kvällen blev vi hämtade av Pärs kollega Vincent utanför Caterpillar. Jag tog ett par foto på Caterpillarhuset. Men eftersom jag glömt minneskortet kvar i datorn så fick jag använda kamerans internminne och nu kan jag för mitt liv inte begripa hur jag får ut korten från minnet till datorn. Jag vet att jag gjort det förut, kopierat internminnet till minneskortet. Men nu kan jag inte förstå hur det ska gå till. Jag får väl ta till instruktionsboken i värsta fall.
Men iallafall, vi blev hämtade av Vincent och skjutsade till hans hem i Frankrike. Där hade vi en mycket trevlig kväll tillsammans med hans fru och tre av hans fem barn. Gissa vad vi fick att äta? Raclette! Såå gott.
På söndagen tog vi tåget till Montreux. Mer om det kommer i ett senare inlägg.
Tills dess, ha det gott och ta hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie