Anlänt till Africa Mercy

Nu har jag sovit min första natt på Africa Mercy. Fantastiskt att äntligen vara här.
Jag började jobba som volontär på Sverigekontoret för Mercy Ships hösten 2105 och tycker att det är en fantastisk organisation som jag hoppas jag kan fortsätta att hjälpa med min tid lång tid framöver. 

Att få se skeppet i verkligheten har förstås varit en dröm som jag inte trott skulle bli verklighet. Men nu är jag här. I Dakar, Senegal. Jag kommer att stanna två veckor och jobba i personalmatsalen. Så jag vet inte vad jag kommer att få för tillfälle att träffa patienter. Men jag hoppas att det blir tillfälle till det då det är ju för dem vi alla gör detta jobb. 

Jag började min resa i fredags med att Pär körde mig till tåget i Åmål för vidare resa till Göteborg. Efter lite slummer på Erikas soffa så lämnade jag hennes lägenhet kl 4 på morgonen på lördagen för att via spårvagn och flygbuss ta mig till Landvetter. Jag blir alltid lika förvånad när jag ger mig iväg så tidigt. Det är helt tomt på gatorna, släckt i alla hus och lägenheter, men när man kommer in genom dörrarna på Landvetter är där ett myller av folk redan. Var kom alla dessa människor ifrån?

På Landvetter mötte jag upp Anneli som nu ger sig ut på sin tionde resa med Africa Mercy. Hon jobbar som team leader på ögonoperation och kommer stanna i knappt fyra månader denna gång. 
Stanley jobbar som marknadskommunikatör på Sverigekontoret och ska jobba på kommunikationsavdelningen här på Africa Mercy under två veckor. 

Resan gick väldigt smidigt och det var inga som helst problem att ta sig igenom alla kontroller på flygplatsen. Men sen tog det stopp ett tag. Först fick vi vänta ett tag på flygplatsen på några som skulle anlända och sedan fick vi ta oss en ganska rejäl promenad för att komma till bussarna och väl där fick vänta i nästan två timmar på att de sista personerna skulle anlända med ett senare plan. Men till slut var vi på väg och resan till skeppet gick smidigt även om man förstår att trafiken här kan vara ett stort problem. Vi åkte nog i rätt tid och i rätt riktning. 

Det var en häftig känsla när vi körde in genom den sista grinden och parkerade framför Africa Mercy. 

Vi var många som kom samtidigt så det var lite rörigt för oss nya. Men efter ett tag så lugnade det ner sig och vi kunde få den information vi behövde. Efter ett tag så blev vi vägledda till våra hytter. Jag bor i en fyrabäddshytt och eftersom jag anlände sist så blev jag förstås placerad i överslafen. Jag känner förstås inte mig som den mest smidiga när jag försöker ta mig upp och ner utan att föra något väsen av mig. Det går så där kan jag säga. Men folk här är ju vana vid det så det går nog bra. 

Dessutom fick jag en vattenflaska och det var toppen då jag kom på på resan ner att jag glömt packa min. 

Jag sov relativt bra och det är jag tacksam för. Jag har ju ofta problem med att sova så jag är tacksam för varje natt jag faktiskt sover några timmar i sträck. Detta var en bra natt.

Min första frukost på skeppet intog jag i sällskap av Stanley. Det märks att många är borta på lite ledighet då det var ganska tomt i matsalen. Den fylldes på efterhand men ändå ganska glest på folk. 

Efter frukost blev det en liten vandring på däck. Tog några få bilder med ”kameran” men de har jag inte laddat ner ännu. Så alla bilder i detta inlägg är mina iPhonebilder.

Nu ska vi snart gå på en guidad rundvisning och få lite mer information och imorgon startar jag nog mitt arbete i matsalen tror jag. 

Får se ur mycket jag hinner skriva under min tid här, men jag ska försöka få till några inlägg ibland. 

Idag är faktiskt den första lediga dagen för mig på några månader. Tänk att man ska behöva åka till Afrika för att vara ledig. November och december har varit galet stressiga för mig så det är skönt att ha normala arbetstider nu ett par veckor. Men jag klagar inte, för jag tycker ju att det är så vansinnigt kul med bokhandeln och alla andra jobb jag gör. 

Ha det gott och ta väl hand om varandra. 

Kram/ Marie