Marie Leander

Idag var det jobbdag igen. Men på helgen så startar frukosten kl 7,30 så vi fick sovmorgon till kl 6,00.
Märktes att det inte var lika mycket folk på skeppet  idag. Varje fall inte lika många som besökte matsalen. Det är många lokala som bara kommer och jobbar på vardagar och en del tar nog sovmorgon och fixar egen frukost i hytten och en del har kanske åkt i väg på någon utflykt över helgen. Så det var lite lugnare. Jag startade i disken men efter en stund blev jag iväg körd därifrån eftersom hon som egentligen skulle vara där kom till jobbet. Det var lite osäkert om hon skulle jobba eller inte nämligen. Men hon dök upp som sagt och jag fick gå ut till serveringslinjen istället. Det var lite synd tycker jag. Jag gillar disken. Visserligen får jag ont i ryggen av de låga bänkarna, men man jobbar hela tiden när man är där. På alla de andra stationerna blir det mycket väntan och det tycker jag inte om. 

När vi var klara med frukosten så hade vi rast ända fram till kl 14 eftersom det inte serveras lunch på helgerna. Då erbjöd sig Anneli att ta med oss ut på stan en runda. Det tackade vi inte nej till. 

Först gick vi genom en liten marknad. Den var som marknader bruka vara. Massa försäljare som ger en halva priset för att det är första gången man är där, eller för att man är från Sverige eller för att man jobbar för Mercy Ships eller……Det var ingen skillnad på denna marknaden mot Art market vi var på häromdagen. De var exakt likadana saker de sålde och samma i alla stånd. 

Det blev inga inköp för min del. Men jag fick prata lite franska i varje fall. 

Sen drog vi oss mot havet och hamnade på en fin restaurang som hör till hotellet som Annelies föräldrar ska bo på när de kommer och hälsar på henne. Precis som alla lite fattigare länder så är kontrasterna så enormt stora. Bara några meter ifrån ingången till detta fina ställe ligger hemlösa på gatorna. De fattiga är väldigt fattiga och de rika är stormrika. 

Efter lunchen fortsatte vi promenera bort från stan och kom snart in i ambassadområdet. Härifrån hade man  lite utsikt mot Gorée island som nu är en vacker liten ö men som har en mörk historia. Den är känd som slavarnas hus som var den störta omlastningsplatsen för människor under slavhandeln. 
Jag ska försöka hinna ta mig ut dit innan jag lämnar Senegal. Får se hur det går. Att få uppleva så  mycket som möjligt på skeppet kommer i första hand för mig. 

Efter ett tag vände vi och gick tillbaka mot stan. När vi var i stan så ville jag passa på att hitta ett postkontor så att jag äntligen kunde köpa mig ett frimärke och få postat mitt vykort. Vi kollade på Google maps och gick mot stället som var markerat som post. Först hittade vi inte riktigt och då frågade jag en polis som hänvisade mig in i en liten ”port”. Där satt en man på en stol. Jag frågade om posten låg där inne och fick ett ja till svar. Men det var stängt på lördagar, men det fanns brevlåda sa han. Ok, kan jag se brevlådan frågade jag, för jag tänkte att det kunde ju vara bra att veta var brevlådan var om jag fick tag på ett frimärke. Visst sa han och pekade inåt. Jo visst fanns det en brevlåda där, eller rättare sagt, flera hundra brevlådor. Kanske inte riktigt såna som jag var ute efter dock. Detta var ju brevlådor för att hämta sin post inte lämna. 

Mannen som visat in mig till brevlådorna erbjöd sig då att ta mitt vykort och köpa frimärke och posta det på måndag när posten öppnade. Det kändes inte helt tillförlitligt så jag avstod det erbjudandet. Och när han sen försökte bjuda mig på te för att han inte hade några pengar och han ville att jag skulle betala för en kopp te så kände jag att mitt beslut var rätt. Men innan jag gick frågade jag var ingången till posten egentligen låg. För inte var det inne i denna porten i varje fall. Det visade sig att den låg på andra gaveln på huset. Så nu vet jag i varje fall vart jag ska gå nästa gång jag kommer till stan. 

Jag hade kameran med mig, men det blev inga bilder i själva centrum eller på marknad. Det känns inte så bra att ta fram kameran i dessa miljöer. Jag vill inte vifta med mobilen heller. Får se om det blir någon stadsbild någon gång. Det har hänt flera incidenter med folk från båten. En del har fått mobilen ryckt ur handen, några har blivit av med saker i fickorna och någon har blivit meddragen när någon på skoter ryckte tag i väskan som hon/han bar. Så det gäller att vara försiktig.

Efter det misslyckade försöket att hitta ett frimärke så gick vi tillbaka till skeppet. Jag fick väl ca 30 minuter på mig att ligga och vila på den minimala soffan som finns i vår hytt. Det behövdes innan det var dags att arbeta igen. 

Åter på plats i matsalen så tog jag återigen plats vid disken eftersom diskaren inte dykt upp. Och denna gången fick jag vara kvar. Även vid disken så märktes det tydligt att det inte var lika många som åt. Normalt så brukar diskarna vara de som blir klara sist och vid nästan varje måltid blir det slut på tallrikar för några ögonblick och högarna av porslin vid disken är enorma. Men så var det inte idag. Det hände att jag ibland stod och väntade på mer disk och vi blev klara före de som var ute vid serveringen. Så, helgerna är tydligen bra dagar att jobba i disken. Dessutom bjöds jag på härlig sång när jag arbetade. Inte har jag tråkigt på jobbet inte. 

Men nu är jag trött i ryggen och kommer ta en tidig kväll. Imorgon ringer klockan kl 6,00 igen. 

Ha det gott och ta väl hand om varandra. 

Kram /Marie