Dagarna, veckorna och månaderna bara rusar iväg och det känns som jag inte hinner med någonting. Bloggen har varit helt bortglömd. Det blir så när man går från att jobba lite bara ibland till att jobba varje dag. Missförstå mig inte, jag klagar inte, jag tycker det är toppen. Nu har jag lite mer struktur i min arbetstid också så att jag vet varje morgon när jag vaknar vart jag ska åka. Måndagar är vikt till volontärarbete för Mercy Ships, tisdagar, torsdagar och fredagar är det administrationsarbete på Hälsoresurs som gäller och på onsdagar är jag i en förskolegrupp. Lite gott och blandat helt enkelt.
Förra helgen var jag i Vårgårda. Det var den årliga naturfotofestivalen som ägde rum där. Det var första gången för mig så man hade ju inte riktigt någon koll på vad man hade att vänta sig. Men det överträffade mina förväntningar. Jag var på massor helt fantastiska bidförevisningar av helt skilda karaktärer. Såg helt fantastiska bilder från Island som kostat massor av pengar att få till och magiska bilder från norra Tyskland som blivit till med enkla medel. Sen fick vi också se helt otroliga bilder på kungsfiskaren som fångar fisk under vattnet. De bilderna kommer nog att börja visas offentligt snart. Håll utkik efter dem. De är verkligen något utöver det vanliga. Jag hade äran att ha fotografen av dessa bilder till bords senare på kvällen.
Jag är verkligen imponerad över alla dessa människor som utan problem ställer sig på scen och pratar om sina bilder i 45-60 minuter och verkligen fångar publiken.
Senaste dagarna har jag varit ganska frustrerad över att jag inte kan använda min mac för att föra över filer till Mercy Ships databaser. Min mac gör något så att å, ä och ö tolkas fel när de kommer in i databasen. Detta händer inte om jag gör samma sak med en PC. Hur löser jag detta? Någon som har något tips?
Vad det gäller följetongen foten så har jag fortfarande inte full känsel i den. Men jag har gjort min sista stötvågsbehandling och själva inflammations är mycket bättre, så jag har fått tillstånd att spela tennis igen. Så nu har jag klarat av två pass tennis och det är så kul att ha kommit igång igen. Men helt övertygad om att detta kommer att hålla i sig är jag inte. Har inte ont när jag spelar, men dagen efter är det inte helt behagligt om man uttrycker det milt.
Nu tillbaka till Alaska.
Den tredje dagen i Hallo Bay vaknade vi up till klart väder men även denna dag blåste det isande kallt nere vid havet. Men det hindrade inte oss för att gå ut och ställa oss i havet och njuta av massor av fiskande björnar.
Vi bjöds också på lite action så här på morgonkvisten.
Denna honan är den enda björn i Hallo Bay som har halsband. När hon fick det ditsatt var hon någon helt annan stans men har sedan simmat med sina två ungar ca två mil för att komma till Hallo Bay.
Vad bråkar ni om, här finns lax till oss alla tycks björnen till höger i bild tänka.
Uppställning!
Maten är serverad.
På jakt!
Ha, lätt som en plätt att fånga lax om man är snabb. Kolla in den stackars fiskens uttryck.
Denna är min.
Det var en härliga morgon att se på, men att vara där var kallt. Det blåste iskalla vindar. Ändå hade jag hela vadare och slapp bli blöt om fötterna. Värre var det för stackars Ann som hade hål på vadarna och stod i iskallt vatten i flera timmar och dessutom hade feber. Men inte ett ljud sa hon. Hon bara stod ut. Att kalla henne gnällspik vore helt fel :)
Många björnar var det. Men det var inte lätt att få med alla på samma bild. Det här var det mesta jag lyckades fånga samtidigt.
Vattnet är borta och därmed även björnarna. Dags att gå vidare.
Vi hade verkligen tur som hade flera klara dagar så att vi fick se allt det vackra som Hallo Bay hade att erbjuda.
Lunchdags i campen. Denna dag bjöds det på rökt lax.
Var och en diskar sitt porslin.
Köket är stängt. Kocken har gått och lagt sig.
En liten Alaskablomma.
Efter hand som timmarna gick så blev det varmare och varmare. Detta var verkligen rena drömmen när man tänker tillbaka på hur vi hade det förra året. Enda nackdelen var att så fort det blev varmt så kom knotten och satte sina märken där de kom åt. Och trots myggnät och heltäckande kläder så kom de åt lite överallt.
Några som inte räds knotten.
Ett kamerastativ kan användas till mycket. Här fungerar det som hänganordning för att värma duschvattnet.
Även om man sover djupt så är man redo med kameran så fort någon ropar Fågel.
Genom den här otroligt långsamma filterpåsen filtrerade vi allt vatten som vi använde. Lite tålamodsprövande. Men vi hade ju ingen brådska. Det är bara bra att få träna på att inte ha så bråttom jämt.
Efter några timmars rast i campen så var det dags för eftermiddagspromenaden. Undrar om vi skulle få se några björnar?
Såklart vi skulle
De har det verkligen bra här.
En liten björn i en stor värld.
Tillbaka vid campen så klättrade jag upp en bit i berget precis bakom oss och försökte fånga vår campingplats.
Inget att klaga på läget precis.
Denna dag i Hallo Bay började alltså svinkallt, övergick i svettvarmt för att framåt kvällen bli iskallt igen. Enda skillnaden var att på morgonen var det vinden som gjorde det kallt. På kvällen var det vindstilla och temperaturen sjönk snabbt. Det var riktigt kallt att krypa ner i sovsäcken denna kväll. Och värre skulle det bli att krypa ur den nästa morgon….
Får se när och om det kommer en fortsättning :) Alla mina läsare har väl ändå tröttnat på mina björnar vid det här laget, så det gör nog inget om det dröjer :)
I morgon är det jobb med Mercy Ships som gäller. Då ska jag göra det jobb som jag misslyckades med att göra här hemma pga att jag har en mac. Jaja, om man gör allt jobb två gånger så får man ju bra träning. Man får se det positiva i eländet.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram / Marie
by Marie
Stefan Oscar Oscarsson on Facebook - Suveräna bilder!
Stig Björk on Facebook - vad bra bilder och vad bra du har skrivit till dom
Tommy Johansson on Facebook - Riktigt bra bilder Marie. Flera bilder där som jag missade att ta själv men som jag önskar att jag hade gjort. Missar ofta en del ”behind the scenes” bilder som är kul att ha när man tänker tillbaka på resan.
Marie Leander on Facebook - Tack ska du ha Stefan.
Marie Leander on Facebook - Oj, du är snäll även på nätet Stig. I verkligheten vet jag ju att du är snäll, men på nätet var du ju elak sa du ? Tack ska du ha
Marie Leander on Facebook - Tack Tommy. Ja, man missar ofta de där bilderna som berättar hur det var. Försökte tänka lite mer på det denna gång men fortfarande många bilder man inte fick som man borde ha.