Det blev en lång dag innan jag kunde stupa i säng på Russian Heritage Inn på Kodiak 30 timmar efter att jag gått upp från min säng i Göteborg. Men allt flöt på utan problem. Eftersom jag hade 10 timmars väntan på Reykjaviks flygplats så hade jag bestämt mig för att åka till Blue lagoon.
Det var ju en ganska go känsla att sjunka ner i det varma vattnet och samtidigt se badvakterna gå runt i vinterjacka och mössa och vantar. Vädret på Island var precis som det brukar nämligen. Mulet, småregnigt och kallt. Det var ganska slående hur det var molnfritt hela vägen från Göteborg ända tills man närmade sig Island då plötsligt molnen låg i många tjocka lager över ön.
Lavafälten är en häftig syn. Tyvärr hade jag inte ro att ta mig tid att fånga dem ordentligt.
På Keflavik strålade jag samman med de flesta andra av deltagarna. Nu är det bara den brittiska kvinnliga fotografen som jag ska dela rum med sista natten på Kodiak som saknas.
Det blev en natt med mycket orolig sömn precis som det brukar efter en lång flygdag. Men någorlunda utvilad gick jag tvärs över gatan på morgonen och käkade frukost på Monk’s Rock innan jag velade runt i Kodiak centrum för att hitta biluthyrningstället.
Det var inget lätt uppdrag. Inte lättare blev det av att det låg inne i en souvenirbutik på nr 428 istället för suite 100 på nr 508 som det stod i papperna. Men det blev en bil till slut och jag, Ann och Nicklas begav oss ca 6 mil sydväst. Det var en väldigt fin resa dit med många fina vyer. Tyvärr var det enda matstället på vägen stängt på måndagar så vi fick gå hungriga ca 5 timmar längre än vad vi tänkt. Men det gick det med.
Vi hade blivit varnade för att det kunde vara vilda djur på vägen så vi skulle köra försiktigt. Den varningen visade sig vara befogad.
Efter att Bisonoxarna flyttat sig från vägen åkte vi vidare till Fossilstranden. På vägen dit passerade vi Space center och uppskjutningsanläggningen. Inte visste jag att de sköt upp saker från Kodiak.
Vägen ner till fossilstranden skulle må väldigt gott av lite underhållning. Det var inte många ställen på vägen där det inte var stora gropar. Men vyn nere från stranden var fin.
Uppskjutningsrampen och den branta och dåliga grusvägsbacken vår usla bil skulle ta sig uppför sedan.
Klart makrot får följa med till Kodiak.
Det räckte att man andades på bergväggen så smulades den sönder. Det gällde att inte vara för nära bergväggen för då fanns det risk för att få stenar i huvudet.
Det här lökaktiga växterna låg i drivvis över hela stranden. Undrar vad det är för något.
Det här kan man ju fundera på. Hur kommer det sig att den här bollformade stenen har bildats där och varför rasar den inte ner?
Någon som är sugen att smaka?
Ann och Niclas som jag lärde känna under min förra resa till Alaska. Vi vill alla tre ha revansch på vädret därför gör vi ett nytt försök i år igen.
Fina Ann.
Den här konstiga saken verkade fungera som ett vattenpass. Bubblan inuti flyttade sig när man lyfte på saken.
Häftiga växter.
En snäcka inuti en sten. Märkligt.
Vår inte så bra hyrbil.
Eftersom vi började bli rejält hungriga pga den stängda restaurangen så fick vi påbörja färden hemåt. Men vi kom inte så långt innan vi stötte på en stor flock av Bisonoxar. Klart vi var tvugna att stanna och fota lite.
Ganska trevligt ställe de valt att pausa på.
Inte illa, örn och bison i samma bild.
Lite mer utsikt.
Väl tillbaka i tätorten blev det direkt ett restaurangbesök. Mätta och glada kunde vi sen ta en liten promenad ner till hamnen. Så min första dag på Kodiak började och slutade i hamnen.
Idag har vi gått runt i en häftig skog. Men det får jag rapportera om vid ett annat tillfälle. Nu måste jag sova.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie Leander
Frode Wendelbo - Vet inte om jag kan fortsätta att läsa din blogg från resan, suget blir för hårt. Men fina bilder och vyer och att det finns bison på kodiak hyade jag ingen aning om. Blir spännande att få ta del av fortsättningen (tror jag chansar). /Frode
Frode Wendelbo on Facebook - Spännande :)