Andra natten i gömsle skulle jag tillbringa med Sirpa i skogsgömslet. Kändes lite som en chansning att sitta där. Jag som inte har grejer för att klara särskilt dåligt ljus insåg att det kunde bli en natt helt utan bilder. Men också att det kunde bli väldigt fina bilder inne i skogen om bara nallarna kunde visa sig medan det fanns skapligt mycket ljus kvar.
Undrar om det kommer några björnar här ikväll?
Vi hade fått en uppgift av vår reseledare Ella och det var att panorera. Hmm, inte helt lätt att panorera inne i skogen. Sen vill man ju gärna ha något rörligt att panorera på. Men det var det verkligen inte gott om. Några enstaka fåglar dök upp ibland. Men inte var det lätt att hinna fånga dem på bild när väl flög iväg.
Det blir inte mycket till panorering när fågeln inte flyger.
I väntan på fotomotiv så kunde man ju leka med zoomen.
Efter en stund såg jag att det väldigt nära vårt gömsle låg en matgömma. Tänk om det nu kunde komma en björn dit och lyfta på locket bara.
Under denna sten finns det godsaker för en björn.
Yes, äntligen en ny liten fågel man kan prova panorering på.
Flyg iväg då lille vän så att jag kan fotografera dig.
Japp, det gick ju alldeles utmärkt.
Tänk om en björn kunde komma traskande här. Vad fint det skulle vara.
Det fanns en liten ruta på sidan av gömslet som man kunde kika ut igenom och där såg vi vid några tillfällen att det kom björnar ner till sjön. Lite avundsjuka på alla som satt vid sjön den här kvällen kunde vi bara konstatera att de inte verkade komma upp till skogsgömslet. Jaja, vi får väl nöja oss med att titta på de andras bilder imorgon tänkte jag. Det kommer fler chanser. När det nog för tredje gången traskade en björn inom synhåll men utom fotoavstånd för oss så satt vi och hoppades och hoppades att björnen där nere i skogsbrynet skulle komma till oss. Vi var helt upptagna med att hålla koll på den björnen för att vara beredda om den skulle bestämma sig för att komma upp till oss. Plötsligt vänder Sirpa på huvudet och tur var det, för från ett helt annat håll kommer en annan björn gående rakt emot oss. Nu skulle det äntligen fotograferas.
Underbart med björnbesök vid skogsgömslet. Man ser så mycket av björnen :)
Men snälla nallen, kan du inte ta och visa dig lite mer?
Lite bättre läge nu. Han har hittat en matgömma och lyfter försiktigt på locket och kikar under det.
Såklart kallade vi dessa gömmor för luckor. För det var nästan som om björnarna gick omkring och öppnade luckor i en adventskalender. Och precis som för oss som har syskon som vet att det inte alltid är säkert att det är kvar någon choklad i kalendern när det är dags att öppna så var det inte alls säkert att det fanns något gott kvar i gömman när björnen tittade efter. Det kunde vara så att någon annan hade varit framme och tagit det goda.
Sådärja, det börjar arta sig. Nu ser vi snart hela björnen .
Oj, nu kom han nästan lite för nära. Hängde inte med att zooma ut riktigt. Visst vet han att vi sitter där inne och tittar på honom. Men han bestämmer sig för att vi nog inte är farliga. Det finns ju så många luckor kvar som måste öppnas.
Mot nästa lucka.
Ok, det här är min lucka, jag hittade den först.
Vilken läckerbit.
Mmm, smakade bra.
Undrar var nästa lucka är?
Tji för dig, du fick inget.
Ok, ditåt går jag.
Med stora och målmedvetna kliv mot lucka nr 3.
Ojojoj, jag känner att det är nära nu. Det vattnas rejält i munnen.
Men hallå, är du kvar? Har inte du stuckit iväg ännu med din klickande apparat?
Ok, jag gömmer mig här bakom trädet en stund så ser du mig nog inte.
Oj, såg du mig ändå?
Efter att ha tömt de flesta luckorna sprang denna nykomling iväg. Min första reaktion när jag såg honom var att han hade ett väldigt ragg. Det såg ut som när en katt har varit arg och raggen står rakt upp. Så när det var dags att hitta på ett namn till honom så blev det Ragge. Så nu har jag fått äran att namnge två björnar. Inte illa. Men det är nog bara i Rovdjurslandskretsar han får heta Ragge. I andra sällskap så heter han nog något annat.
Ska jag vara helt ärlig så var jag och Sirpa inte riktigt uppmärksamma på vilken björn det var som besökte oss. Vi visste ju att Brutus den stora, hungriga Bertha, söta Blondie och Urtus fanns i trakterna. Så när denna björn hastigt dök upp framför oss så sa Sirpa, nu kommer Brutus. Och jag reflekterade inte alls på att det inte var han, bara på att han hade så stor ragg mot vad han haft på de bilder jag sett av honom. Vi visste ju inte att denna björn fanns här. Han var ny i området. Vi märkte inte ens att den riktiga Brutus kom till oss. Eftersom vi trott hela tiden att det var Brutus som var hos oss så trodde vi att det var samma björn som kom tillbaka på en andra runda.
Hmm, hur kunde vi tro att den andra björnen var Brutus? Här har vi ju gigantiska Brutus.
Finns det någon mat kvar här tro?
Även om man är störst bland björnarna kan man vara lite blyg.
Eftersom det inte fanns något ätbart kvar så försvann Brutus ganska snabbt. Han var ju tvungen att kolla vart Blondie tagit vägen.
Då passade Ragge på att komma tillbaka för en sista koll.
Ser ni den avsågade stocken som ligger framför björnen? Såklart att ni gör. När Magnus såg denna bild dagen efter så beklagade han sig över stocken och sa att så fick det inte se ut vid gömslena. För att inte de nästkommande gästerna också skulle få bilder där denna stock störde så föreslogs att man skulle hitta en granruska eller något att lägga för. Det var Lena och Ingas tur att sitta i björngömslet dagen efter och de skulle kolla om de såg något lämpligt att lägga för. Elisabeth följde dem till gömslet för att se att de kom dit och in i god ordning. När de var nästan framme vid gömslet så såg dom Brutus som rusade iväg. Då fanns plötsligt inga tankar på att kamouflera stocken längre. Bara in i gömslet så fort som möjligt innan Brutus fick för sig att komma tillbaka. Nu tror jag förstås inte att Brutus skulle komma på tanken att komma tillbaka så länge det fanns någon människa inom synhåll och det är jag övertygad om att de andra också kände sig säkra på. Men det kändes nog ändå ganska gott att komma in i gömslet.
Denna kväll i skogsgömslet blev ju riktigt bra till slut. Lite för mörkt så lite väl höga ISO men riktig närkontakt med Ragge gjorde denna kväll minnesvärd. Och som en extra bonus så bjöd Ragge oss på ett snabbesök innan han begav sig hemåt igen.
När Ragge försvunnit bort så kröp jag och Sirpa ner i våra sovsäckar för att sova en stund. Klockan ställde vi på 3.00.
Har man inget annat för sig kl 3.20 på morgonen kan man ju alltid köra lite panorering.
Efter en stund där på morgonkvisten så gav vi upp och kröp ner i våra sovsäckar igen och slumrade ett par timmar till. Känns som lite fusk, men jag tror inte vi missade så mycket.
En öppnad lucka som björnarna lämnat efter sig.
Ja, det blev en lyckad natt i skogsgömslet till slut. Hade man haft riktig tur med vädret kunde man också får en härlig morgon med dimma och soluppgång. Men sån tur kunde man ju inte räkna med. Vi fick glädjas åt våra björnbesök.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram / Marie
by Marie
Morgan Nilsson on Facebook - Fantastiska foton. Fin berättelse. Du har greppet nu … :-)
Vanja Leander on Facebook - Instämmer med föregående talare. Helt fantastiskt. När var det du skulle till Kodiak?
Marie Leander on Facebook - Tack snälla Morgan
Marie Leander on Facebook - Tack Vanja Jag åker till Kodiak den 23:e augusti. Men Kodiak är egentligen bara en mellanlandningsplats i några dagar. Det egentliga målet är Katmai, Hallo Bay.
Elisabeth Landberger on Facebook - Åh vilka härliga bilder! :-D Bra text!
Marie Leander on Facebook - Tack Elisabeth
Sirpa - Ja andra natten hade man ännu inte riktigt hunnit få koll på björnarna vem som var vem… när man sen studerar bilderna ser man vilken stor skillnad på dom och vilken jätte Brutus är! Fina bilder fick du!
Marie - Tack Sirpa. Nej, vi hade inte riktigt full koll. Men det var kul när vi kom tillbaka till lodgen och vi kunde konstatera att Ragge var ytterligare en ny björn i området. Tack för en trevligt sällskap i gömslet.