Fler björnbilder. Alaska del 8

Ja, ska försöka få till ett inlägg från Alaska under tiden alvedonen gör som mest verkan.

Till er som tycker att det är lite svårt att hänga med i bloggen där jag kastar mig från en tid till en annan hela tiden kan jag tipsa om att klicka på Alaska under kategorier längst ner i bloggen så får ni upp alla inläggen från Alaska. Så slipper ni ju sitta och läsa allt annat tjafs om det skulle vara Alaska ni är intresserade av.

Ja, inte var det något höjdarväder när man vaknade nästa morgon heller. Men ska man fotografera björnar så får man allt krypa ut ur tältet även om det regnar småspik. Det var bara till att kravla bort till mattältet och äta lite gröt och sedan ge sig ut i ovädret.

Verkligen inget höjdarväder och inga björnar i sikte. Så när parkvakten kom och erbjöd oss stackars campare att komma in i hans stuga och dricka lite kaffe så var det väldigt frestande att tacka ja. Problemet var bara att för att komma dit så var vi tvungna att vada över floden vilket inte var helt riskfritt. Vi hade gjort det förut och även vid lågvatten så var det högt vatten och riktigt bra drag i det. Dessutom var botten lerig och svinhal. Är det bara sig själv man ska tänka på så är det väl inte så farligt om man skulle ramla. Men när man bär omkring på kamerautrustning för nästan 100 000 kr så vill man inte gärna simma omkring i en lerig flod. Grejen var också att vi inte skulle kunna vara där särskilt länge för att inte fastna på fel sida av floden innan högvattnet kom. För min del lockade mest toaletten. Värme och kaffe var inte så viktigt. Men att en gång slippa gräva en grop och hålla utkik efter björnar samtidigt som man uträttar sina behov var lockande. Efter en hel del diskussion så beslutades att vi skulle anta erbjudandet och gå till stugan. Så det var bara till att börja ta sig över floden och hoppas på det bästa. Parkvakten blev glad över sällskapet och satte genast igång med att greja fram fika. Jag lånade toaletten en stund och njöt av det. När jag sen gick ut på verandan igen för att fixa med min ryggsäck så fick jag syn på dessa två som kom gående över gräset.

Plötsligt var ingen kaffesugen längre och vadarna åkte på igen i racerfart. Parkvakten var snäll att erbjuda oss skjuts ner till stranden på sin fyrhjuling. Det erbjudandet kunde vi inte tacka nej till. Problemet var bara att vi ändå var tvungna att ta oss över utloppet på floden, denna gången nere i havet. Usch, riktigt läskigt när man känner att drar ordentligt i benen och marken är alldeles ojämn så man inte riktigt har koll på vart man sätter fötterna. Men det gick bra för oss alla denna gång också och vi kunde börja fotografera björnar igen. Det var samma björnar som vi såg dagen innan.

Det var verkligen riktigt dåligt väder. Hur man än vände sig så hade man regn in på linsen. Och snart var det inte bara min lins som var blöt utan hela kameran trots stor regnkappa på den. Titta på bilderna så kan man ana att även björnarna tyckte att det var dåligt väder.

Ungefär här så började min kamera protestera. Det gick inte längre att fokusera, jag kunde inte ändra några inställningar och det gick inte att se på bilderna man tagit. Det enda som fungerade var avtryckaren. Så det var bara till att trycka av och hoppas på att det fanns något som var i fokus. Att fokusera manuellt kändes inte riktigt aktuellt just då.

Björnarna kom närmre och närmre och det var absolut inte läge att byta objektiv i det vädret. Kombinationen för långt objektiv och ingen möjlighet att fokusera var inte särskilt optimalt när det traskar en stor nalle rakt förbi dig. Men det blev lite roliga bilder även om kvalitén är katastrof.

När björnarna gått hem igen så började vi också att gå tillbaka till vårt tältläger. Det var en gaska deppad Marie just då. Jag försökte verkligen att hålla humöret uppe under hela resan trots alla motgångar. Men med med en trasig kamera och ett svindyrt oförsäkrat hyrt objektiv som det knastrade om när man vred på det så kunde jag inte riktigt just då se något positivt.

Väl tillbaka i vårt lilla tältläger så kröp jag in i mitt tält och låg och tyckte synd om mig själv en stund. Trots att jag vet att man inte ska pilla på elektronik när det är fuktskadat för att inte förvärra skadan så kunde jag inte låta bli att trycka lite på några knappar. Kan ju inte påstå att det kändes positivt att se att när jag tryckte på en knapp så kom det vatten ur en annan. Inget bra tecken på en kamera precis. Jaja, bara att acceptera missödet. Efter en stund började faktiskt solen skina lite och jag bestämde mig för att jag deppat färdigt. Bäst att passa på att torka lite kläder medan solen var framme.

Plötsligt kom Ann och sa att hon tänkte gå ner till floden och tvätta av sig. Det lät ju ganska lockande så jag hängde på. Vi fick med oss en slags dusch av Christopher. Det var en plastsäck som man skulle fylla med vatten och sen hänga upp i ett träd. Jo tjena, det gick ju inte att hitta ett träd där vi skulle lyckas hänga upp duschen. Så lösningen blev helt enkelt att jag gick ner och doppade nästan hela mig i floden, schamponerade håret och sedan höll Ann duschen ovanför huvudet på mig för att jag skulle få bort schampot. Det kändes inte helt riskfritt att stå på den hala ojämna lerbottnen i en flod med iskallt vatten med ordentligt drag i. Men jag blev i varje fall ren och det kändes väldigt gott. Sen var det Anns tur. Jag tog en bild på henne. Men eftersom jag kände mig stressad över att lämna Ann ensam i floden så tryckte jag bara av en bild utan att kolla resultatet :) Kanske bilden hade varit lite bättre utan en växt i ansiktet. Ann, jag lovar att göra bättre nästa gång.

Ren och fräsch så steg humöret och nu såg jag fram emot nästa promenad ner till björnarna. Men först lite rast, vila och lunch.

Förhoppningsvis kommer det ett nytt Alaska inlägg om ett tag.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram / Marie