Från inget arbete till två. En liten uppdatering om läget hos oss.

Jag har känt mig ganska förvirrad den senaste tiden. Från att ha varit en slapp hemmafru så har jag nu två jobb. Varför göra något lagom? Nej, det är inte så farligt som det låter. Det ena arbetet består av att gå som timvikarie under en förskolechef i centrala Göteborg. Egentligen hade jag tänkt att arbeta på bemanningen och därmed vara tillgänglig i hela centrala Göteborg. Men så fort jag skickat ett mail till dem så blev jag uppringd av Helena som är förskolechef för tre förskolor och även håller på att starta upp några tillfälliga småbarnsavdelningar på Heden. Det var till en av dessa avdelningar hon ville att jag skulle anställas. Det lät som ett väldigt lockande arbete att starta upp en avdelning med 11 barn födda 2013 och 2014. Att det dessutom låg på gång- och cykelavstånd gjorde det inte sämre precis. Men samtidigt fick jag helt oväntat ett erbjudande om ett deltidsarbete som assistent åt VD:n på Lärarsidan.se. Jag som länge sagt att jag vill prova något annat än förskoleyrket kunde ju inte säga nej till det erbjudandet även om det innebar att jag var tvungen att tacka nej till Helenas erbjudande. Men då signade hon upp mig som vikarie i hennes förskolor istället. Än så länge har det fungerat ganska bra. Jag har gjort några dagar på Lärarsidans kontor, en del jobb hemma för Lärarsidan och en hel del dagar på förskola. Det som blir problem blir när båda arbetsgivarna behöver mig samtidigt. Då säger jag givetvis nej till förskolejobbet, men samtidigt vill man ju ställa upp så mycket det bara går, så ibland känner jag mig lite förvirrad måste jag säga. Men det blir nog bättre så småningom om bara Patrik (ja, han heter så, VD:n för lärarsidan, som om det inte fanns tillräckligt med Patrikar i mitt liv:) ) står ut med mig ett tag. Att vara assistent är något helt nytt för mig och jag måste lära mig att acceptera att man kan inte göra allting perfekt från början :)

Lärarsidan är ett digitalt läromedel för gymnasielärare som två gymnasielärare i Helsingborg har startat. Använder man Lärarsidans material kan man känna sig säker på att man följer Skolverkets regler och kan genomföra en intressant och variationsrik undervisning. Är ni nyfikna så kika in på www.lararsidan.se

Anledningen till att jag plötsligt blev erbjuden arbete av Patrik är lite rolig. Jag träffade Patrik när jag arbetade på Svenska skolan i Beijing och han var där för att installera Lärplattformen Fronter hos oss. Eftersom jag skulle vara handledare i Fronter för den övriga personalen i förskolan så fick jag en dags undervisning av Patrik. Efter det har vi haft lite sporadisk kontakt på Facebook och nu när jag flyttat till Göteborg så kontaktade jag Patrik för att höra om han hade några tips om jobb. Inte trodde jag då att han själv skulle erbjuda mig ett arbete. Måste säga att vid sådana här tillfällen är Facebook fantastiskt. Hade inte Facebook funnits så hade vi inte haft någon kontakt alls under alla dessa år och jag hade inte kommit på tanken att kontakta honom och han skulle nog inte ens komma ihåg mig om vi inte haft lite koll på varandra under åren. Nu hoppas jag bara att Patrik inte ångar att han erbjöd mig ett arbete.

Min armhåla har läkt ihop ganska bra. Visserligen går jag omkring med en liten svullnad som inte ser så kul ut. Men den går väl tillbaka så småningom hoppas jag. Senan har nästan återgått till normal längd. Det är bara när jag sträcker ut armen lite väl långt som den inte räcker till. Jag får helt enkelt lära mig att stå på en pall istället för att sträcka ut när jag vill ha något i de översta skåpen.

Förra veckan tränade jag äntligen tennis igen. Det kändes verkligen att det var ett tag sedan. Förutom den helt hopplösa dåliga konditionen så kände jag mig ganska förvirrad när bollarna började vina runt mig när vi spelade dubbel. Men det blev som tur var lite bättre efter en stund. Tennis är verkligen en färskvara.

I fredags var det dags för match i Damdubbelserien. En matchomgång består av tre dubbelmatcher. Denna gång var det dags att ta sig an Påvelund och jag spelade tillsammans med Nancy. Vi började ganska nervöst och plötsligt ledde våra motståndare med 4-1. Men som tur var så började Nancy spela drömtennis, tyvärr kan jag inte säga detsamma om mig själv, och vi förlorade bara med 4-6 i första set. Nancy fortsatte att spela riktigt bra och jag varvade mina nätreturer med några få fina passeringar. Men det räckte i varje fall till vinst i andra set med 6-4. Detta innebär i vår tennisvärld att man spelar ett supertiebreak istället för ett fullt tredje set. Först till tio och vinna med två poäng är det som gäller. Jag som har så dåliga tävlingsnerver tyckte detta var lite väl spännande. Saken blev ju inte bättre av att de två andra matcherna var snabbt avslutade och det nu bara var vår match som pågick i hallen. Det innebar att alla stod och tittade på oss och alla var helt knäpptysta. Det kändes som man kunde höra en knappnål falla. Skitläskigt rent ut sagt. Men jag tröstade mig med att det var nog ungefär lika läskigt för de andra på banan. Gissa om det kändes gott när vi till slut vann tiebreaket med 13-11. Vilken lättnad. Detta innebar också att vårt lag Ullevi vann hela matchen med 2-1. Det var långt ifrån den bästa match jag spelat, men som tur var spelade jag med Nancy som räddade oss gång på gång. Gott att ha en tiger som dubbelpartner.

Vad det gäller vädret här i Göteborg börjar jag bli lite trött på det grå. Förra söndagen var tydligen en väldigt fin dag med hopp om vår. Men det missade jag. Den dagen satt jag nere i en källare hela dagen och förkovrade mig i Lightroom under Patrik Larssons ledning (ja jag vet, ytterligare en Patrik). Det var inte så mycket vårkänslor där nere. Men som vanligt när Patrik är inblandad så lär man sig en massa nya saker. Funderar ni på att gå en workshop i fotografering eller bildbehandling så kan jag verkligen rekommendera Patrik. Men detta innebar alltså att jag missade den enda ogråa dagen på evigheter. Bara till att bita ihop och hoppas på bättre tider.

Annars så har det nog inte hänt så mycket. Igår var vi och trängdes med en million andra människor på en matmässa på Eriksberg. Det hade varit en trevlig grej om det funnits lite mer utrymme, som det var nu så var det mest bara trångt.

Jag kan ju inte leverera ett blogginlägg utan bilder, så i brist på nytagna bilder så får det bli ett par från när jag och Pär gjorde en liten utflykt till en liten ö utanför Hisingen som heter Långholmen. Det enda sättet att komma till ön är med båt eller via bron ni ser på bilden nedan. Det var kallt, blåsigt och ruggigt. Men besöket gav mersmak och en fin dag när jag är sysslolös så kan jag mycket väl tänka mig ett återbesök dit.

Egentligen hade jag tänkt att detta inlägg skulle handla om mitt första björnmöte i Alaska. Men som ni märker så blev det inte så. Jag skenade iväg som vanligt med en massa annat tjat. Det får bli björnar i nästa inlägg istället.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram/ Marie