Alaska del 3, fortsättning på en galen månad.

Tro det eller ej, men här kommer redan nu del tre av min Alaskaberättelse. Jag sitter ju här med ett hål i armhålan och det är riktigt skitväder ute så varför inte ta tillfället i akt och äntligen ta tag i bloggandet. Samtidigt som jag skriver så kollar jag på semifinalen mellan Murray och Berdych i Australian open. Så blir det helt galet det här så får jag skylla på att jag är lite distraherad :)

Jag får som vanligt varna för att det blir en hel del bilder. Fast jag har sorterat bort massor av bilder efter mitt första urval så är det lite väl många bilder. Men jag har så svårt för att bestämma mig som ni vet. Jag beundrar verkligen de som kan sammanfatta en sådan här resa med 10 bilder och en relativ kort text och göra det riktigt bra. Jaja, sån är inte jag. Jag kan helt enkelt inte fatta mig kort.

En tur ner till stranden nästa dag talade för sig själv. Låga moln är den största fienden för de flyg vi skulle flyga med. De är helt beroende av fri sikt och kan inte lita på instrumenten som de större planen kan.

Nej som väntat blev det ett negativt besked och en plan b för dagen behövdes tas fram. Det blev örnfotografering från båt. Spännande, det lät inte riktigt som något för mig, men jag är ju öppen för det mesta så det var bara att hänga på och förhoppningsvis inte bli allt för sjösjuk.

Men innan vi kunde dra iväg så var vi tvungna att byta rum. Vi hade ju bara bokat den första natten på hotellet för sen var det ju tänkt att vi skulle flyga ut i vildmarken och tälta. Detta innebar att vi varje dag var tvungna att packa ihop våra saker och förhoppningsvis bli tilldelade ett nytt rum senare under dagen. En del av deltagarna hade turen att få stanna någon natt i samma rum, men jag tror att jag bytte varje natt. Lite surt. Men mest surt var det att behöva stå för hela kostnaden själv. Alla andra reste i sällskap och hade någon att dela rumskostnaden med medan jag fick stå för 100 % av kostnaden själv. Så för varje extradag kvar i Homer innebar också ganska mycket extrakostnader i form av hotellkostnader och matkostnader.

På eftermiddagen åkte vi så ner till spitten. Homer Spit är ett känt landmärke i Homer. Det är en 7.2 km lång landremsa av Kenai Peninsula som sträcker sig ut i Kachemakbukten.  Är ni intresserade så kan ni läsa mer här.

Ute på spitten är det full ös till skillnad mot övriga Homer som är ganska dött. Innan vi gav oss ut i båten så skulle fisk inhandlas. Det var inte vi som skulle käka fisken utan det var tänkt att örnarna skulle vara lite intresserade av att fånga fisken vi slängde ut.

Vädret var väl inte det bästa. Regn och blåst. Detta betydde förstås att det skulle bli lite gungigt där ute och jag var allt lite nervös över att bli sjösjuk. Tänkte extra på att komma ihåg att inte se på världen genom kameran hela tiden utan blicka framåt ibland. Det gör ju stor skillnad.

Det första vi stötte på när vi gett oss ut var några Lunnefåglar. Kul, det ville man ju gärna försöka fånga på bild. Men jisses vad svårt det var. Att stå på en gungande båt och försöka fokusera på en fågel som åker upp och ner i vågorna var verkligen inte lätt.

Sen var det dags att försöka locka ner några örnar. Det var ganska lätt att hitta dem. Det fanns ganska gott om dem i träden på andra sidan bukten. Men det gällde att få dem att bli intresserad av fisken.

Efter några försök så vara det en örn som ville ha fisken som vi slängt ut i havet. Då gällde det att försöka hitta fågeln i sökaren och få fokus på den och följa den i sin flygning in mot fisken. Ojoj, det var inte lätt. Jag har väldigt många halva fåglar på bild och ännu fler fåglar helt utan fokus:) Och i detta läge märkte man också skillnad på min kamera och på kamerorna många av de andra deltagarna hade. Jag har aldrig riktigt förstått varför man måste ha en kamera som kan ta en miljon bilder i sekunden (ja, jag överdriver förstås) utan att jag har tyckt att min kamera smattrar väl på i lagom högt tempo. Men här var det skillnad. En stor skillnad. Jag klickade på så gott jag kunde och efter en stund hade jag lärt mig att inte klicka för mycket innan fågeln kom till fisken. För om jag gjorde det så var kameran tvungen att tänka en stund innan den var redo igen och det var ju inte så kul att det skedde precis när örnen tog fisken. De andra däremot klickade i raketfart med en kamera som blixtsnabbt hittade fokus och det verkade som deras kameror aldrig behövde tänka. Nu ska jag inte skylla mina misslyckade bilder på det. Hade jag bara varit lite mer van så hade jag också kunnat få lite fler lyckade bilder. Övning ger färdighet helt enkelt. Och jag tror inte att man har så mycket nytta av den supersnabba kameran när man ligger på mage i en skog någonstans och fotograferar vitsippor:)

Men några bilder fick jag allt.

På väg tillbaka till hamnen passerade vi fågelklippan. Jäklar vilket väsen det var därute av alla tusentals fåglar som satt där.

Till sist blir det ett litet kollage av en riktig sköning som vi stötte på i vattnet. Havsuttrar verkar kunna njuta av livet.

Hur gick det med sjösjukan då? Jo, i slutet kände jag allt av den. Då gällde det att lägga ner kameran och fokusera på en punkt långt borta för att stabilisera det. Och det gick ganska bra. Jag kom helskinnad tillbaka på land utan att behöva kräkas. Det var jag nöjd över :)

Sen blev det till att få en uppdatering av väderläget. Nej, inga positiva besked för nästkommande dag heller. Varje dag var det typ, nej nu flyger ingen, men det kan komma en lucka ungefär kl 16, då får vi vara beredda. Och när klockan var 16 så fanns det ingen lucka i molnen längre utan då fick man snällt vänta tills nästa dag. Det tog verkligen på nerverna att gå och vänta utan att veta från timme till timme om vi skulle komma iväg eller inte. Men det var bara till att bita ihop och hoppas på att alla molnen plötsligt bara försvann.

Ja, det var den dagen det. En riktigt rolig men väldigt svår grej det där med att fota från båt. Men det gav mersmak.

Ha det gott oas ta väl hand om varandra .

Kram/Marie