Utställning, julpyssel och Rollerderby

Ja, som ni kanske har märkt så blir det inte så mycket skrivit om Alaskaresan. Det har helt enkelt varken funnits tid eller ork. Jag har jobbat heltid i en förskoleklass med 28 6-åringar. Både barnen och kollegorna är toppen men det tar ändå mycket på krafterna att jobba i en sådan stor barngrupp.

Men Alaskainlägg kommer senare hoppas jag. Men för att överhuvudtaget få något skrivit här så tänkte jag sammanfatta första delen av december.

December började på bästa tänkbara sätt med att Erika kom tillbaka från Island. Hon har nu avslutat sitt arbete som turistguide på Islandshäst och har hela december ledig innan hon åker tillbaka för att börja med working studies på en gård.

Men hon har inte varit ledig bara för att hon inte varit på Island. Under innebandy-VM för herrar som gick i Göteborg under december så var hon lagvärd för det Australienska laget. Det tyckte hon var väldigt skoj. Hon fick vara med bakom kulisserna på VM och vara delaktig på ett helt annat sätt än vad vi vanliga åskådare får. De Australienska laget visade sig vara ett gäng väldigt trevliga grabbar och de gjorde Erikas jobb både lätt och roligt. Att sen Sverige gick segrande ur hela mästerskapet var förstås extra kul. En annan sak som var kul var att jag träffade Roberto, min gamla tränare i UHC Geneve. Han är nu tränare för Frankrikes herrlandslag. De hade inte lyckats kvala in till detta VM men de kämpar på för att så småningom ta sig till VM. Han söker med ljus och lykta efter duktiga innebandyspelare med franskt pass. Vet du någon så hör av dig så förmedlar jag kontakt.

I höstas gick jag en makrofotokurs i Scandinavian Photos regi. Alla som gick kursen fick sedan vara med på en utställning i Scandinavian Photos lokaler under december månad. De ville jag förstås vara med på. Problemet var bara att då måste man ju bestämma sig för vilka bilder som skulle vara med, vilken storlek, hur de skulle printas och hur de skulle ramas in. Många svåra beslut för en med beslutsångest :) Men till slut var i varje fall sju bilder utvalda, printade och inramade. Alla bilder tagna före jag gick kursen visserligen :)

Lördagen den 6:e december var det så dags för vernissage. Det var väldigt roligt att se sina egna bilder hänga där på väggen. För som Patrik Larsson alltid säger, ett foto gör sig bäst på papper. Till min stora förvåning fick jag en bild såld. Det hade jag inte alls räknat med och blev helt ställd när frågan kom upp. Men vi kom överens och det känns jätteroligt att det finns någon som faktiskt vill ha mina bilder på sin vägg.

När vi bodde i Väne-Ryr innan vi flyttade utomlands så startade vi något som skulle bli en tradition. Vi var ett gäng familjer som började julpyssla tillsammans. Man turades om att stå för värdskapet och vi var först ut. Alla våra barn var så klart små då och de uppträdde varje år med ett gulligt luciatåg. Detta har de övriga familjerna fortsatt med utan uppehåll i alla år (utom kanske luciatåget). När vi nu kommit tillbaka till Sverige efter 15 år så åkte vi genast på värdskapet. Det kändes på något sätt som om det var vår tur :)

Så samma lördag som vernissagen var så samlades vi alla hemma hos oss i Göteborg. Nja, alla var vi inte riktigt. Det var några av ”barnen” som lämnade återbud.

Det var jättekul att efter 15 år få hoppa med på denna tradition igen. Jag ser redan fram emot nästa år.

Erika håller ju på med Roller Derby och har fortsatt träna när hon varit på Island. Där spelade hon också sin första match. Det finns bara ett lag på Island så de fick importera sitt motståndarlag från Frankrike. De förlorade stort men var ändå väldigt nöjda med tanke på att det var första matchen. Nu när Erika skulle vara i Göteborg hela december så hade hon möjlighet att vara med i ett lag ihopsatt av spelare från olika klubbar i Sverige som är för små för att ha ett eget lag. De spelade mot Göteborgs B-lag ute i Angered och mamma och pappa fanns såklart med i publiken och hejade.

Fast jag fått en del regler förklarat för mig så insåg jag att jag hade en hel del att lära mig innan jag förstår vad som egentligen händer där ute på plan. Det visade sig ganska snart att Göteborg var överlägsna och tog poäng i rasande fart. Men Erikas lag deppade inte ihop utan kämpade väl matchen igenom.

Precis när första halvlek var slut så gick brandlarmet och vi var alla tvungna att lämna hallen. För oss åskådare gick det utan problem. Värre var det för spelarna som med rullorna på fötterna var tvungna att ta sig ner för brandtrappan. Men det gick bra och alla kom ut i god ordning. Väl där ute så blev det en kall väntan för alla spelare som bara hade linne på sig. Erika hade tur som kunde långa Pärs jacka, men för många av de andra så var det en kall upplevelse. Brandmännen kom efter en stund och kunde efter att de inspekterat hallen konstatera att det inte fanns någon eld och vi kunde alla återvända in i hallen och matchen kunde fortsätta.

Nu får ni hålla till godo med ett gäng bilder. Erika är nr. 777 Peppyblue. Det hela går ut på att man ska hjälpa tjejen med stjärna på hjälmen i sitt eget lag att ta sig igenom klungan och samtidigt hindra stjärntjejen i andra laget att ta sig förbi.

Japp, det var vår första Roller Derby match. Blir det fler tillfällen så kommer vi att vara publik igen. Det var riktigt kul. Får bara plugga lite regler först.

Det var en snabb sammanfattning av en del av december. Juldelen får jag ta en annan dag. Men kan i varje fall säga att vi är Svarttjärn och har det bra. Fast jag saknar förstås min Pise enormt. Hon blev alltid så glad när vi kom till Svarttjärn och jag tycker mig fortfarande se henne liggandes i vår säng och slappa för att sedan sticka ut och jaga möss.

Som avslutning får det bli det traditionella julkortet på min familj.

Så här lite i förväg vill jag passa på att önska ett riktigt gott nytt år.

Kram /Marie