Den andra dagen på Island skulle vi tillbringa i Reykjaviks närområde. VI är ju inte särklit bra på att planera i förväg så det slutade med att vi satt ute på stan och åt frukost och läste turistbroschyrer. Jag var väl lite sugen på att åka till Skogafoss, men det låg lite väl långt bort tyckte vi. Till slut fastnade vi för ett superturistigt ställe. Ett ställe som jag tror att alla har som nummer ett på sin önskelista när de kommer till Island, eller?
Hellisheiði Power Plant
Japp, så kan det gå när man är gift med en man som har jobbat med Power plants projekt i många år. Vi hamnade alltså på Hellisheiði Power Plant. Det är ett geometriskt kraftverk inte så långt från Reykjavik. Men jag måste faktiskt erkänna att jag också tyckte att det var lite intressant.
Efter en rundvandring och lite filmvisning så tog vi en kopp kaffe och gjorde upp nya planer för resten av dagen. Målet blev Geysir och Gullfoss. Jag tror inte det spelar någon roll vart man åker på Island, det finns alltid massa fint att titta på. Så tiden går fort när man kör även om dt är en bit att åka.
Först kommer vi till Geysir. Det är där man kan se den klassiska bilden på en gejser som puttrar och puttrar och plötsligt bara exploderar i en jättefontän. Det var en märklig upplevelsse att komma dit och se all ånga som kom upp ur marken överallt och små bäckar med skållhett vatten som flöt längs med vägen. Men man fick njuta med ögonen, men näsan gick det inte att njuta. Det luktade ganska mycket ruttet ägg måste jag säga.
Man vet aldrig när det är dags. Ibland ser det ut som det är på gång, men så går den ner igen.
Men plötsligt händer det. Och givetvis måste man ta en selfie då. Eller nej, jag missade det som vanligt. Jag var upptagen med att ta bilder på vattenexplosionen utan att ha med mig själv i bild.
Lika plötsligt som det exploderade, lika plötsligt blev det stilla igen.
Som ni ser ser så var det några fler än vi som ville se på detta fenomen.
Det fanns också små mini gejser som inte riktigt lyckades med att explodera.
Se men inte röra. Det fanns gott om varningsskyltar om att man inte skulle gå nära de varma källorna då det var 100 gradigt vatten där. Kan nog vara på sin plats med en varning då det faktiskt är ganska lockande att känna på vattnet.
När vi kände oss klara med Geysir så fortsatte vi mot vattenfallet Gullfoss. Vägen dit bjöd på fin utsikt. Jag hade ju gärna stannat och fotot lite överallt, men man kan ju inte fresta tålamodet på sin medresenär hur mycket som helst :) Så det blev några bilder från från höften från passagerarsätet.
Väl framme vid Gullfoss så kunde vi bara konstatera att vi inte var ensamma om iden att åka dit just denna dag. Men man får ju räkna med mycket folk när man åker till ställen på lagom avstånd till Reykjavik.
Jag försökte mig på att experimentera med gråfilter och långa slutartider. Men jag kände mig lite väl stressad för att få till det. Men övning ger färdighet så nästa gång kanske det blir bättre.
Ser ni strömmen av människor som kommer på stigen i högra bildkanten?
Pär är som tur är utrustad med ganska gott tålamod. Men jag kan intyga att han hade en betydligt gladare min när vi besökte kraftverket än vad han hade här efter en ganska lång stund väntandes på sin fotograferande fru.
Pä väg tillbaka mot Reykjavik passerade vi Geysir igen och då var där nästan tomt på folk. Hm, vi skulle lagt upp turen lite annorlunda tror jag. På tillbakavägen körde vi också igenom nationalparken Þingvellir . Men tyvärr så bestämde sig himlen för att öppna sig just när vi körde in i parken och det fanns absolut ingen möjlighet att gå ut i det skyfallet. En sak vi lärde oss på Island var att regnet verkligen var väldigt lokalt. Och precis i den stundens vi var i parken så låg regnet just över Pingvellir.
Så det var bara till att köra vidare mot Reykjavik. Och det gjorde vi med lite pirr i magen då bensinmätaren stod oroväckande lågt och vi inte hade full koll på hur långt det var till närmsta bensinmack. Men det gick bra och vi kom tillbaka till Reykjavik utan bensinstopp.
På kvällen strosade vi runt i stan och middagen intog vi på en fransk restaurang som var sådär måste jag säga. Sen blev det en öl på en pub innan vi ganska trötta traskade hemåt för att förbereda oss för nästkommande dag då vår road trip med Erika skulle dra igång.
Men den rapporteringen får vänta.
Här i Göteborg rullar vardagen på. Jag har börjat spela tennis med Ullevi TK. Jag spelar med ett gäng glada tjejer i varierande ålder, dock spelar alla på en högre nivå än vad jag gör, så det är en utmaning. Men det tycker jag bara är skoj. Förhoppningsvis så kan man själv utvecklas lite mer då. Igår fick jag tyvärr stå över träningen då jag har ett öra som har bråkat med mig hela helgen. Men förhoppningsvis står jag på banan imorgon igen om inte det andra örat ställer till det. Jag känner att det är på gång nämligen. Men jag hoppas på det bästa förstås, det är verkligen inte roligt att ha ont i öronen.
Pär åkte iväg till Frankrike idag och kommer hem på fredag då vi ska ut och träffa några vänner från Genèvetiden. Det ska verkligen bli jätteskoj. Vad bra att du hörde av dig Marie.
Vad det gäller Pisen och hennes anpassning till Göteborg så har det än så länge gått över förväntan. Hon har två ståtliga katter som gör sitt bästa för att bli vän med henne. Varje dag kommer de till altandörren med bedjande ögon och kikar in. Och varje gång så möts de av en fräsande katt på insidan. Då försöker de med en massa konster för att få henne som vän. Men inget biter på Pisen, hon litar inte på någon och visar väldigt tydligt stt hon inte vill ha några vänner. Den ena katten, den vita, har börjat fatta galloppen och kommer inte lika ofta längre, men den andra försöker lika enträget. Det är nästan så att man tycker synd om den. Den ser verkligen så snäll ut, men det tycker tydligen inte Pisen. Jag får hoppas att det fortsätter med att bara vara en stirr- och fräskamp och att det inte övergår i slagsmål.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram Marie
by Marie