Efter lunch och allmän slappning i huset så blev vi återigen utkörda till några gömslen fram på eftermiddagen. Eftersom det skulle vara rättvist så roterade vi och denna gång fick jag krypa ner i bunkern tillsammans med Tony. Jag kallade den bunkern för jag tyckte den var lite bunkersliknande. Den var nersänkt så när man satt där inne så hade man marken ungefär i ögonhöjd. Därinne luktade det mögel, var varmt och fuktigt och allmänt otrevligt. Och dessutom såg vattenhålet utanför inte speciellt inbjudande ut. Vilken skillnad mot dagen innan för min del. Men det kändes bra att ha sällskap av Tony när vi satt där och väntade på besök.
Inte alls lika trevligt vattenhål som dagen innan.
I väntan på fyrbenta djur så blev det en bild på denna red billed oxpecker. Det är ett bra tecken att den kom på besök. Det brukar betyda att något fyrbent är på ingång.
Mycket riktigt. Snart kom denna giraff till oss.
Han hade sitt eget vattenhål.
Jag sa ju innan att jag tyckte att vårtsvinen var lite söta. Jag höll nästan på att byta åsikt där jag satt i bunkern och stirrade ett mycket argt vårtsvin i ögonen både länge och väl. Han kom närmre och närmre och visade väldigt tydligt att han var förbannad. Jag kan inte påstå att jag kände mig helt trygg där jag satt. Det kändes som våra gluggar var tillräckligt stora för vårtsvinet att ta sig igenom. Men det var de nog inte. Men jag försökte att sitta alldeles stilla och tyst och inte reta upp honom mer. Till slut så gav han upp och gick till vattnet. Pust, det var lite svettigt där ett tag tycker jag.
Härligt med gyttjebad.
Även giraffen fick syn på oss och blev väldigt upprörd. Han stampade i marken flera gånger i ett försök att skrämma iväg oss. Han stirrade också på oss länge och fortsatte att stampa. Till slut drack han lite grann, men bestämde sig sen för att ge sig av. Han kom nog tillbaka sen när vi försvunnit kan jag tro.
Stick iväg med er, jag vill inte ha er här.
Va, är ni fortfarande kvar?
Jaha, då får väl jag gå då.
Visst är han fin? Och prydnad på huvudet har han.
Jaha, då fick vi återgå till att fotografera fåglar igen då. Pärlhönor såg vi massor av. De sprang gärna framför bilen som yra höns när man kom körande. Här i sällskap av en sköldpadda.
Banded mongoose. De var väldigt söta, tyvärr lite långt avstånd och högt ISO.
En slender mongoose.
Den här oryxen kan ju inte känna sig ensam i varje fall. 8 oxpeckers som är synliga från detta hållet.
Nu går jag och mina vänner igen.
Impalor fanns det gått om. De är väldigt fina att titta på.
Tjusiga fartränder i baken.
Fåglar är ju inte mitt starkaste kort, varken när det kommer till fotografering eller artbestämning. Men jag tror att detta är någon slags frankolin. Någon som vet?
Japp, så mycket mer fick vi inte se under våra timmar i bunkern. Måste säga att det var ganska skönt när de kom och hämtade oss och vi kunde ta oss upp ur detta stinkhål. Sen visade det sig att jag skulle vara väldigt glad över att jag inte lyfte på den svarta plasten som låg vid mina fötter. Jag hade min kameraryggsäck alldeles bredvid så jag var i närheten och rotade väldigt mycket. Men som sagt, jag lyfte inte på plasten. Det gjorde däremot de som skulle sitta där dagen efter. Det visade sig att därunder var ett par otroligt giftiga skorpioner. Verkligen tur att man inte visste det när man satt där.
På vägen hem så skulle vi passera ett schakalbo där det enligt rykten skulle finnas ungar. Efter lite letande så hittade vi det och vi hade tur att en av ungarna var ute. Tyvärr hade det hunnit bli kolsvart ute och vi fick lysa på ungen med en strålkastare, det verkade inte bekomma ungen något som tur var. Men strålkastaren till trost så var det inte tillräckligt ljus för att jag skulle få till några bra bilder. Men jag bjuder på en suddig och brusig bild bara för att ni ska få se den lilla sötnosen.
Kvällen avslutades som vanligt med käk runt elden.
Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie
Frode Wendelbo - Härliga bilder i vackert ljus :)
Marie - Tack Frode. Tänk att detta blogginlägg har fått li igen. Det var ju ett tag sedan jag skrev det :)