Efter lunch och lite vila för de som ville så hoppade vi återigen upp i jeepen för att placeras ut i tre olika gömslen. Vi var ju fem personer och det fanns tre gömslen. Två på marknivå och en uppbyggd. Fotografer söker ju gärna efter att komma i nivå med det som ska fotograferas därför kanske inte det upphöjda gömslet var lika populära som de andra två. Ingen av oss hade ju varit där förut så vi visste ju inte hur det såg ut så man fick gå på känsla helt enkelt. Fördelen med att välja det upphöjda gömslet var att där skulle man sitta ensam, i de andra två så skulle man dela med en annan deltagare. Jag tyckte det var väldigt lockande men samtidigt lite skrämmande att sitta där uppe helt ensam utan någon som helst kontakt med omvärlden. Men att få chansen att få sitta ensam lockade mig mer, så jag önskade att få sitta i den höga hyddan. Vilket nog då sågs som lite sämre eftersom man fick fotografera uppifrån. Men det blev helt tvärtom. Det kom massor av djur till mig och ganska snart glömde jag bort att jag var ensam där uppe i kojan. Nu varnar jag igen. Det blir en himla massa bilder, det är så svårt att välja bort. Men tro nu inte att jag lägger upp alla bilder jag tagit:) Nej, trots att det är alldeles för många så är det bara en bråkdel av de som jag tog under mina timmar vid vattenhålet.
Mitt lilla krypin för några timmar.
Min vy från kojan
Här hade jag bra koll på vattenhålet.
Meningen var att vi noga skulle anteckna alla djur vi såg. Vilken art, kön, vuxen, unge och antal och även på vilket avstånd vi såg djuren. Till vår hjälp hade vi en tydlig blankett så egentligen var det inte så svårt. Men det visade sig bli otroligt stressigt för mig. I början gick det bra när det bara kom några enstaka djur, men sen började det komma fler och fler och från alla håll och kanter. Det var inte helt lätt att räkna, könsbestämma, anteckna och fotografera samtidigt vill jag lova. Men jag tror att jag klarade mig ganska bra och fick nog med de flesta djur jag såg. Dessa anteckningar förs sedan in i en databas och på detta sätt så kan de ha ganska god koll på antalet djur i reservatet.
En av de första som kom på besök till mig. En ståtlig kuduhane.
Det måste vara svintungt att gå och bära på dessa enorma horn.
Som jag sa i förra inlägget så är djuren i detta reservat inte vana vid varken bilar eller människor. Alltså är de väldigt skygga och reagerar vid minsta ljud eller rörelse. Jag försökte vara så stilla och tyst som möjligt för att inte skrämma bort djuren. Men det är inte helt lätt att vara tyst när man har en kamera som låter när man använder den. Ibland uppfattade djuren ljuden uppifrån kojan och stannade upp och tittade rakt på mig. Då satt jag blixt stilla och vågade knappt andas. Det var en häftig känsla att sitta däruppe och stirra rakt in i ögonen på de vilda djuren och vänta och se om de skulle acceptera att jag satt där eller om de skulle springa iväg. I de flesta fall så bestämde de sig för att jag inte utgjorde någon fara och fortsatte att dricka.
Ett häftigt ögonblick. Detta är precis när han har upptäckt mig och jag inte har hunnit lägga ner kameran ännu. Vi såg in i varandras ögon både länge och väl.
Till slut var jag accepterad och kudun kunde fortsätta dricka.
Ibland var det lite lugnare, då kunde jag träna på att fotografera fåglar. Men mitt objektiv var lite väl kort för att få till det.
Jag kan inte låta bli att tycka att vårtsvin är lite gulliga. Kanske jag har Pumba från Lejonkungen i tankarna när jag ser dem. De flesta djuren såg man i sällskap av de här fåglarna. Red-billed Oxpecker.
Visst ser han ut att njuta?
Skiftbyte vid vattenhålet. Ser ni den lilla lilla torra randen längs upp på ryggen på vårtsvinet? Han missade att doppa sig helt och hållet.
Fler magnifika kudus och deras sällskapsfåglar.
Hallå, är det någon hemma där inne?
Oj vilken trippellycka.
Vi och vårtsvinen har lite olika åsikter om det här med att bada och bli ren.
Visst är han söt?
Lite blyg.
Hmm, undrar om det var jag som skrämde dem.
En av mina favoritbilder från denna eftermiddag. En fin impala med en oxpecker på ryggen.
Här började det bli lite stressigt. Vattenhålet invaderades av impalor från alla håll. Hjälp, hur många är de vilket kön har de?
Får jag lov du sköna giraff därnere i vattnet?
Den här giraffen var vänlig nog att posera för mig. Han vände båda sidor till mig så jag kunde fotografera både vänster och höger profil. Synd bara att giraffer inte tillhör de djurarter de vill ha id-kit på.
Den här giraffen var vänlig nog att posera för mig. Han vände båda sidor till mig så jag kunde fotografera både vänster och höger profil. Synd bara att giraffer inte tillhör de djurarter de vill ha id-kit på.
Lite fler kudusar.
När solen började sänka sig blev det ganska häftiga bilder.
Men alldeles för fort så började ljuset försvinna och det var dags att bli upphämtad. Djuren upptäckte bilen före mig.
Nu var det roliga slut för denna gång. Jag blev upphämtad först och var helt lyrisk över min upplevelse. Jag hade stora förväntningar över att få höra om allt spännande de andra hade fått vara med om.
I detta lilla hus satt två av de andra. Men de var måttligt roade av upplevelsen. Tydligen hade de inte fått se särskilt mycket tyvärr.
Undrar varför man valde att göra en sväng på vägen just där.
Här i detta krypin, där man satt nersänkt hade de två andra tillbringat eftermiddagen. Även dessa två var lite besvikna över vad de fått se. Det visade sig att jag som trodde att jag valde det sämsta stället hade fått det klart bästa stället.
När alla var upphämtade så trodde vi att vi skulle åka tillbaka till huset. Men det visade sig att de hade en liten överraskning åt oss. Vi blev körde till ett ställe med helt magisk utsikt. Dit hade de släpat massa mat och fått igång en brasa för att grilla. Riktigt häftigt var det. Tyvärr kom vi lite sent dit och fick bara ett par minuter på oss att titta på utsikten innan det blev helt svart. Kvällen blev både lång och trevlig. Men för mig som inte kissat sedan vi åkte ifrån huset många timmar tidigare blev det lite jobbigt på slutet:) Jag hade inte riktigt lust att gå in i busken i beckmörkret. Där kan man ju möta bl.a. ormar, spindlar, noshörningar och en del rovdjur. Så jag bestämde mig för att klara mig tills jag kom till huset. Men som sagt. Det var en grym upplevelse att komma dit och ställa sig och titta på utsikten och sedan sitta runt elden och äta nygrillat.
Så var även denna dag till ända. Nästa dag stod spårning av noshörning till fots på schemat. Mer om det nästa gång.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram/ Marie
by Marie
Ingela Nilsson on Facebook - Vilka fantastiska bilder, trots lite så där ”från ovan”. Vilken upplevelse du varit med om. Skall bli kul att få höra mer under helgen :)